Uncategorized

Jag är tillbaka!

Efter mycket om och men var jag tillbaka på gymmet idag. I min värld ska allt vara som förut, jag ska vara stark, känna mig säker, ta i så jag skiter på mig och springa typ runt halva jorden på bara uppvärmningen. (jag kan ha tagit i en aning nu när jag beskrev det dock)

Sanningen ser lite annorlunda ut. 
Värmde upp i sju minuter på crosstrainern. Gjorde lite övningar med fria vikter och några benövningar med maskiner. Sen tänkte jag göra squats som vanligt. Men ack, min alldeles för tunna bakdel väger som om den va enorm och jag tippar bara bakåt. Testar lite olika, blir frustrerad, hatar mig själv och vill typ bara slå ihjäl någon (mig själv). Sen gick jag hem. Jag har så himla stora krav på mig själv och att jag gör mig själv besviken är bland det mest irriterande och frustrerande som finns. Jag är så arg på min kropp emellanåt! 

Marie peppade på bra och visade saker jag borde veta, övningar som sjukgymnasten givit mig. Jag ska ta tag i det. Core, kanske det heter, skiten som är åt helvete. (?) 

Skam den som ger sig. Jag tänker gå tillbaka till gymmet ikväll och banne mig inte ge upp! Dessutom är det en vända inplanerad till imorgon bitti. 

I bilen på vägen hem höll jag på att brinna upp. Av ilska. Självkritiken var på topp och inte ens Hoffmaestro kunde göra mig på bra humör. Då är det allvarligt. Men, så kom jag att tänka på en grej.. Ni vet Shaun som jag tänker börja träna lite med, han sa vid ett tillfälle att man typ måste göra squats barfota. Jag tänkte inte så mycket på det då, men nu var jag superdålig med skor på och hemma går det ju mycket lättare, och då är jag ju faktiskt barfota!

Någon mer som är nyfiken på varför en ska squatta barfota? Jag är!
Ska slänga iväg ett meddelande till honom på en gång och fråga så jag får det här utrett!

Träna armarna utan att bröstmusklerna gråter.

La på vikt. Ökade vikten. La på lite till.
Oj, jag är nog lite stark i benen ändå.


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 × två =