• Kalasvardag,  Workmode

    Vecka 39

    Vilken bra vecka det har vart hörrni. I måndags drog jag och Colin till Amelia och grabbarna efter jobbet och lekte en stund innan middagen. Fördelen med att sluta jobbet så pass tidigt, att en hinner leka med sina kompisar. Även om jag älskar att jobba är det lätt att glömma bort att vara social med sina vänner också. Det är så mycket som ska hinnas med på helgen, att jag liksom mest slutar med att göra ingenting.

    På kvällen bjöd Amelia på bio, vi såg en romantisk komedi, typ. Vi ville inte se nåt action, pangpang eller nåt där en var tvungen att tänka så hjärnan knakade. Nåt lättsamt var vi rörande överens om. Jag har ingen aning om vad filmen heter. Har i ärlighetens namn kollad på SF’s hemsida lite och lyckats bli ganska irriterad för att jag inte hittar någon flik med ”alla jävla filmer som visas på bio denna månad, inte bara idag”. När jag sedan försökte gå igenom dag för dag för att se om den bara visades någon speciell dag så hängde sig hemsidan ungefär fem gånger innan jag gav upp och bestämde mig för att aldrig mer gå på bio. Lite drastiskt kanske, men ändå. Det var mysigt att gå på bio iaf, bara göra nåt lite själv och inte tänka på nåt. Tack Amelia!

    Redan dagen efter bokade vi in en uppföljning i form av frukost till dagen efter. Jag har börjat 11 på onsdagar ett tag så en frukostdejt innan jobbet är ju perfekt!


    Strike a pose liksom. Om ni har Instagram och gillar inredning och design bör ni följa Amelia om ni inte redan gör det. Hon heter myinteriorvein. Går även utmärkt bra att klicka på namnet för att komma direkt till sidan!

    ♕♕♕

    Haley-veckan är redan över. Den här veckan har hon vart hemma mer än vanligt, annars är hon gärna hos kompisar varje vaken sekund. Men nu, trots att hon vart hemma mer, känns det som att det gick sååå fort. Vips, och så åkte hon till pappa igen.

    Ni med barn i hänga-hos-kompisar-åldern, hur mkt får dom vara borta/hänga med kompisar?
    Vad är rimligt. Jag vill inte behöva begränsa hennes fritid men ibland blir jag på riktigt ledsen över att jag knappt hinner träffa henne mer än tandborste-tjatet.

    ♕♕♕

    Haft lite av en mysvecka på jobbet som avslut innan jag beger mig mot nya äventyr. I onsdags hade vi besök av en person som kom och lagade kantarellsoppa (MUMS!) samtidigt som jag vevade ihop en tårta. Det blev fullt runt bordet och det är verkligen så himla trevligt att samlas kring mat tycker jag!


    Gick bananas med fotoredigeringen. Ser ni vilka jag klistrat in mitt ansikte på?

    Dagen efter insåg jag att det blivit ett paket hallon kvar från tårtbaket, så jag slängde ihop en paj på hallonen ihop med lite jordgubbar som jag hittade i frysen. Har länge funderat över om vaniljsåsen i kylskåpet tillhör någon. Nu blev den allmän egendom. Det är krångligt det där när så många delar kylskåp, vad är vems och vad är allas? Efter några veckor anser jag att allt är allas, annars blir det ändå bara dåligt. Bättre att någon blir glad än att fullt duglig mat ska kastas.

    Min sista dag skulle ha vart igår torsdag eftersom att vi inte har öppet på fredagar. Efter torsdagspajen åkte vi till simhallen och simmade. Han hann simma tre längder (75 meter!) innan poolen behövde utrymmas då någon stackare lyckats kräkas i poolen. I samma sekund som jag hörde ordet kräk så nästan SPRANG jag på vattnet upp ur poolen. Bara tanken på att bada i kräkvatten.. Rysningar!


    Här är jag när jag vill visa min fin avslutningspresent jag fick från mina kollegor.
    En fin ljuslykta (sånt kan en inte ha för mkt av!) med massa hjärtan på. GULLIGA! <3

    Då städpersonalen på jobbet vart sjuka länge och huset behövde saneras från golv till tak så åtog jag mig uppgiften att städa hela byggnaden idag. Haley hade lovdag från skolan så hon fick hänga med och pyssla medan jag städade i flera timmar. Jag trodde hon skulle ledsna till slut men när vi skulle åka hem fem timmar senare var det ändå med lite motstånd att lämna vårt fina pysselrum. Hon har gjort nyckelringar, lekt med limpistolen, gjort vykort och målat teckningar. Rena drömmen att komma till någon annans pysselgrejer!


    Nu är det i alla fall städat och låst. Tack och hejdå Stegen!

    ♕♕♕

    Avslutar kort med en bild på Sanna när hon håller upp en flaska med Audi-vin som vi delade på i onsdags kväll. Ute på min trapp faktiskt. Gick i en jävla fart. Man kan säga att vi typ har svart bälte i att dricka rödtjut! Det är högst oklart varför en får en flaska rödvin när en köper bil, men tack ändå. Nu kan Sanna köra oss till Göteborg till vårt trapp-rejs och så har vi fått skvallras lite och testa om vi fortfarande var bäst på att dricka vin. Och det var vi ju uppenbarligen.

    ♕♕♕

    Är det ens någon som orkar läsa hela vägen ner hit? Lämna en kommentar så skickar jag en nakenbild på sms.

  • Familytime,  Skogsmulle,  Workmode

    Ni är så bra! Skogen är också bra!

    Först av allt: Tusen tack för den fina responsen jag fått på mitt föregående inlägg. Det värmer så förbannat mycket i hjärtat att ni är så många som bryr er, det är lätt att glömma bort er alla runt omkring just dom där stunderna när hjärnan är som dåligt vispad pulvermos.

    Och ännu mer tack till er andra som passade på att lätta på era hjärtan. Jag blir oerhört rörd att ni väljer att öppna er för mig. Var och en av er har en unik historia som berör och jag är helt övertygad om att kommunikation är en viktig del i att alla ska må bra. Att en ska våga berätta om sitt mående. Och att en ska kunna berätta utan att en ska känna skam. Att ”Jag mår inte så bra” skall tas emot med ett ”Hur kan jag hjälpa dig”. Underlätta för din omgivning så att den kan må så bra som det bara är möjligt, det är väl inte så svårt?!

    Jag mår förresten bra idag. Tack!

    I två dagar har jag röjt runt som en virvelvind på jobbet. Skrivit manualer, laminerat skyltar, städat alla ställen där det funnits någon typ av förvaring, möblerat om, borrat upp krokar, sorterat pärlor osv. Jag jobbar bara denna vecka ut på den här arbetsplatsen och jag tycker inte om att lämna något oklart. Det är lite som när jag går hemifrån på morgonen, det ska plockas undan, diskas, bädda alla sängarna och bara allmänt se till att jag lämnar det i samma skick som jag vill hitta det. Samma sak gäller nu på jobbet. Dock blir det nu i slutspurten att jag nog uppfattas som lite disträ och virrig. Det är för att jag tänker fyra tankar samtidigt, vilket jag iofs inte har något problem med när jag mår bra, men att lägga på saker som att konversera eller så samtidigt är helt omöjligt. Listan med to-do-saker blir bara längre och längre ju mer klar jag känner mig. Hur kan det ens vara möjligt?

      

    Efter jobbet tog jag och barnen en runda i skogen. Colin tog med sig sin hammare och utforskade vilka grejer som var hårda och vilka saker som var mjuka. Han upptäckte också vilka saker som var kladdiga och vad som luktade illa eller inte. Haley var ett föredöme för alla äldre syskon, höll sin lillebror i handen, bar honom på ryggen och utforskade skogen med honom. Jag vill verkligen att mina barn ska fortsätta vara skogsmullar resten av livet.

     

    Tyst!” ropade jag i skogen.
    Båda barnen tystnade.
    Vad lyssnar vi på?” frågade Haley.
    Skogen”, svarade jag som en riktig Ernst-morsa.
    Vad.. Menar du?” undrade hon igen och tittade sig omkring. Colin rev bort en bit mossa från marken med sin hammare.
    Tystnaden, den mjuka mossan och solstrålarna, det är fan det bästa jag vet!” säger jag.
    Jag tycker att man hör E4an ganska bra ändå, mamma..” kontrar min kloka dotter.
    Sant, jag får börja ha öronproppar om jag ska lyssna på tystnaden! Det är i och för sig bra för då kanske jag kan använda dom hemma också..” tänker jag högt.
    Vi skrattade lite gemensamt åt den hopplöst höga ljudnivån som är hemma ibland. Sen började vi gå tillbaka till bilen.

    Hemma hade Mathias vevat ihop en Carbonara, Colin gallskrek för att han inte fick spela spel innan han hade ätit mat och jag och båda barnen scannades grundligt efter fästingar. Jag hade två, Colin hade en och Haley slapp undan utan någon alls.

    Vad är det här för skojig svamp? Som ut som ett gäng golfpeggar som käkat anabola.

  • Workmode

    Det går en klottrare lös..

    Måndag och ny arbetsdag. Tydligen var det någon som hade ritat på allas profilbilder på dörren till yrkessamordnarnas kontor.. Undrar just vem som kan ha vart så barnslig? Som liksom skrattade så hen kissade på sig när hen kom på att bilderna var laminerade och där med gick att rita på utan att förstöra själva bilden.. Gissar att hen är särskilt nöjd med djävulen och Harry Potter-imitationen. Men det är bara en gissning, såklart.

    Ingen hade målat på min bild förresten. Förövaren är fortfarande på fri fot, två besökare har hittills blivit oskyldigt anklagade för klottret. Själv anser jag att det är piffande konst och inte alls klotter men det beror ju på hur en ser på saker.

    Idag har jag för övrigt förfinat min arbetsbeskrivning så att dom som kommer efter mig ska få det så enkelt som möjligt att ”komma in i” jobbet. Jag har även plockat gröna tomater som skall syltas, inte för att jag testat det förut men jag inbillar mig att allt går att konservera på något sätt och att en bör göra det för att det är kul och för att det är ett smart sätt att ta tillvara mat som en inte hinner äta upp. Osv.
    Vi har också tagit selfies, jag och en kollega och sen skrivit ut bilden i A4 och satt upp den på en annan kollegas kontor, så hen ser bilden när hen kommer tillbaka från semestern imorgon. La till texten ”Välkommen tillbaka till paradiset”, lite på skoj eftersom att det verkar som att det är paradiset hon redan varit på men nu kommer hem ifrån.
    Vi har möblerat om, planterat uppsättning av hyllor, hållt i yoga/mindfullness och typ VIPS så var den arbetsdagen slut.

    Rev av världens omväg hem från förskolan. Dels för att underhålla Colin så att han inte somnade i vagnen på vägen hem innan klockan ens blivit 16. Dels för att jag behöver röra lite på mig. Vi har som sagt stegräknartävling på jobbet, inte så hypead som det var tänkt, men ändå. Jag har gått alldeles för lite. Tanken är att vi ska gå sammanlagt mellan Treriksröset och Smygehuk. I min takt kommer jag inte ens ha gått till kolonin i Bromma innan månaden är över. Helt ärligt, jag borde skämmas mer än jag gör!

    Med det sagt hoppar jag nu i mina träningstights, letar reda på hörlurarna och åker till gymmet och tar en promenad på bandet med en podd i lurarna tills dagens dejt i form av Jenny dyker upp. Någon mer än jag som är för mörkrädd för att våga gå ute själv om kvällarna? Knappt så jag vill gå själv på dagarna, fjanto!

  • Raw Motion,  Workmode

    Sjuktember

    Det är väl allmänt känt att februari brukar kallas för vabruari. Eftersom att det är så vanligt att folk är hemma och vabbar och sådär. Och jag köper det, superfyndigt namn som jag skulle vilja påstå att försäkringskassan ligger bakom. Rätta mig om jag har fel. Nu undrar jag dock om det finns nåt sånt här fyndigt namn åt september månad? Typ sjuktember?

    Halva personalstyrkan på mitt jobb är sjuka. Besökarna är sjuka. Vi i familjen är lite sjuka.
    Jag har känt mig risig i en vecka, men det var först i söndags som det slog till ordentligt.

    Plikttrogna Kela: Stegade iväg till Jennys Step Up-pass eftersom att jag hade lovat att gå. Detta trots att jag inte kände mig helt hundra när jag vaknade en kvart tidigare (Det var söndag = min sovmorgonsdag, då sover en tills et är dags att åka!). Väl på passet slog det till och det kändes som att jag hade drabbats av pesten.

    Väl hemma hade vi besök av våra kompisar som hinkade kaffe och rensade bullförrådet som sig bör. Det lagades lunch av gårdagens rester och sedan begav dom sig hemåt. Jag rensade lite svamp, kokade nytt kaffe och åt bullar med dagens andra gäst som kom med en present till minimannen som nyligen fyllt år.

    Mamma Kela: Sov sen bort resterande timmar av söndagen. Med en kort vaken paus där jag drack vatten och plockade lite i köket. Min familj var måttligt roade.

    Jennys Step Up-pass, bild tagen ovanifrån. Den tomma brädan precis framför instruktören är min.

    Plikttrogna Kela: Mådde helt okej på måndagsmorgonen, så trots att jag befarade att jag skulle behöva vara hemma, kämpandes för mitt liv, så pallrade jag mig iväg och jobbade hela dagen. Med anledning av hälsotemat på jobbet hade jag bokat in ett litet studiebesök på Raw Motion där jag tränar. Jag ville visa på hur olika det kan vara från gym till gym. På det gymmet vi annars tränar med jobbet är det ganska mörka, nergångna lokaler med konstant superpumpad spännis i varje hörn. Där jag tränar och där vi hade studiebesök är lokalerna öppna, ljusa och fräscha. Dessutom känns det mer inbjudande att testa nya saker där. Och just det att våga testa nya saker är lite vad jag vill försöka pusha för. Dessutom gömmer det sig inga överpumpade stirrblickade spännisar i hörnen, jag tror att dom inte trivs i så ljusa lokaler, det blir svårt att se skräckinjagande ut i en så välkomnande miljö.

    Mamma Kela: Blev så illa tvungen att hålla sig vaken på kvällen då dottern skulle hämtas upp hos en kompis till vilken det krävdes dels att jag tog bilen, och dels att jag lyssnade väldigt noga på instruktionerna från GPSen. Hur gärna jag än vill kunna hitta så saknar jag allt vad lokalsinne heter och lyckas banne mig alltid förvirra mig och åka vilse.

    En sån liten grej som gör mitt liv enklare. Det faktum att en kan lämna kvar sina skor på en hylla på gymmet.

    Plikttrogna Kela: Var på jobbet idag tisdag också. Kände mig mer levande än död på morgonen men tänkte att det brukar gå över under dagen. Det gjorde det inte.

    Mamma Kela: Kom hem. Värmde på mat. Slängde i mig maten. Attacksomnade i sängen och sov som en klubbad säl i tre timmar. Minns inte ens hur jag tog mig till sängen, antar att jag är automatiskt inställd på ”hitta till sängen” när batterierna är slut.

    Vi hade APT på jobbet idag. Som ni ser på bilden är det mitt ansvar att laminera en skylt.. Antar tt dom andra tog riktiga anteckningar som jag kan be om imorgon eller så..

    Plikttrogna Kela: Kommer att gå till jobbet imorgon också. Dels är det kul, dels känner jag att jag vill få mina påbörjade projekt klara innan jag slutar om två veckor. Om jag är hemma och sjuk blir det svårt att hinna med att göra jobbgrejer.

    Mamma Kela: Ska nu krypa ner i sängen igen bredvid sovande perkulatorsnarkande treåring.

  • Skogsmulle,  Workmode

    Gult i skogen = Jackpot!

    Ungefär varenda invånare i långa landet falukorv vet att de djupa svenska skogarna fylls med glada svampjägarentusiaster när sommaren har tagit slut. Då ska gummistövlarna på, svampkorgen fram och varenda bok om svampar är utlånad från biblioteket. Var och varannan dag dyker det upp en bild på ”skogens guld” på Facebook, Instagram, Snapchat eller annan social media. Den som hittat flest guldklimpar vinner.

    Och Gud FÖRBJUDE den som berättar för någon om ett TOPPHEMLIGT svampställe. För det vet alla som plockar svamp, att om en hittat ett bra ställe så ska en under inga som helst omständigheter yttra det för någon utomstående. Det finns ingen lag på att en inte får outa det specifika stället, men skulle det finnas en lag så skulle konsekvenserna antagligen bli husarrest och silvertejp för munnen. Samt total avskärmning från internet. Golare har inga polare, den hårda versionen.

    Så här ser dom alltså ut. Efter flera års halvslött letande fann jag dom äntligen idag. Plats? Topphemligt!

    Idag hade vi svampplockning på schemat på jobbet. Jag tycker att skogspromenader och frisk luft i alla högsta grad passar bra ihop med hälsotemat som vi ju nu har på min arbetsplats denna månad. Jag kan väl i ärlighetens namn säga att jag inte hade några direkta förhoppningar, utan att jag mest tyckte att det skulle bli skönt att klampa omkring lite i skogen. Det som först hände var att jag utbrast ”KARL JOHAN!” tre steg in i skogen. Sekunden efter kom ett glatt rop tillbaka ”HITTADE HANS BRORSA!”. Och sådär höll vi på. Mina två kompostpåsar i papp var näst intill fulla med Kalle och hans bröder och systrar när jag vandrat tillräckligt långt för att ha gått vilse (!). Då kommer nästa glädjeutrop, ”GUUUUULT, DET ÄR GULT ÖVERALLT, SKYNDA DIG!”. Och där var dom, mina första kantareller. Livet elixir. Skogens guld. Höstens coolaste pryl på tallriken. Hurra för mig!

    Jag vill ju såklart inte vara sämre än någon annan som hittat ätbara svampisar, så här bjuder jag på en skrytbild. Hoppas ni blir mäkta imponerade. Det blir i alla fall något med svamp nästa gång det bjuds på middag hos familjen Knäppgök. Vem vill komma?

  • Fitnessmorsan,  Workmode

    Mina egna träningscheman. Låt dig inspireras!

    Jag är ingen superfitnessdåre, utan mer av en glad entusiast som tycker att det är kul att utvecklas och att lära sig. Ändå har jag gladeligen tackat ja till ett speciellt ansvarsområde på jobbet. Nämligen att hålla i träningen som är 1,5h varje vecka.
     
    Dock har ju jag ett litet problem som vissa kanske har förstått nu, nämligen att jag får hjärnsläpp när jag ska komma på övningar när jag väl är på plats. Därför har jag, på jobbet, valt att utforma små träningscheman, ritade av mig, föreställandes streckgubbar som visar den aktuella övningen. 
     
    Vi kan här och nu konstatera att jag inte kommer bli rik på min konst (fan) eftersom att streckgubbar säljan blir populära och att jag uppenbarligen gärna är överpedagogisk när det kommer till vissa speciella grejer, som att hålla i träningspass. 
     
    Nedan följer några exempel på dom träningscheman med streckgubbar som jag har gjort hittills. Vad tycks?
    Bilden föreställer Yoga..

     

    Här efterfrågades rumpa och mage!