Tränat och preppat

Styrkepass avklarat! Det var långt ifrån mitt bästa pass någonsin. Men det blev av och det var det viktigaste. Var ungefär vad en kan förvänta sig av ett styrkepass. Styrka. Hon (instruktören) hade också valt att klämma in en massa utfallshopp emellan övningarna. Jag valde att göra övningen utan att hoppa. Dels för att min balans är skit och dels för att just utfall är en sån grej jag övar på att förbättra, och att hoppa dom är inte optimalt innan jag fått till det. Brutna ryggar och trasiga höfter är jag klar med känner jag.

Mitt svåraste är nog inte att orka göra olika övningar, utan mer att göra övningarna rätt. Jag är sjukt rädd att skada mig. Och det är inte så helt obefogat.. Jag har en tendens att klanta till det när en som minst anar det. I helgen till exempel skulle jag resa mig från stolen vid köksbordet, lyckades slå i knäskålen så hårt i bordsbenet att jag var tvungen att åla mig ut från köket och in i vardagsrummet upp på soffan och gråta i säkert en timme. Sen gjorde det superduperont i två dagar. Knäskålarna är två rackare som ofta råkar ut för lite extra hårda osköna överraskningar. Är det bara jag eller har vi nån annan klantig på tråden?

Fick feeling när jag kom hem och slängde ihop en matlåda av gårdagens rester, drog ihop ett mellanmål att ha med till jobbet och kokade ägg till frukost och att ha till ännu fler mellanmål. Dessutom gjorde jag en smaskig skål med yoghurt, banan, chiafrön, blåbär och jordnötssmör som jag mumsade i mig som belöning för att jag tog mig iväg till gymmet. Har jag faktiskt mat med mig är det inte lika lätt att falla för frestelser i form av godis och Max-mål.

Heja mig!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sex + nio =