• Workmode

    Det går en klottrare lös..

    Måndag och ny arbetsdag. Tydligen var det någon som hade ritat på allas profilbilder på dörren till yrkessamordnarnas kontor.. Undrar just vem som kan ha vart så barnslig? Som liksom skrattade så hen kissade på sig när hen kom på att bilderna var laminerade och där med gick att rita på utan att förstöra själva bilden.. Gissar att hen är särskilt nöjd med djävulen och Harry Potter-imitationen. Men det är bara en gissning, såklart.

    Ingen hade målat på min bild förresten. Förövaren är fortfarande på fri fot, två besökare har hittills blivit oskyldigt anklagade för klottret. Själv anser jag att det är piffande konst och inte alls klotter men det beror ju på hur en ser på saker.

    Idag har jag för övrigt förfinat min arbetsbeskrivning så att dom som kommer efter mig ska få det så enkelt som möjligt att ”komma in i” jobbet. Jag har även plockat gröna tomater som skall syltas, inte för att jag testat det förut men jag inbillar mig att allt går att konservera på något sätt och att en bör göra det för att det är kul och för att det är ett smart sätt att ta tillvara mat som en inte hinner äta upp. Osv.
    Vi har också tagit selfies, jag och en kollega och sen skrivit ut bilden i A4 och satt upp den på en annan kollegas kontor, så hen ser bilden när hen kommer tillbaka från semestern imorgon. La till texten ”Välkommen tillbaka till paradiset”, lite på skoj eftersom att det verkar som att det är paradiset hon redan varit på men nu kommer hem ifrån.
    Vi har möblerat om, planterat uppsättning av hyllor, hållt i yoga/mindfullness och typ VIPS så var den arbetsdagen slut.

    Rev av världens omväg hem från förskolan. Dels för att underhålla Colin så att han inte somnade i vagnen på vägen hem innan klockan ens blivit 16. Dels för att jag behöver röra lite på mig. Vi har som sagt stegräknartävling på jobbet, inte så hypead som det var tänkt, men ändå. Jag har gått alldeles för lite. Tanken är att vi ska gå sammanlagt mellan Treriksröset och Smygehuk. I min takt kommer jag inte ens ha gått till kolonin i Bromma innan månaden är över. Helt ärligt, jag borde skämmas mer än jag gör!

    Med det sagt hoppar jag nu i mina träningstights, letar reda på hörlurarna och åker till gymmet och tar en promenad på bandet med en podd i lurarna tills dagens dejt i form av Jenny dyker upp. Någon mer än jag som är för mörkrädd för att våga gå ute själv om kvällarna? Knappt så jag vill gå själv på dagarna, fjanto!

  • Fitnessmorsan,  Livet i mjukisbyxor

    Kort långpromenad på gymmet

    Vi har hälsotema på jobbet denna månad. Kul tycker jag eftersom att hälsa och sånt därnt tjafs ligger mig varmt om hjärtat. Förutom dagliga aktiviteter som kan kopplas till att öka sin goda hälsa har jag dessutom utlyst en stegräknartävling. Tävlingen är uppbyggd i två delar, dels tävlar vi individuellt om vem som går längst och dels ska vi sätta upp ett gemensamt mål för att gå en viss sträcka. Mitt förslag är att vi ska ”gå genom Sverige” från Smygehuk i söder till Treriksröset i norr. Enligt google (säker källa!) är det 1568km. Gissningsvis fågelvägen.

    Jag räknar med att vi blir ungefär 10st som deltar och vi traskar hela månaden ut. Med lite snabb huvudräkning skulle jag vilja påstå att varje person bör bidra med ungefär 15 mil. Alltså ungefär en halvmil om dagen. Och det klarar ju vem som helst att beta av!

    Ambitionen var på topp igår kväll. Då hade jag planerat att gå till och från jobbet idag för att lätt casha in 8km. Tyvärr var det dock så att vädergudarna garvade läppen av sig åt mig i morse samtidigt som dom kissade i kors ner på min gata. Så jag tog bilen till gymmet och vandrade på promenadbandet där i godan ro till ljudet av en podd tills jag blev tvungen at skynda mig till jobbet. Jag passade också på att ta en selfie i omklädningsrummet. Trots ungefär fyra lager med filter (true story!) ser jag fortfarande ut som sju svåra år. Jag skyller det på bristfällig sömn, åldersnoja och dålig contouring (sånt där som piffiga brudar håller på med men som jag inte riktigt förstår mig på).

    Risken att jag får ett hurtigt infall och drar iväg på en promenad nu är näst intill minimal.
    Därför kan jag bjuda på dagens avstånd redan nu:
    5976 steg blev 3,8km. (Inte riktigt fem kilometer men det är en ny dag imorgon och allt det där!)
    Tydligen finns det stegräknare inbyggt i telefonen. Värst vad dom hittar på nu för tiden!

    För ett tag sen sa jag till min sambo att jag aldrig tar selfies på gymmet. Det var en lögn. Där emot lyckas jag sällan ta selfies jag är nöjd med på gymmet.