Vinet som inte ville leva..

Det där vinet som jag hällde upp för att avnjuta i ensamhet tillsammans med varm mat och dator.. Jo, det blev ju inget vindrickande av här i tisdags eftersom att en massa andra saker dök upp. Istället ställde jag in glaset i kylen och tänkte att det kan stå där så tar jag det imorgon. 

Men det blev inget vindrickande senare heller. Istället valde glaset att kasta sig ut ur kylskåpet på onsdagsförmiddagen. Jag har inte tidigare vetat om att vin kan ha känslor och liksom vara trött på livet, men nu vet jag det. Det kastade sig mot mig i samma sekund som jag öppnade dörren till kylskåpet. Jag slängde mig bakåt medan glaset dök ner i golvplattorna. En dov duns hördes samtidigt som halva köket blev rött.

Jag skulle hämta matlådor i kylen, men fick skynda på att torka rödvin och samla glasskärvor istället. Vinet färgar av sig i hundranittio, så det var bara fram med putsspray och öka takten som gällde. Glasskärvorna har ju en tendens att hamna långt bort och sprida ut sig hej vilt över rummet. Så även denna gång. Mitt i kladdkaoset kommer Mathias hem och ska äta lunch med en kollega. Han assisterar snabbt med att dammsuga glasskärvor medan jag förbrilt gnuggar golvplattor och prickig vägg. 

Efter torkning, pussar och dubbelchek att allt var med (glömde ändå saker) så var vi sedan äntligen iväg i bilen till barnens mormor och lilla stugan. Något försenade enligt min tidsplan, men vi kom iväg i alla fall.
Jag skulle säga att den här bilden inte ger vinstänket någon rättvisa.
Verkligheten var bra mycket rödare, stänkigare och vassare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett × ett =