Uncategorized

Två dagar duktig, imorgon tar jag vilodag!

Igår måndag bokade jag boxpass på gymmet i vanlig ordning. Förutom en måndag när hela ligan var sjuka har jag vart på alla sedan jag började träna vid årsskiftet ungefär. Vid närmare eftertanke kanske det inte är så många gånger, men det känns som att jag har fått in en rutin och att måndagskvällarna är paxade för boxen. Det är hur som helst väldigt roligt, jobbigt och dagen efter undrar jag alltid varför jag utsatte mig för det här även denna vecka.
Till rutinen hör att jag har parat ihop mig med Sanna, som sparkar så in åt helvete hårt att jag numera känner mig som världens fegis.. Jag spänner hela kroppen och blir liksom rädd för nästa spark, varpå det gör ondare än det borde. Hon är grym, har benmuskler som jag aldrig kommer att få, antagligen.
Inte många av mina kompisar skulle få sparka på mig allt vad dom kan.. Haha!

Idag hade jag tänkt ta min lunchpaus till att dra till gymmet igen, men denna gång fokusera på benen och rumpan (som ju är tänkt få sig ett rejält lyft). Strax efter tio-tiden rann energin av mig och jag höll på att ”råka glömma” att gå till gymmet när Kim ringde mig och frågade om jag skulle komma till just gymmet. Uppenbarligen var det inte meningen att fuska idag, så fem minuter efter samtalet satt jag i bilen på vägen till gymmet.



På plats körde jag igenom övningarna som PT-mannen visade mig och Marie i förra veckan. Det var inte helt enkelt, min balans är inte att lita på och det tar några repitioner innan jag kommer på hur jag skulle göra och att det tar i musklerna istället för att slita på en led eller så. Dessutom är det motigare att ta i och öka takten när ingen hejar på eller stressar en att öka tempot. 



Jag har haft fullt upp med att städa, skicka mail, ringa telefonsamtal, sortera viktiga papper och så vidare att jag knappt hunnit slå upp datorn på två dagar. Imorgon ska jag berätta mer om varför jag börjat träna och vad jag har för förväntningar. Tills dess kan ni väl passa på att skriva en rad eller två här nere så att jag vet att ni läser. 

Kram på er så länge!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 × tre =