Uncategorized

Jag har inget att vara deprimerad över!

Hej mina vänner. Tillåt mig att introducera mig själv:
Jag är snäll, rolig, knasig, påhittig, sprallig, omtänksam och levnadsglad. För det mesta. För ungefär ett år sedan hände några grejer som tog knäcken på mig. Det hade byggts upp under flera år men till slut rann det över den berömda bägarens kant och min värld kommer aldrig bli den samma.

Den där glada och levnadsglada personen finns kvar inom mig. Men hon är svårare att locka fram. Vissa dagar orkar hon bara inte kliva ur sängen. Andra dagar tar hon ingen det hela med råge. Livet och framförallt känslorna är som en bergodalbana utan dess like. Och visst, det skulle vara tråkigt om livet bara var en lummig grusväg i skogen längst med havet dagarna i ända, men det är påfrestande för en själv och ens omgivning att vara en som en låda dynamit med kort stubin på bergodalbane-spår hela dagarna. Lösningen för mig är lyckopiller. Min läkare var noga med att påpeka att en inte säger lyckopiller längre, men att är precis vad det är, piller som håller en i chackt så en kan vara lycklig.

Det här gör inte att jag svävar runt på några rosa moln som vissa verkar tro. Det gör bara så att humöret är mer stabilt, att jag kan tänka mer klart och att folk uppfattar mig som mig och inte som ett slutkört nervvrak. Jag slutade med mina tabletter för typ två månader sedan för att jag tyckte att jag mådde bra. Men så började jag må sämre och sämre, och så slog det mig att jag inte är någon doktor och därför inte ska hålla på och tycka och agera själv. Klart jag mådde bra, tabletterna funkade. Men en ska alltid rådgöra med läkare. Jag vill inte gå på tabletter, det känns vissa dagar som att jag förlorat och är sämre än andra pga dom, men så inser jag att jag heller inte vill bli handlingsförlamad, förvirrad, ledsen och utmattad. För just nu är det alternativet.

Någon frågade mig vad jag hade för nåt i mitt liv att vara deprimerad över. Hen rabblade upp saker jag hade att vara tacksam över och avslutade med att berätta att jag skulle sluta deppa. Få saker kan få mig att känna mig så matt som oförståelse. Jag anser mig inte deprimerad. Min hjärna är lite trött, har gått på högvarv för länge och la till slut av. Med sig tog den mina skratt, min självbehärskning, mitt tålamod och min lust till att göra något alls i livet.

Jag har inget att vara deprimerad över. Att må dåligt är inte ett aktivt val en väljer. Vem vill ens må dåligt? Om jag fick välja skulle jag välja att vara mitt gamla jag utan att behöva anstränga mig. Utan att behöva äta tabletter. Men jag är inte där än. Jag kommer dit, förr eller senare, men inga peppiga ”ta dig i kragen”-tal kommer att skynda på det hela. Det är skynda långsamt som gäller, vare sig jag vill det eller ej. Tills dess gör jag vad kan kan och orkar för att hjälpa till att ”skynda på” processen, jag tränar, slutar röka, dricker minimalt med alkohol, drar ner på koffein, drar ner på socker, äter bättre mat och omger mig av trygga stabila människor.

Om du är en person som tror att en väljer att må dåligt för att en inte vill jobba eller för att en bara vill ligga hemma och kolla Netflix, snälla tänk om. Ingen vill må dåligt och folk som mår riktigt dåligt orkar inte ens kolla Netflix. Och ge inga peppiga instruktioner och visa dina medmänniskor tålamod. Du vet aldrig vad någon kämpar med. Att du ser mig le när jag handlar i mataffären eller att jag tränar med en kompis eller lägger upp en bild på mitt middagssällskap betyder inte att allt är bra igen. Det betyder bara att det var bra precis då. Eller att jag låtsades att allt var bra precis då. Och det duger så länge. Du vet aldrig vad någon kämpar med, ha bara tålamod nog att visa respekt!

Peace!

3 kommentarer

  • P

    Uppskattar din ärlighet och spot-on beskrivning. Jag hoppas att du känner min respekt och förståelse för din sämre period i livet. Du är ärlig mot dig själv, vilket jag ser som positivt för läkingen. Att erkänna sig trött och sliten. Jag finns här. För vad som. Kram

  • saralenasefine

    Jag har provat alla lyckopiller som finns och de fungerar inte på mig. Jag blir totalt utan känslor MEN om de fungerar för andra så är det bra! Och jag VET att du finns där. Nej, du kommer aldrig bli exakt samma person igen men det hade du inte varit ändå. Dessutom är du bäst som du är. Vad gäller människor som räknar upp olika saker att vara tacksam över – säg åt dem att gå hem och vara lite tacksamma. Man kan inte mäta sånt. Själv är jag just nu tacksam över att jag läst ditt inlägg men jag mår ändå jättedåligt över andra saker. Och har rätt att göra det. Du med. Förresten skriver du som en litteraturvetare….

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tre × två =