• Fitnessmorsan,  Raw Motion

    Föreläsning och tuttselfies

    Lite spontant och i sista stund drog jag och Sanna iväg på föreläsning ledd av Kalle Zackari Wahlström. Dom flesta idag kanske känner igen Kalle från TV eller bokhandeln, eftersom att det är lite där han opererar idag. Jag själv läste Kalles blogg på den tiden den var aktuell. Numera kan en läsa hans böcker som handlar om träning istället.

    Vilket som var det en superbra föreläsning. Jag blev jättepeppad!
    Dels är han ju väldigt rolig och skön att lyssna på, dels inspireras jag av såna där sköna typer som gör bra saker på ett ganska okomplicerat sätt. Allt måste inte vara så förbannat svårt och komplicerat, bara gört’! Jösses, jag gjorde mitt första triathlon på en oväxlad rosa tantcykel och jag fick inte mycket sämre tid än någon annan (då skall också tilläggas att jag cyklade längre än alla andra eftersom att jag råkade cykla helt åt helvete en sväng innan jag började om).

     


    Lånade den här bilden från internet. Hoppas ingen blir jättearg.

    En av dom viktigaste sakerna jag fick med mig från det här är kanske ”det måste inte vara ditt livs bästa träningspass” och ”om det är jobbigt är det träning”. Typ. Och så en såndär gammal goding: Den bästa träningen är den som blir av!

    När jag sedan morgonen efter sprang sådär härligt svennebanan-lagom en stund tills jag var lite varm för att sedan träna så mycket jag tyckte jag hann med innan jag skulle hem och jobba lite, så kände jag mig ändå nöjd. För lite träning är bättre än ingen träning. Och även om det bara blev lite träning så känns det ändå idag när jag ska sätta mig på toalettstolen, vilket ju skvallrar om att träningen trots det lilla ändå hade effekt!

    Här följer några biler jag tog från föreläsningen:

     

    Här är en bild jag tog på gymmet:

    Jag ska försöka bli bättre på tuttupptryckta gymselfies. För det är väl det folk vill se? Problemet är bara att jag går till gymmet för att BLI snygg (och stark och smidig och smärt och snabb och sådär) och tänker därför inte att jag ska vara snygg när jag är där och tränar. Jag har liksom inget smink på mig, matchar inga outfits (seriöst fulaste skorna på gymmet, dom är heller inte så sköna, men det är en helt annan historia) samt att jag har håret i en slarvig och svettig tofs. Strax efter jag kommit dit är jag dessutom tomatröd i ansiktet, ännu mer svettig i håret och så fokuserar jag på att träna och inte så mycket på nåt annat. Så jag glömmer bort att se snygg ut, ta kort, snapchatta, instagramma, facebooka och allt det andra som gymmisar tydligen hinner med. Jag vill bara åka dit, göra det jag ska, åka hem, duscha och sen göra annat.

  • Fitnessmorsan,  Raw Motion,  Workmode

    Klantade mig på gymmet, fick åka ambulans

    Precis som planerat hoppade jag i sportbrallorna och drog till gymmet i måndags kväll. Värmde upp med att jogga en halvtimme. 3,4 kilometer kom jag. Jag har hållt på hela året och försökt att hitta ”min” takt för att kunna vara så uthållig som möjligt. Ju mer jag springer och ju fler hastigheter jag testar desto närmare perfektion kommer jag. I början sprang jag för fort och tog ut mig själv för snabbt. Sedan testade jag att välja en lägre hastighet, men blev ändå ganska snabbt för trött och orkade inte hålla ut. Nu har jag såklart blivit bättre i mig själv och där med håller jag ut mer bara för att jag övat, men den här gången kände jag att jag hittat precis perfekt. För även om jag sprungit en halvtimme eller mer innan, så har jag känt mig helt slutkörd (och vart knallröd) när jag klivit av bandet. Och det har inte riktigt vart mitt mål. Jag vill kunna hitta min takt för att kunna springa länge och långt för att förhoppningsvis en dag kunna ta mig an ett maraton. Den här gången klev jag av och kände mig varm, men långt ifrån död. Det är minsann en liten lycka det!

    I vanliga fall är jag knallröd i flera timmar efter den där joggingturen. Nu såg jag ut såhär.
    Kanske inte verkar märkvärdigt men det är succé för mig!

    Jenny mötte upp mig som planerat och för första gången någonsin hade jag med mig en handskriven lapp med övningar som jag tänkte att vi skulle köra. Sagt och gjort, vi drog igång och det kändes så himla bra att ha planerat och börjat genomföra något som jag själv bestämt, för annars hakar jag gärna på och är helt tom på idéer. Vi hann dock inte mer än några få övningar innan jag lyckades med bedriften att göra mig illa. Tanken var utfallsgång med vikter. En lämplig vikt tyckte jag var sandsäcken, 10kg. Men antagligen var jag för koncentrerad på att göra rätt i steget att jag missade att jag hade tio kilo som vilade tokigt på nacken.

    Så när jag lyfte av sandsäcken från axlarna så small det till i hela huvudet och svartnade framför ögonen. Sedan kom jordens huvudvärk som en smäll. Jag drack lite vatten och skakade på huvudet men fortsatt med nästa övning. Värken i huvudet ökade och mitt i ett steg så mall det till i nacken. Jag kastade vikten ifrån mig och låg snart på den tjocka mattan som ligger intill en vägg. Och där ifrån vågade jag knappt röra mig.

    Där låg jag i väntan på bättre tider..

    Jag är extra rädd om mig sedan jag ramlade och slog mig i ryggen för ungefär ett år sedan. Då ramlade jag i trappen och slog sönder några utskott ner i ryggen. Det här gjorde inte ont på samma sätt, men känslan av att nåt var fel infann sig.

    Jenny ringde 1177 som strax kopplade till 112. Jag som inte ville gråta i telefonen och som försökte koncentrera mig på att svara så korrekt som möjligt lät ju såklart hur frisk som helst. Efter lite om och men kom i alla fall ambulansen som slängde på stödkrage på nacken och ryggen och sen fick jag åka ambulans till sjukhuset.

    Rullar in på akutrummet med 8mg morfin i kroppen, lagom mör i kroppen, illamående till tusen och kunde med tanke på nackkragen bara stirra rakt upp. Snart kom Jenny som åkt egen bil och höll mig sällskap. Röntgen gjordes, konstaterade att det inte var nåt trasigt utan bara en muskel som inte var på topp och nån ner i kläm. Känns onödigt att ta upp sjukvårdens tid pga nåt så onödigt. Men jag kan lova att det var skönt för psyket att ha det kollat. Jag hade nämligen ganska mycket strul när jag gjorde illa ryggen, något som gjorde att jag var orolig för ungefär allt i flera månader innan jag fick allt ok:at.

    Bilden på mig, haha. Ser helt galen ut. Takbilden var det jag såg av sjukhuset.
    Tog upp telefonen och tittade via skärpen mad Jenny gjorde. Rev av ett foto.

    Fick en extra omgång extra allt med smärtlindring och sådär innan jag vart hemsläppt och vi rullade hemåt i Jennys bil klockan 02. Blev ett nattsnacks i form av korvbricka på macken innan vi tog oss hem för att nanna kudde. Jag kan inte ens minnas när jag kände mig så packad som jag kände mig där på macken. Snurrig, dålig balans, svårt att fokusera och ont. Var sen helt övertygad om att jag skulle sova som en klubbad säl. Men icke, tankade snurrade i flera timmar innan jag till slut lyckades somna strax innan larmet sa åt mig att jag skulle gå upp.

    02.30. Jenny bjuder på finkäk på bensinstationen. Korv å räksallad.
    Morfinet gjorde dock att jag knappt kunde tugga för att jag var på snurrig.

    Lämnade Colin på förskolan. Åkte till jobbet och hade ett litet möte innan jag gav upp och åkte hem. Kände mig fortfarande full, snurrig, svintrött och hade ont. Nu när jag tänker efter så förstår jag inte ens hur jag kunde vara så jävla dum att jag körde bil, och hur jag fick för mig att jag skulle orka jobba. Skyller på att huvudet inte riktigt var med.

    Vidare sov jag nästan hela dagen, kvällen och fram till morgonen efter. Det var vad min ork räckte till. Och det där med att sova gör minsann susen för allt. För idag har jag jobbat, vart stel som om jag hade nackkragen kvar för visso, men pigg och glad och effektiv som aldrig förr. Tanken är att jag ska ta det lite lugnt och äta inflammationshämmande och muskelavslappnande en vecka. Sen gör vi ett nytt försök på utfallsgång, fast utan vikten ett tag tills jag fått till tekniken rätt.

    BIG UP till Jenny som inte bara ville träna med mig, utan som pushade för att vi skulle ringa sjukrådgivningen, följde med till sjukhuset, höll mig sällskap, matade mig och sen hållt sig väl uppdaterad om framgångarna i mitt sjuktillstånd. Du är bäst Jenny!

    Sååå.. Vad har ni haft för er dom senaste dagarna?

  • Workmode

    Det går en klottrare lös..

    Måndag och ny arbetsdag. Tydligen var det någon som hade ritat på allas profilbilder på dörren till yrkessamordnarnas kontor.. Undrar just vem som kan ha vart så barnslig? Som liksom skrattade så hen kissade på sig när hen kom på att bilderna var laminerade och där med gick att rita på utan att förstöra själva bilden.. Gissar att hen är särskilt nöjd med djävulen och Harry Potter-imitationen. Men det är bara en gissning, såklart.

    Ingen hade målat på min bild förresten. Förövaren är fortfarande på fri fot, två besökare har hittills blivit oskyldigt anklagade för klottret. Själv anser jag att det är piffande konst och inte alls klotter men det beror ju på hur en ser på saker.

    Idag har jag för övrigt förfinat min arbetsbeskrivning så att dom som kommer efter mig ska få det så enkelt som möjligt att ”komma in i” jobbet. Jag har även plockat gröna tomater som skall syltas, inte för att jag testat det förut men jag inbillar mig att allt går att konservera på något sätt och att en bör göra det för att det är kul och för att det är ett smart sätt att ta tillvara mat som en inte hinner äta upp. Osv.
    Vi har också tagit selfies, jag och en kollega och sen skrivit ut bilden i A4 och satt upp den på en annan kollegas kontor, så hen ser bilden när hen kommer tillbaka från semestern imorgon. La till texten ”Välkommen tillbaka till paradiset”, lite på skoj eftersom att det verkar som att det är paradiset hon redan varit på men nu kommer hem ifrån.
    Vi har möblerat om, planterat uppsättning av hyllor, hållt i yoga/mindfullness och typ VIPS så var den arbetsdagen slut.

    Rev av världens omväg hem från förskolan. Dels för att underhålla Colin så att han inte somnade i vagnen på vägen hem innan klockan ens blivit 16. Dels för att jag behöver röra lite på mig. Vi har som sagt stegräknartävling på jobbet, inte så hypead som det var tänkt, men ändå. Jag har gått alldeles för lite. Tanken är att vi ska gå sammanlagt mellan Treriksröset och Smygehuk. I min takt kommer jag inte ens ha gått till kolonin i Bromma innan månaden är över. Helt ärligt, jag borde skämmas mer än jag gör!

    Med det sagt hoppar jag nu i mina träningstights, letar reda på hörlurarna och åker till gymmet och tar en promenad på bandet med en podd i lurarna tills dagens dejt i form av Jenny dyker upp. Någon mer än jag som är för mörkrädd för att våga gå ute själv om kvällarna? Knappt så jag vill gå själv på dagarna, fjanto!

  • Fitnessmorsan,  Milf-morsan,  Raw Motion,  Skönhetsrutiner,  Vad blir det för mat

    Vilken vecka!

    Som jag sa tidigare, sjuktember (kom ihåg vart du hörde det först!) har slagit till. Jag höll ut måndag, tisdag och onsdag på jobbet. När jag vaknade på torsdagen kände jag att det var dags att ta en vilodag. Väldigt effektivt att ta det lugnt när en känner sig sjuk förresten för redan på kvällen kände jag mig pigg igen. Så pigg som det går att känna sig trots hosta och elände vill säga.

    Nedan följer en kort genomgång av veckan som gått.

    Skulle torka svamp. Stoppade svampen på en plåt och skjuts in i ugnen. Glömde sätta på ugnen. Glömde bort svampen. Luktade illa i köket några dagar senare. Kunde verkligen inte fatta vad som luktade, tömde soporna flera gånger om. När jag väl öppnar ugnen möts jag av åsynen av typ sjuhundra små vita likmaskar med tillhörande stank. Svamparna hade skjunkit ihop och blivit en smörja som stank ikapp men svamparna. Jag får panik, kastar igen luckan igen och slänger på ugnen på 250 grader. Tar med mig min minst lika äcklade dotter och åker till affären. När vi kommer tillbaka luktar hela huset så som det innan bara gjorde i ugnen. Med kräken hela vägen uppe i halsen skyndade jag mig att öppna upp alla dörrar och fönster, slå på fläkten på full fart och sen rymma hemifrån med barnen en stund. Till min undsättning kom grannen som erbjud oss en plats i deras, för stunden, väldigt mycket trevligare hem samt tillhörande middag.

    Jenny bjöd på köttgryta när jag hade min egna ugn fullt med mask. Tur jag har schyssta grannar!

    Vidare tog jag chansen att bli rosa när tillfälle gavs. Med väldigt kort varsel hoppade jag upp i frisörstolen och fick mitt hår piffat med färgning och en genomgång med saxen. Det var Amanda på Style by Seiler som ville testa en ny färg, och jag var såklart inte sen att haka på. Förutom att jag var sjukt tacksam för möjligheten att med så kort varsel få testa på att äntligen bli rosa, så var det verkligen jättetrevligt på plats. Lokalen är mysig (sådär mysig så en känner att en vill flytta in!), kaffet höll världsklass och jag är bara så himla nöjd. Jag kommer garanterat komma tillbaka dit! In och kika på cutandcolor.amanda samt stylebyseiler på Instagram! Hemsidan hittar ni här. Och vill ni hellre kika in via Facebook kan ni trycka här.

    Om ni tycker att det är töntigt att ta selfies så är jag Sveriges största tönt. Kan inte sluta spana in mitt nya hår! Jag har svårt att fånga det på bild så jag har väl hittils knäppt av hundra selfies eller så. Lite egenkär, javisst.

    Jag har också hunnit med att träna en hel del i veckan. Vissa påstår att träning skall uteslutas när en känner sig lite småsjuk. Jag anser att det är tvärt om. Hade jag inte tränat tror jag inte att min kropp hade klarat av att jobba någonting alls i veckan. Träningen är det som gör mig stark, motståndskraftig och pigg. Och glad. Och faktiskt lite snyggare, vilket i sin tur gör att jag blir ännu gladare. Ju mer jag tränar desto bättre mår jag.
    Tyvärr fungerar det inte på samma sätt med godsaker, att ju mer jag äter desto bättre mår kroppen. Snarare tvärt om. Skulle kunna leva på ostbågar och apelsinchoklad. Och bubbel. Och parmesan. Och pasta. Och aioli. Och handskalade räkor. Och kaffe.. Ärs, listan med godsaker kan göras lång. För om jag ska börja rabbla upp alla goda ostar och charkuterier så kommer det här bli en onödigt lång text. Infogar därför lite sportiga bilder istället. Ord är överflödiga, det här gänget knäcker!

    Vi som väldigt sällan festar och som ännu mer sällan är på festhumör (inte helt sant, blir på festhumör vid fel tillfällen) lyckades ändå i helgen slå klackarna i taket så det sjöng om det. Jo men visst, det vankades överraskningsfest för en kompis som fyllde 30år. Han blev ordentligt överraskad och vi andra hade ordentligt roligt. Det var bra fixat med partytält, infravärme, långbord, ballonger och underbar mat och dryck. En väldigt lyckad fest. När vi skulle gå hem fick jag äran att testa alkoholmätare för fösta gången på många år. Enligt mätaren vann jag för jag hade högst promille. Jag brukar vanligtvis somna eller typ bli svinjobbig när jag druckit för mycket, ,en jag tyckte mest att jag var glad och rolig.

    Philip blåste 0 promille
    Mathias blåste 0,4 promille
    Jag lyckades klämma ur mig 1,5 promille

    Om vi förutsätter att mätaren gjorde sitt jobb rätt så betyder det att jag faktiskt BORDE ha somnat för länge sen. Med handen på hjärtat kan jag säga att jag inte vet så mycket om promille, så jag googlade jättesnabbt. På www.drugsmart.com finns följande text att läsa:

    ”Generellt kan man säga att en normal vuxen dör av alkoholförgiftning vid halter på över fyra promille. I undersökningar har det visat sig att det är svårt att få normalkonsumenter att frivilligt uppnå 1,5 promille. Den som vid något tillfälle försöker ”supa sig full” brukar självmant sluta dricka vid cirka 1,0 promille.”

    Jag vill absolut int uppmuntra till alkoholkonsumtion, men om det hade vart en tävling så hade jag vunnit, det måste jag väl ändå få inflika?!

    Dagen efter är det viktigt att fylla på med bra grejer. Så att kroppen orkar med att bli människa igen och sådär. Dessutom hade vi övernattande gäster. Dom måste ju få äta flott när dom är hos oss. Så det blev stor frulle med gröt, bär, jordnötssmör, ägg, yoghurt, smörgåsar, sallad och kaffe. Mamma-Kela fixar såklart!

    Den här dagen har gått löjligt långsamt. Jag är konstant hungrig, men med en känsla av att vara mätt. Och törstig. Och sugen på nåt kallt. Det är sjukt varmt hemma, samtidigt som jag kallsvettas. Eftersom att mat och motion är lyckan till framgång så tog vi en promenad till pizzerian och käkade. Jag beställde min stående favorit, en Robins. Fläskfilé, curry, ananas, banan och jordnötter. Samt vitlökssås på toppen. SÅ JÄVLA GOD! Efteråt bjöd Mathias på glass. En jätteoreokaka. Jag åt den mest för att den var kall, vidare god var den inte.

    Fy vad jag babblar på. Dags att ta en paus kanske. Jag ska dricka två liter vatten, kissa lite och sen blir det nog sängen.
    Vad har ni gjort i helgen? Och vad har ni för planer denna kommande vecka? Jag vet att jag började med att säga att det skulle vara en kort genomgång, och den blev inte jättekort. Men allt är relativt, och beroende på vad en jämför med och sådär. Kram!

  • Raw Motion,  Workmode

    Sjuktember

    Det är väl allmänt känt att februari brukar kallas för vabruari. Eftersom att det är så vanligt att folk är hemma och vabbar och sådär. Och jag köper det, superfyndigt namn som jag skulle vilja påstå att försäkringskassan ligger bakom. Rätta mig om jag har fel. Nu undrar jag dock om det finns nåt sånt här fyndigt namn åt september månad? Typ sjuktember?

    Halva personalstyrkan på mitt jobb är sjuka. Besökarna är sjuka. Vi i familjen är lite sjuka.
    Jag har känt mig risig i en vecka, men det var först i söndags som det slog till ordentligt.

    Plikttrogna Kela: Stegade iväg till Jennys Step Up-pass eftersom att jag hade lovat att gå. Detta trots att jag inte kände mig helt hundra när jag vaknade en kvart tidigare (Det var söndag = min sovmorgonsdag, då sover en tills et är dags att åka!). Väl på passet slog det till och det kändes som att jag hade drabbats av pesten.

    Väl hemma hade vi besök av våra kompisar som hinkade kaffe och rensade bullförrådet som sig bör. Det lagades lunch av gårdagens rester och sedan begav dom sig hemåt. Jag rensade lite svamp, kokade nytt kaffe och åt bullar med dagens andra gäst som kom med en present till minimannen som nyligen fyllt år.

    Mamma Kela: Sov sen bort resterande timmar av söndagen. Med en kort vaken paus där jag drack vatten och plockade lite i köket. Min familj var måttligt roade.

    Jennys Step Up-pass, bild tagen ovanifrån. Den tomma brädan precis framför instruktören är min.

    Plikttrogna Kela: Mådde helt okej på måndagsmorgonen, så trots att jag befarade att jag skulle behöva vara hemma, kämpandes för mitt liv, så pallrade jag mig iväg och jobbade hela dagen. Med anledning av hälsotemat på jobbet hade jag bokat in ett litet studiebesök på Raw Motion där jag tränar. Jag ville visa på hur olika det kan vara från gym till gym. På det gymmet vi annars tränar med jobbet är det ganska mörka, nergångna lokaler med konstant superpumpad spännis i varje hörn. Där jag tränar och där vi hade studiebesök är lokalerna öppna, ljusa och fräscha. Dessutom känns det mer inbjudande att testa nya saker där. Och just det att våga testa nya saker är lite vad jag vill försöka pusha för. Dessutom gömmer det sig inga överpumpade stirrblickade spännisar i hörnen, jag tror att dom inte trivs i så ljusa lokaler, det blir svårt att se skräckinjagande ut i en så välkomnande miljö.

    Mamma Kela: Blev så illa tvungen att hålla sig vaken på kvällen då dottern skulle hämtas upp hos en kompis till vilken det krävdes dels att jag tog bilen, och dels att jag lyssnade väldigt noga på instruktionerna från GPSen. Hur gärna jag än vill kunna hitta så saknar jag allt vad lokalsinne heter och lyckas banne mig alltid förvirra mig och åka vilse.

    En sån liten grej som gör mitt liv enklare. Det faktum att en kan lämna kvar sina skor på en hylla på gymmet.

    Plikttrogna Kela: Var på jobbet idag tisdag också. Kände mig mer levande än död på morgonen men tänkte att det brukar gå över under dagen. Det gjorde det inte.

    Mamma Kela: Kom hem. Värmde på mat. Slängde i mig maten. Attacksomnade i sängen och sov som en klubbad säl i tre timmar. Minns inte ens hur jag tog mig till sängen, antar att jag är automatiskt inställd på ”hitta till sängen” när batterierna är slut.

    Vi hade APT på jobbet idag. Som ni ser på bilden är det mitt ansvar att laminera en skylt.. Antar tt dom andra tog riktiga anteckningar som jag kan be om imorgon eller så..

    Plikttrogna Kela: Kommer att gå till jobbet imorgon också. Dels är det kul, dels känner jag att jag vill få mina påbörjade projekt klara innan jag slutar om två veckor. Om jag är hemma och sjuk blir det svårt att hinna med att göra jobbgrejer.

    Mamma Kela: Ska nu krypa ner i sängen igen bredvid sovande perkulatorsnarkande treåring.

  • Fitnessmorsan,  Raw Motion

    Du måste testa Jennys muskelpass!

     

     

     

     

     

     

     

     

     

    Gårdagens status var ”trött”. Normalt sett brukar det vara Colin som knappt håller sig vaken till middagen, men igår var det min tur. En jättevåg av trötthet sköljde av mig och efter middagen la jag mig i soffan för att kunna ”smygsomna” lite. Dock hade jag två hökar över mig, en sambo som sa att det var för tidigt att sova klockan fem, och en son som prompt skulle sitta i soffan där jag låg i vägen. Det faktum att jag hade parkerat hela min kroppshydda på den pyttelilla plats som Colin tänkte sitta på gjorde att han utbröt i ett sånt där berömt jag-är-för-trött-för-att-vara-trevlig-utbrott. Utbrottet där emot gjorde att jag smög iväg till min favoritplats i hemmet, nämligen sängen. Det verkade visst vara så att jag inte smög iväg helt obemärkt för ungefär en sekund senare låg Colin bredvid mig i sängen och Mathias nattade oss båda.

    Till min egna stora förvåning somnade jag inte. Istället var det som att jag la mig själv på laddning. Så 20.45 stod jag redo utanför Jennys dörr för en spontan dejt på gymmet. Och inte vilken gymdejt som helst. Nänä, här var det dejt deluxe. Jag fick nämligen testa på Jennys nykomponerade muskelpass som hon ska hålla på Raw Motion ikväll.

    Och hur var muskelpasset med Jenny? Det var svinjobbigt och skitkul! Bland det bästa på länge! Redan efter första delen så tänkte jag att ”jag kommer minsann inte klara av att lyfta kaffekoppen imorgon”. När hela passet var klart kände jag mig helt slutkörd i varenda liten muskel i kroppen. Så sjukt bra känsla!

    Tränar du på Raw Motion? Skynda dig och boka Muskelpasset! Det börjar 19.00 och håller på i 60min.
    Tränar du inte på Raw Motion? Boka i alla fall, det är lätt värt en testa-på-kostnad!

    Jag kunde förresten lyfta kaffekoppen i morse. Men det var smärtsamt. Två dagar efter träningen är alltid värst.Så imorgon får jag dricka kaffe med sugrör. Lätt värt!

     

    På bild:
    Jennys alla träningskort. Haha, aldrig stött på någon som samlat träningskort på det där sättet!
    Rummet vi tränade i samt alla vikter å grejer på golvet. Lyxigt att vara själv med instruktören!

  • Fitnessmorsan,  Workmode

    Mina egna träningscheman. Låt dig inspireras!

    Jag är ingen superfitnessdåre, utan mer av en glad entusiast som tycker att det är kul att utvecklas och att lära sig. Ändå har jag gladeligen tackat ja till ett speciellt ansvarsområde på jobbet. Nämligen att hålla i träningen som är 1,5h varje vecka.
     
    Dock har ju jag ett litet problem som vissa kanske har förstått nu, nämligen att jag får hjärnsläpp när jag ska komma på övningar när jag väl är på plats. Därför har jag, på jobbet, valt att utforma små träningscheman, ritade av mig, föreställandes streckgubbar som visar den aktuella övningen. 
     
    Vi kan här och nu konstatera att jag inte kommer bli rik på min konst (fan) eftersom att streckgubbar säljan blir populära och att jag uppenbarligen gärna är överpedagogisk när det kommer till vissa speciella grejer, som att hålla i träningspass. 
     
    Nedan följer några exempel på dom träningscheman med streckgubbar som jag har gjort hittills. Vad tycks?
    Bilden föreställer Yoga..

     

    Här efterfrågades rumpa och mage!