• Livet i mjukisbyxor

    Vad gillar ni nya looken?

    Okej, jag har lekt bloggredigerare hela förmiddagen. Vi har knappt ätit nåt, alla har bara roat sig med sitt. Första gången på flera dagar som jag bara sitter. Utan att göra nåt. Det är en del i varför jag har bloggen. Den är skrivterapi, den är vila och den är reflektion. Ibland är den också en plats för kommunikation.

    Kan ni inte kika runt lite och lämna en kommentar i kommentarsfältet och säga vad ni tycker? Jag älskar det. Men om något känns otydligt kanske jag behöver ändra på det.

  • Familytime,  Vad blir det för mat

    Pannkakstorsdag och utelek

    Vilken skön dag! Äntligen har vi tagit oss ut. Träffat människor, myst med solen och känt hur kylan biter sig fast i kinderna. Så väldigt välbehövligt!

    Efter att alla sakta vaknat till iv, fått i sig frukost och motvilligt klätt på sig kläder tog vi bilen till Linda för lite lunch-häng. Det bjöds på pannkakor dagen till ära. Torsdag = pannkakor (vet ju varenda kotte i långa landet falukorv).
    Mina barn har någon typ världsrekord i att äta just hennes pannkakor, det är nåt speciellt med dom. Tydligen. Visst är det väl alltid så att ens barn alltid äter bättre när dom inte är hemma?

    Fick förresten med mig Lindas avdankade kaffebryggare hem. På låns tills vidare. Jag ska städa av den och riva av en omgång avkalkning senare så kommer det vara som alldeles ny sen. Jag älskar mitt presskaffe men gud vad bekvämt med riktig bryggare igen!

    ”Mina barn har någon typ världsrekord i att äta just hennes pannkakor”

    Som sagt är nästan varenda yta ute täckt med isbana. Idag använde vi det till vår fördel. Colin gjorde breakdance på isen och Haley sprang på isen och gled på fötterna. Lillebror mäkta imponerad! Själv försökte jag titta bort för att slippa skrika ”oj oj oj .. ta det försiktigt” hela tiden.

    ”oj oj oj .. ta det försiktigt”

    Minimannen älskar att gå på promenad, precis som sin mamma. Idag gick vi ner i ”Monsternas dal” och tittade på monsterhusen. Det är antagligen någon typ av gammalt pumphus eller så, med stora djupa hål i och helt ärligt, det ser lite läskigt ut där inne. Förstår att Colin tycker att det är monsternas hus.

    Nere vid vattnet kastade vi sten på isen. Och gick lite på den, men bara allra närmast strandkanten. Mamman är inte så förtjust i det här med frusna sjöar, trots att Haley påpekade att folk åkte skridskor på isen lite längre bort.

    Alla boende i Sverige har nog uppmärksammat att det blåste en hel del här om dagen? Jag är lite imponerad att vårt lilla hus står kvar, faktiskt. Något som där emot inte stod kvar var granarna i skogen. Flera rasade granar och tallar resulterade i massa roliga klätterträd. Imorgon ska jag ha på mig bättre skor så att jag också kan klättra!

    Efter en promenad i skogen (som höll på bli en promenad i mörker när solen hade gått ner) så åkte vi lite på rumpan i isbacken bakom huset innan vi gick in och åt tacos till middag.
    Vi är rörande överens här hemma om att vi helst inte vill äta kött, så jag tacokryddade kikärtor och stekte istället för köttfärs. Smakar bättre än köttfärs. Testa vetja!

    Ska snart iväg och gå på ett yoga-pass på gymmet. Skööööönt!
    Vad har ni gjort idag?
    Planer för helgen?

  • Familytime

    Årets första onsdag

    Vad har ni januari-roat er med hittills?
    Här smälte all snö bort och har nu ödelagt varenda liten yta med blankhal is. Vilket i sin tur har gjort att nästan alla aktiviteter vi åtar oss måste vara belagda inomhus, eftersom att bryta lårbenshalsen eller något liknande inte lockar det allra minsta.

    Så Tv-spel, serietittande, Cheerleading (Chillingding som Colin säger, låter urgulligt!) i sängen samt mycket pysslande är aktiviteter vi roar oss med just nu. Colin är en hejare på att göra mycket skattkartor som leder till vad en du hittar på men just nu är den allra bästa skattkartan borta. Och om något är borta eller går fel så leder det till mellansveriges oskönaste utbrott. Jag tänker gissa att det är åldersrelaterat och går över, för om han ska fortsätta sådär kommer jag att önska öronen av mig.


    Jag brukar skoja om att min äldsta minion snart är tonåring och så, men inte riktigt fått sån aha-upplevelse som idag när hon bad mig skjutsa henne till ett köpcentrum där hon skulle hänga med sina kompisar.
    Kändes helt surrealistiskt att lämna ev henne där och åka hem igen. Tack å hej, hörs sen då liksom. Som den hönsmamma jag är kan jag ha ringt och smsat pinsamt många gånger under tiden hon var där, men det får hon stå ut med.

    ”Som den hönsmamma jag är kan jag ha ringt och smsat pinsamt många gånger”

    Medan Haley var i Uppsala med sina kompisar så passade jag på att hämta min mamma och ta med henne hem till mig. Vi drack kaffe, byggde om huset i fantasin, pratade om hundar och sedan lekte hon och Colin att hon var ett monster och Colin en monsterjägare. Det gick rätt vilt till, han somnade som en klubbad säl i bilen strax efter då vi skulle hämta Haley igen.

    Efter 21 nån gång fick jag ett städryck och jagade rätt på varenda dammkorn, torkade av varje liten yta, sorterade i lådor och garderober, diskade, vek tvätt och piffade kuddar och hade mig. Superskönt. Nu känner jag mig redo för helgen. Det är för visso några dagar kvar. Jag trodde att det var fredag redan idag men.. Nej.. Förvirrad deluxe!

  • Vad blir det för mat

    Internationella Pizzadagen

    Hej alla.
    Nytt år, det var banne mig inte igår. Jag firade in det nya året väldigt lugnt och sansat, varpå jag mått oförskämt bra idag. Hur har ni firat?

    Har ni några nyårslöften?
    Eller som jag har: Nya mål?

    Och har ni ätit pizza? Det har jag. Min på bilden här nedan.

    Jag hade laddat upp för världens inlägg men när jag loggade in såg ingenting ut som det brukar och förvirring uppstod. Så dagens sista ork gick åt till att försöka lista ut vad alla knappar och nya funktioner gör.

    Hoppas jag ska orka ta mig mer tid att skriva i år. Min egna lilla terapisida. Ni kan väl hojta till om det är nåt särskilt ni vill läsa om?

    Puss och gott nytt år!

  • Kalasvardag,  Workmode

    Fotoalbum

     

    Suttit i snart två timmar och redigerat ett fotoalbum på en sida på nätet. Visst är det väl ändå väldigt smidigt att man kan göra album på nätet och så vips får man dom hemskickade och klara!?
    I somras fotade jag lite på våra vänners bröllop. Efter det har jag vart sämst i världen och inte givit dom bilderna. Så jag tänkte att det kunde vara kul att få bilderna i bokformat.

    Synd bara att allt jag höll på med försvann och nu måste jag börja om.. Sortera nästan 800 bilder för att hitta mina 134 favoriter igen. Vilket jävla projekt. Trodde först att jag skulle få ett psykotiskt anfall men så kom jag på att jag har tabletter mot sånt. (Skoja, jag tar inte så lätt på tabletter..) Så jag dunkade huvudet i bordet en stund och och ska nu sätta igång och börja om. Fast med en annan dator. Fattas bara att jag får slut på batteri mitt i allt också. Jösses..

    Sa jag förresten att det här var album ett av typ tjugo? Jag värdesätter verkligen fotoalbum. Det känns som att så mycket av alla bilder vi tar idag bara kommer att försvinna på något minne någonstans annars.

    Oh well..

    Snark. Dubbelsnark. Megadubbelsnark.
    Pax för en till omgång kaffe. Skam den som ger sig!

  • Familytime,  Kalasvardag

    Solen, underbara varma ljusa fina solen!

    Finns det något ”svenskare” än att prata om vädret?
    Jag har absolut inget emot det. Vädret är skitviktigt för oss norrbor som fryser och måste gå med lager på lager av kläder merparten av året. Så det är väl säkert inte superovanligt att jag kommenterar vädret, drar en referens från den där gången det var fint väder på en midsommarafton eller liksom bara sjunger med i klagomålskören när det vart grått och trist i över en vecka.

    Svenskar är dunderdeppade. Många är det som vägen skall vandra genom höstdepressioner i livet. Och mitt i en såndär deppighet som håller på att sluka en kommer en dag med solsken och mörkret på insidan är som bortblåst. I all fall för mig. Nästan jämt. Det är som att solen kommer med livslusten. Känner någon igen sig?

    Det är som att solen kommer med livslusten.

    Jag vill veta mer om ljusterapi (förvisso inte bekräftat fungera utan anses som placebo enligt wikipedia såg jag nu, men finns trots det ändå på sjukhus och sådär så jag känner att någon måste tro att det fungerar) och om någon har testat det? Vad tyckte ni? Hur kände ni efteråt?
    Jag tänker på alla de gånger en sagt att en vill åka utomlands över vintern för att få lite värme och ljus. Kanske kan ljusterapi liksom hjälpa en liten bit på vägen? Billigare än en vecka till Mallis?

    Här är dagen som räddade mig från att gå under. Solsken, vänner och parkhäng.
    I Källparken i Uppsala där vi hängde den aktuella dagen finns dom här gungorna. Underbara! Man kan gunga ungefär precis hur högt som helst. Det var länge sedan som det kittlade så mkt i magen av att gunga. Superhärligt!

      

    Det kan inte vara lätt att vara framgångsrik bloggare och Influencer. Jag bad Haley ta en fin bild på mig när jag gungade, eftersom att jag tänkte att det skulle vara lätt och se trevligt ut. Mitt tillgjorda smile höll på att växa fast under tiden som hon försökte få till en bild där jag inte:
    1. Gungade ut ur bild
    2. Fick kedjan som höll i gungan mitt i ansiktet
    3. Blundade eller blinkade

    Ungefär femhundra bilder senare gav jag upp och gungade med Colin istället. Det är svårt att se normal ut på bild.
    Men så i smyg tog hon den här sista bilden. Den blev helt klart bäst!
    Om jag ska bli framgångsrik med mitt bloggande och Instagramande måste jag nog skaffa en smidig liten portabel kamera med myyyycket minne för många bilder. Det är en sak som är säker!

    Jag ber Haley posa lite. Det var lite kallare än väntat den aktuella dagen så hennes hals blev ungefär tio centimeter kortare. På den andra bilden sitter Colin i Haleys knä utanför affären medan vi väntar på att våra vänner ska köpa mjölk till lunchen och fikat som skall inmundigas strax efter.

    Pastasalladsbuffé och fika på det, sen var det av hemåt.
    Det är vad jag kallar för en perfekt lördag. Tack Bella och barnen för den här dagen. Jag har saknat er så väldigt mycket och behövde verkligen det här.

    Så här fint var det över Källparken på vägen hem. Fint va?

     

  • Skogsmulle

    Grönt är skönt!

    Grönt är skönt. Blått är flått. Rött är sött och gult är fult.
    Varför säger man så? Gult är inte alls fult. Det rimmar, men är inte sant.

    Att grönt är skönt stämmer iaf bra. Jag älskar sommaren när alla gräsmattor, träd och buskar är gröna. Kanske för att det är just grönt, men antagligen mest för att jag förknippar det med sommar. Sommar är solsken, bleka ben, bad, proseccokvällar och absolut inga vinterkläder. (fy tusan vad jag ogillar att behöva ha vinterkläder!)

    Oh well, nu är vintern i alla fall här. Det har snöat ungefär en halv millimeter, men åtminstone tillräckligt för att gräsmattan utanför som seriöst började fundera på om den skulle börja blomma om, nu har somnat in och tar en vintervila. Gräsmattan och träden glittrar när solen tittar fram. Stanna upp och beundra din omgivning, visst är det vackert!?

    Jag älskar växter. Speciellt gröna växter. Jag uppskattar verkligen blommande växter också och dör lite i lyckorus av snittblommor, men jag har SÅ svårt att hålla blommande blommor vid liv inomhus. Därför går jag all in på grönt. Grön Monstera, gröna elefantöron, gröna kaktusar, grön Fredskalla osv. Grönt är skönt!

    Förra veckan när jag var rastlös åkte jag lite snabbt in på en loppis i Uppsala för att fördriva en timme jag hade till övers. Precis innanför dörren hade dom ställt ett gäng krukor till försäljning. Mellan 5 och 25kr/st. Jag köpte alla som föll mig i smaken. Samtidigt hade dom 75% rabatt på all husgeråd. Så jag shoppade vaser, skålar och annat som kan användas som krukor också. Kom hem med ungefär 30st ”krukor”. Betalade härliga 124kr. Vilken lycka!

    Någon mer än jag som älskar loppis? Tips på några bra guldkorn?

    Min dotter undrar om vi ”på riktigt ska bo i ett växthus eller nåt”.
    Jag svarade att jag hoppas att vi ska ha så mycket växter så att det känns som det, ja. Vidare förklarade jag att växter rensar luften, gör den renare och bättre osv. Det är inte direkt jordens bästa ventilation i vårt lilla hus så jag tänker låtsas att jag införskaffar ventilation varje gång jag kommer hem med en ny växt.

    Pinterest hörrni. Vem älskar inte Pinterest?
    Jag har suttit i sååå många timmar och sökt på hur en tar sticklingar på alla möjliga växter. Dessutom har jag satt igång nya projekt ungefär 100 gånger i mitt huvud. Jag ska odla citrusfrukter och göra avcadobebisar å ha mig. Så jag hoppas att min dotter har rätt, att det blir ett ordentligt växthus här. Just nu saknar jag dock lite fler krukor (det har flyttat in nya växter i varenda en av dom jag köpte på loppisen) och dessutom saknar jag ny blomjord.

    Jag sparar alla mina Pinterestideér i olika mappar, och när jag är klar tar jag bort det jag testat så det bara är dom ofärdiga projekten kvar men under tiden har jag lyckats fylla på med ungefär 45 nya ideér. Det är ett evighetsprojekt att förälska sig i roliga saker.

    Det är lördag idag. Vad ska ni göra? Jag ska rasta Kjelle (hund på lån, vi har döpt om honom, bra namn va?!) och läsa bok. Typ meditera och filisofera. Så skönt. Dessutom tänkte jag unna mig ett glas rött ikväll. Mums!

  • Familytime

    Viola

    Idag är det min dotterns namnsdag. Hon fick, förutom sitt tilltalsnamn, ett namn från pappas sida och ett namn från mammas sida. Från mammas sida (alltså min sida) kommer namnet Viola som är min gammelmormors mellannamn. Min älskade gammelmormor dog när Haley låg i magen. Jag trodde att jag väntade en pojke men gammelmormor var säker på att det skulle bli en liten flicka. Med hjälp av min mormor skrev hon ett brev till bebisen i magen som vi sedan fick på Haleys dop. Hon fick min gammelmormors månadssten som hon alltid burit runt halsen. Det, brevet och presenten, är något jag aldrig kommer glömma. Det var så himla fint gjort och jag blir rörd bara jag tänker på det.

    Tänk att det är tio år sedan nu och jag minns det som igår. Tänk vad tid är konstigt ändå. Ibland går den så rysligt långsamt, som när en ligger hemma sjuk en vecka och är så rastlös att en inte vet vad en ska ta vägen. I nästa stund tänker en tillbaka på ett minne och inser att det gått tio år och DÅ har minsann tiden gått fort!

    Haley Viola Margareta. En smart, skapande och öm själ. Världens snällaste storasyster och mysigaste dotter. Grattis på din namnsdag! Mamma älskar dig till månen, runt alla stjärnorna, fram och tillbaka miljoner gånger och vidare!

  • Kalasvardag,  Livet i mjukisbyxor

    Kan jag få ett HELL YEAH?!

    Wow, dom här senaste åren har vart en berg-o-dal-bana (hjärnsläpp, hur stavar jag det här på bästa sätt?) utan dess like. Det har vart så djupa och mörka dalar att jag inte trott att jag ska ta mig ur, för att sedan kastas upp i någon typ av svindlande topp en sekund eller två innan jag dundrar tillbaka på botten igen.
    Det är jobbigt att leva så.

    Dels är det jobbigt mitt när du är i det, när du liksom rider ut stormar och balanserar mellan minor. Dessutom är det jobbigt när det ebbar ut. Det är jobbigt när verkligheten hinner ifatt. Har jag verkligen haft det sådär? Hur har jag stått ut i vissa situationer? Varför har jag satt andra framför mig själv så länge?

    ”Svalt så mycket skit att jag fått magsår”

    Varför i hela fridens namn har jag valt att konstant prioritera andras åsikter, behov och önskemål innan mina egna? Det förstår ju varenda vettig människa att det inte håller i längden! Jag har alltså gått omkring och haft sinnessjuka magsmärtor som jag sökt för akut vid flera tillfällen, gått på utredningar och röntgen och så vidare.. För att sedan konstatera att jag svalt så mycket skit att jag fått magsår. Kroppen är liksom ett helt paket, och är hjärnan ledsen så kan det visa sig på andra ställen än just bara hjärnan (även om nu min är ganska så himla trött faktiskt. Läser för övrigt en bok om ämnet hjärntrötthet nu på kvällarna, fick av min lillebror, men vi kan ta det en annan gång.).

    ”Jag kan liksom känna mig borttappad i mig själv rätt ofta”

    När en väl har insett att det bara är en själv som kan göra den förändring som behövs så är det dags att ta tag i det hela. I mitt fall är det mitt eget välbefinnande som var problemet. Någonstans i år av diverse kaos från en himla massa olika håll där jag kämpade med att hålla mig över ytan så tappade jag liksom bort mig själv. Jag tror att jag skrivit om det förut, men jag är så vilsen i vem jag är. Eller liksom, jag vet ju vem JAG är, men jag kan liksom känna mig borttappad i mig själv rätt ofta. Det är svårt att förklara, eftersom att jag inte riktigt tänkt klart tankarna och funderat över hur jag vill formulera den här delen av mitt liv. Typ.

    Men det här är i alla fall hur jag hamnade här. Idag. Nu försöker jag köra fullt fokus på att samla mina tankar. Fullt fokus på att fokusera över huvud taget. Att känna efter hur jag känner inför situationer på riktigt. Sluta ta skit och inte ge efter för att tillfredsställa andra om det faktiskt inte får mig att må bra. Det är dags att sluta underkasta sig!

    Så, kan jag få ett ”HELL YEAH!” för att ta kontrollen över sitt eget liv?

    Bilden till det här inlägget är stulen från internet. Den är en printscreen. Jag vet att det är olagligt att stjäla bilder men gör det ändå. Jag kan bara inte sluta. Speciellt inte bilder på söta hundar eller smarta citat. Förlåt.
  • Livet i mjukisbyxor

    Svindel och hjärtklappning, på det dåliga sättet

    Hittade den här texten i mina anteckningar. Ett inlägg som jag aldrig publicerade. Skrivet 9 juli i år. Lite för destruktivt, alldeles för deppigt. Jag ville att bloggen skulle vara något roligt, en frizon från tråkigheter. Men allt i livet är inte roligt, och det är så sjukt viktigt att prata om det där tråkiga. Om ångest och skit.

    […]
    Första riktiga semesterdagen.
    Tränar. Handlar lite. Bakar bullar. Solen skiner, livet leker och så PANG!

    ETT SKEPP KOMMER LASTAT MED ÅNGEST!

    Svindel. Hjärtklappning. Kan inte stå upp. Kan inte andas. Håller i mig i köksbänken för att inte ramla ihop. Det susar i öronen, helt övertygad om att trumhinnorna sprängs nu vilken sekund som helst. Jag har helt garanterat högre puls nu än på träningen och DÅ hade jag puls!

    Kan inte fokusera.
    Trampar runt.
    Magknip.
    Illamående.
    Diarré.

    En känsla av att vara så äckligt överväldigad av precis allt. Jag är dålig. Mitt liv är dåligt (för att jag finns i det). Ingen älskar mig och dom som säger att dom gör det ljuger. Jag gör alla besvikna. Jag är värdelös. Jag måste dö. Dö. Dö. Dö. Slippa leva. Lätta på ångesten. Slippa trampa runt och inte kunna fokusera.

    Trycket över bröstet. Så svårt att andas. Tänk om jag dör nu? Åh gud, jag vill inte dö. Hjälp mig. Hjälp mig andas jag dör ju här!

    […]

    Tur att en inte alltid mår så här. Gräsligt!
    Är det någon här som har ångest ibland? Vad hade du velat berätta eller förklara för personer som aldrig har eller har haft ångest?
    Kanske förklara en känsla? Eller prata om det om triggar igång just dig?
    När började det? Hur ofta kommer det?

    Ska vi snacka om det?

    BILD: Blommor från ett torg i Amsterdam. Jag har inte riktigt uppdaterat varken mobil, dator eller kamera. Så det här var den finaste bilden jag hade. Vem älskar inte snittblommor liksom?