Tabata för två

Vi tänkte att vi tar en kvällsdejt på gymmet, Sanna och jag. Rev ihop en helkroppsgenomkörare. Tabata, 8 övningar, 5 varv. Det är bra skönt att vara ensam eller bara några få när en tränar. Jag får prestationsångest när det är mycket pulashöjande i en större grupp. Jag hör min egen andhämtning, flåsar som om det gällde livet, pulsen som dånar i hela öronen. Är så andfådd, tror knappt jag ska få tillräckligt med luft i lungorna och kanske tuppa av. Eller dö lite.

När vi skuttar runt två och två, eller åtminstone att vi är en liten grupp, så orkar jag av någon anledning lite mer. Jag blir inte lika andfådd. Blir inte lika stressad. Gör bara mitt allra bästa, behöver inte vara bättre än någon annan, slipper tävla och känna mig sämst. Då kan jag flåsa, pusta och frusta utan att skämmas. Jag kan blunda, spänna magen och göra Russian Twist mitt allra snabbaste och räkna högt i mitt eget huvud eftersom att jag vet att jag inte kommer att missa någon viktig information, eftersom att ingen annan lockar på min uppmärksamhet.

 

Summa kardemumma kan jag väl bara konstatera att jag känner mig nöjd med dagens insats. Och för att förklara bilderna lite mer ingående:

1. Vi börjar skriva vilka övningar vi ska göra. Det saknas dock en på bilden.
2. Tomatfejs och svettlöken, det är så en SKA se ut efter ett gympass. Inte som tjejerna på Instagram som skulle kunna gå på Nobelfesten direkt efter att dom ”tränat”. Just sayin’!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sju + fjorton =