• Fitnessmorsan,  Raw Motion,  Workmode

    Klantade mig på gymmet, fick åka ambulans

    Precis som planerat hoppade jag i sportbrallorna och drog till gymmet i måndags kväll. Värmde upp med att jogga en halvtimme. 3,4 kilometer kom jag. Jag har hållt på hela året och försökt att hitta ”min” takt för att kunna vara så uthållig som möjligt. Ju mer jag springer och ju fler hastigheter jag testar desto närmare perfektion kommer jag. I början sprang jag för fort och tog ut mig själv för snabbt. Sedan testade jag att välja en lägre hastighet, men blev ändå ganska snabbt för trött och orkade inte hålla ut. Nu har jag såklart blivit bättre i mig själv och där med håller jag ut mer bara för att jag övat, men den här gången kände jag att jag hittat precis perfekt. För även om jag sprungit en halvtimme eller mer innan, så har jag känt mig helt slutkörd (och vart knallröd) när jag klivit av bandet. Och det har inte riktigt vart mitt mål. Jag vill kunna hitta min takt för att kunna springa länge och långt för att förhoppningsvis en dag kunna ta mig an ett maraton. Den här gången klev jag av och kände mig varm, men långt ifrån död. Det är minsann en liten lycka det!

    I vanliga fall är jag knallröd i flera timmar efter den där joggingturen. Nu såg jag ut såhär.
    Kanske inte verkar märkvärdigt men det är succé för mig!

    Jenny mötte upp mig som planerat och för första gången någonsin hade jag med mig en handskriven lapp med övningar som jag tänkte att vi skulle köra. Sagt och gjort, vi drog igång och det kändes så himla bra att ha planerat och börjat genomföra något som jag själv bestämt, för annars hakar jag gärna på och är helt tom på idéer. Vi hann dock inte mer än några få övningar innan jag lyckades med bedriften att göra mig illa. Tanken var utfallsgång med vikter. En lämplig vikt tyckte jag var sandsäcken, 10kg. Men antagligen var jag för koncentrerad på att göra rätt i steget att jag missade att jag hade tio kilo som vilade tokigt på nacken.

    Så när jag lyfte av sandsäcken från axlarna så small det till i hela huvudet och svartnade framför ögonen. Sedan kom jordens huvudvärk som en smäll. Jag drack lite vatten och skakade på huvudet men fortsatt med nästa övning. Värken i huvudet ökade och mitt i ett steg så mall det till i nacken. Jag kastade vikten ifrån mig och låg snart på den tjocka mattan som ligger intill en vägg. Och där ifrån vågade jag knappt röra mig.

    Där låg jag i väntan på bättre tider..

    Jag är extra rädd om mig sedan jag ramlade och slog mig i ryggen för ungefär ett år sedan. Då ramlade jag i trappen och slog sönder några utskott ner i ryggen. Det här gjorde inte ont på samma sätt, men känslan av att nåt var fel infann sig.

    Jenny ringde 1177 som strax kopplade till 112. Jag som inte ville gråta i telefonen och som försökte koncentrera mig på att svara så korrekt som möjligt lät ju såklart hur frisk som helst. Efter lite om och men kom i alla fall ambulansen som slängde på stödkrage på nacken och ryggen och sen fick jag åka ambulans till sjukhuset.

    Rullar in på akutrummet med 8mg morfin i kroppen, lagom mör i kroppen, illamående till tusen och kunde med tanke på nackkragen bara stirra rakt upp. Snart kom Jenny som åkt egen bil och höll mig sällskap. Röntgen gjordes, konstaterade att det inte var nåt trasigt utan bara en muskel som inte var på topp och nån ner i kläm. Känns onödigt att ta upp sjukvårdens tid pga nåt så onödigt. Men jag kan lova att det var skönt för psyket att ha det kollat. Jag hade nämligen ganska mycket strul när jag gjorde illa ryggen, något som gjorde att jag var orolig för ungefär allt i flera månader innan jag fick allt ok:at.

    Bilden på mig, haha. Ser helt galen ut. Takbilden var det jag såg av sjukhuset.
    Tog upp telefonen och tittade via skärpen mad Jenny gjorde. Rev av ett foto.

    Fick en extra omgång extra allt med smärtlindring och sådär innan jag vart hemsläppt och vi rullade hemåt i Jennys bil klockan 02. Blev ett nattsnacks i form av korvbricka på macken innan vi tog oss hem för att nanna kudde. Jag kan inte ens minnas när jag kände mig så packad som jag kände mig där på macken. Snurrig, dålig balans, svårt att fokusera och ont. Var sen helt övertygad om att jag skulle sova som en klubbad säl. Men icke, tankade snurrade i flera timmar innan jag till slut lyckades somna strax innan larmet sa åt mig att jag skulle gå upp.

    02.30. Jenny bjuder på finkäk på bensinstationen. Korv å räksallad.
    Morfinet gjorde dock att jag knappt kunde tugga för att jag var på snurrig.

    Lämnade Colin på förskolan. Åkte till jobbet och hade ett litet möte innan jag gav upp och åkte hem. Kände mig fortfarande full, snurrig, svintrött och hade ont. Nu när jag tänker efter så förstår jag inte ens hur jag kunde vara så jävla dum att jag körde bil, och hur jag fick för mig att jag skulle orka jobba. Skyller på att huvudet inte riktigt var med.

    Vidare sov jag nästan hela dagen, kvällen och fram till morgonen efter. Det var vad min ork räckte till. Och det där med att sova gör minsann susen för allt. För idag har jag jobbat, vart stel som om jag hade nackkragen kvar för visso, men pigg och glad och effektiv som aldrig förr. Tanken är att jag ska ta det lite lugnt och äta inflammationshämmande och muskelavslappnande en vecka. Sen gör vi ett nytt försök på utfallsgång, fast utan vikten ett tag tills jag fått till tekniken rätt.

    BIG UP till Jenny som inte bara ville träna med mig, utan som pushade för att vi skulle ringa sjukrådgivningen, följde med till sjukhuset, höll mig sällskap, matade mig och sen hållt sig väl uppdaterad om framgångarna i mitt sjuktillstånd. Du är bäst Jenny!

    Sååå.. Vad har ni haft för er dom senaste dagarna?

  • Workmode

    Det går en klottrare lös..

    Måndag och ny arbetsdag. Tydligen var det någon som hade ritat på allas profilbilder på dörren till yrkessamordnarnas kontor.. Undrar just vem som kan ha vart så barnslig? Som liksom skrattade så hen kissade på sig när hen kom på att bilderna var laminerade och där med gick att rita på utan att förstöra själva bilden.. Gissar att hen är särskilt nöjd med djävulen och Harry Potter-imitationen. Men det är bara en gissning, såklart.

    Ingen hade målat på min bild förresten. Förövaren är fortfarande på fri fot, två besökare har hittills blivit oskyldigt anklagade för klottret. Själv anser jag att det är piffande konst och inte alls klotter men det beror ju på hur en ser på saker.

    Idag har jag för övrigt förfinat min arbetsbeskrivning så att dom som kommer efter mig ska få det så enkelt som möjligt att ”komma in i” jobbet. Jag har även plockat gröna tomater som skall syltas, inte för att jag testat det förut men jag inbillar mig att allt går att konservera på något sätt och att en bör göra det för att det är kul och för att det är ett smart sätt att ta tillvara mat som en inte hinner äta upp. Osv.
    Vi har också tagit selfies, jag och en kollega och sen skrivit ut bilden i A4 och satt upp den på en annan kollegas kontor, så hen ser bilden när hen kommer tillbaka från semestern imorgon. La till texten ”Välkommen tillbaka till paradiset”, lite på skoj eftersom att det verkar som att det är paradiset hon redan varit på men nu kommer hem ifrån.
    Vi har möblerat om, planterat uppsättning av hyllor, hållt i yoga/mindfullness och typ VIPS så var den arbetsdagen slut.

    Rev av världens omväg hem från förskolan. Dels för att underhålla Colin så att han inte somnade i vagnen på vägen hem innan klockan ens blivit 16. Dels för att jag behöver röra lite på mig. Vi har som sagt stegräknartävling på jobbet, inte så hypead som det var tänkt, men ändå. Jag har gått alldeles för lite. Tanken är att vi ska gå sammanlagt mellan Treriksröset och Smygehuk. I min takt kommer jag inte ens ha gått till kolonin i Bromma innan månaden är över. Helt ärligt, jag borde skämmas mer än jag gör!

    Med det sagt hoppar jag nu i mina träningstights, letar reda på hörlurarna och åker till gymmet och tar en promenad på bandet med en podd i lurarna tills dagens dejt i form av Jenny dyker upp. Någon mer än jag som är för mörkrädd för att våga gå ute själv om kvällarna? Knappt så jag vill gå själv på dagarna, fjanto!

  • Fitnessmorsan,  Raw Motion

    Du måste testa Jennys muskelpass!

     

     

     

     

     

     

     

     

     

    Gårdagens status var ”trött”. Normalt sett brukar det vara Colin som knappt håller sig vaken till middagen, men igår var det min tur. En jättevåg av trötthet sköljde av mig och efter middagen la jag mig i soffan för att kunna ”smygsomna” lite. Dock hade jag två hökar över mig, en sambo som sa att det var för tidigt att sova klockan fem, och en son som prompt skulle sitta i soffan där jag låg i vägen. Det faktum att jag hade parkerat hela min kroppshydda på den pyttelilla plats som Colin tänkte sitta på gjorde att han utbröt i ett sånt där berömt jag-är-för-trött-för-att-vara-trevlig-utbrott. Utbrottet där emot gjorde att jag smög iväg till min favoritplats i hemmet, nämligen sängen. Det verkade visst vara så att jag inte smög iväg helt obemärkt för ungefär en sekund senare låg Colin bredvid mig i sängen och Mathias nattade oss båda.

    Till min egna stora förvåning somnade jag inte. Istället var det som att jag la mig själv på laddning. Så 20.45 stod jag redo utanför Jennys dörr för en spontan dejt på gymmet. Och inte vilken gymdejt som helst. Nänä, här var det dejt deluxe. Jag fick nämligen testa på Jennys nykomponerade muskelpass som hon ska hålla på Raw Motion ikväll.

    Och hur var muskelpasset med Jenny? Det var svinjobbigt och skitkul! Bland det bästa på länge! Redan efter första delen så tänkte jag att ”jag kommer minsann inte klara av att lyfta kaffekoppen imorgon”. När hela passet var klart kände jag mig helt slutkörd i varenda liten muskel i kroppen. Så sjukt bra känsla!

    Tränar du på Raw Motion? Skynda dig och boka Muskelpasset! Det börjar 19.00 och håller på i 60min.
    Tränar du inte på Raw Motion? Boka i alla fall, det är lätt värt en testa-på-kostnad!

    Jag kunde förresten lyfta kaffekoppen i morse. Men det var smärtsamt. Två dagar efter träningen är alltid värst.Så imorgon får jag dricka kaffe med sugrör. Lätt värt!

     

    På bild:
    Jennys alla träningskort. Haha, aldrig stött på någon som samlat träningskort på det där sättet!
    Rummet vi tränade i samt alla vikter å grejer på golvet. Lyxigt att vara själv med instruktören!

  • Fitnessmorsan,  Livet i mjukisbyxor

    Kort långpromenad på gymmet

    Vi har hälsotema på jobbet denna månad. Kul tycker jag eftersom att hälsa och sånt därnt tjafs ligger mig varmt om hjärtat. Förutom dagliga aktiviteter som kan kopplas till att öka sin goda hälsa har jag dessutom utlyst en stegräknartävling. Tävlingen är uppbyggd i två delar, dels tävlar vi individuellt om vem som går längst och dels ska vi sätta upp ett gemensamt mål för att gå en viss sträcka. Mitt förslag är att vi ska ”gå genom Sverige” från Smygehuk i söder till Treriksröset i norr. Enligt google (säker källa!) är det 1568km. Gissningsvis fågelvägen.

    Jag räknar med att vi blir ungefär 10st som deltar och vi traskar hela månaden ut. Med lite snabb huvudräkning skulle jag vilja påstå att varje person bör bidra med ungefär 15 mil. Alltså ungefär en halvmil om dagen. Och det klarar ju vem som helst att beta av!

    Ambitionen var på topp igår kväll. Då hade jag planerat att gå till och från jobbet idag för att lätt casha in 8km. Tyvärr var det dock så att vädergudarna garvade läppen av sig åt mig i morse samtidigt som dom kissade i kors ner på min gata. Så jag tog bilen till gymmet och vandrade på promenadbandet där i godan ro till ljudet av en podd tills jag blev tvungen at skynda mig till jobbet. Jag passade också på att ta en selfie i omklädningsrummet. Trots ungefär fyra lager med filter (true story!) ser jag fortfarande ut som sju svåra år. Jag skyller det på bristfällig sömn, åldersnoja och dålig contouring (sånt där som piffiga brudar håller på med men som jag inte riktigt förstår mig på).

    Risken att jag får ett hurtigt infall och drar iväg på en promenad nu är näst intill minimal.
    Därför kan jag bjuda på dagens avstånd redan nu:
    5976 steg blev 3,8km. (Inte riktigt fem kilometer men det är en ny dag imorgon och allt det där!)
    Tydligen finns det stegräknare inbyggt i telefonen. Värst vad dom hittar på nu för tiden!

    För ett tag sen sa jag till min sambo att jag aldrig tar selfies på gymmet. Det var en lögn. Där emot lyckas jag sällan ta selfies jag är nöjd med på gymmet.