Fitnessmorsan,  Livet i mjukisbyxor

Om jag lever som jag lär?

28 mars, 2018 /

Det är faktiskt inte alls särskilt svårt att lära sig hur en ska agera och äta för att leva hälsosamt. Nätet är fullt av inspiration, dagstidningarna påminner och ungefär alla sociala medier är på oss konstant.

”Fem superfrukter som gör dig frisk som en nötkärna”
”Lisa, 45, fick ett helt nytt liv med dittenådatten-dieten”
”Här är nya supercoola innesporten, har du testat den?”

Ni känner igen det va?
Folk äter multivitaminer, joggar flera mil, dejtar hälsogurus, besöker munkkloster, gör solhälsningen, slutar med nikotin, skippar alkohol, drar ner på koffeinet och har helt plötsligt börjat döma ut oss som lever på kaffe och lånad tid.

För all del, jag förespråkar allt det där jag med. Det är ju helt fantastiskt om en hittar sin grej och lever i harmoni med allt och alla och framförallt sig själv. Ibland är jag den som hittat mig själv, känner mig som ett hälsofreak och går all in på att laga matlådor för flera dagar, planerar mina gymbesök i kalendern, tar mig tid att ta hand om mig själv och svarar stolt att jag minsann inte äter kakor för tillfället för jag ska inte hålla på och äta så mycket socker. Ibland är jag jättenöjd över mig själv. Som om att all den där återhållsamheten och ibland nära nog ett självplågeri är det enda som skulle göra mig till en version av mig själv som jag kan vara stolt över.

Fan för det!
Trots att jag är allergisk mot såna där ”utåt är allt perfekt”-personer så kommer jag på mig själv med att vilja vara en sån. Jag blir förbannad på mig själv. Och besviken. ”Nä nu har jag inga fina bilder och inte har jag vart duktig på nåt, så jag struntar i att skriva”. Som om att det var det folk och jag själv skulle vara ute efter. Jag hjärntvättar mig själv med sånt som jag vill motarbeta. Hur dum är jag egentligen?IMG_6810

”Jag köper godis, gömmer det, äter i smyg.”

Vet ni? Jag älskar att träna. Ibland är jag jättebra på det. Andra gånger är jag helt värdelös. Det är inte så viktigt, jag måste inte vara bäst jämt. Även fast jag älskar att träna så tar jag mig inte alltid iväg. Nu har jag till exempel haft en låg period. Det har vart mycket jobb, mycket husförsäljningsförberedelser, köp av kattunge och en himlans massa tjuvätande av godis. Sant, jag har fallit tillbaka till sämre mönster. Jag köper godis, gömmer det, äter i smyg. Samtidigt intalar jag mig själv att jag är hälsosam och äter typ två ägg till mellanmål. Som om det vore någon typ av magisk balans. Det är det inte! Men det är okej ändå. Jorden kommer inte att gå under för att jag äter vad jag vill. Nä, jag kommer väl för visso inte att få drömkroppen med utebliven träning och ett rejält tilltaget godisintag.. Men jorden går inte under för det heller.

Dessutom är det påsk snart. Och min födelsedag. Och då ingår det att äta god mat och godis.

Med det sagt vill jag hellre ha en flaska Prosecco än ett påskägg fyllt med godis. Men om ni prompt ska ge mig ett påskägg kan jag tänka mig att fylla det med vuxnare grejer, typ som pengar eller diamanter eller så. Puss!

Avslutar med två bilder på Ivan. Kanske den charmigaste kattungen som någonsin funnits!

♥

Du kanske också gillar

Tränat och preppat

28 november, 2017

Du måste testa Jennys muskelpass!

6 september, 2017

Mammas cykel..

13 oktober, 2017

32 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

nio − ett =