Familytime

Jag älskar inte när det är vardagsmorgon

Jag älskar inte när det är vardagsmorgon. Inte på grund av att vi ska till jobb och skola och sånt, för det är bara trevligt. Men för att det är blod, svett och tårar hur jag än vrider och vänder på det.

Jag har väldigt väldigt jättesvårt för när någon vaknar och pratar med sina största bokstäver precis på morgonen. Colin där emot han har väldigt svårt för att använda något annat än just sina stora ord precis då. Det är som att han varje morgon vaknar med högsta volym inställt. Vi hade en gång en sån barnkeyboard, den vaknade också med högsta volym varje gång. Jag uppskattade inte den jättemycket. Precis som med Colins morgonröst, ingen favorit.

Om jag fick välja hur vardagsmorgonen skulle vara skulle jag vilja att alla gick upp när jag bad dom (precis efter första sippen kaffe) och ingen skulle ligga kvar och kvida och pipa ursinnigt under sitt täcke. Direkt från sängen, snabbkiss på toa och skutt i kläderna. Ta plats vid bordet, äta sin frukost och radiostyrt borsta tänderna och slänga på sig ytterkläderna. Idealiskt skulle vara att lugnt och sansat vänta precis utanför ytterdörren tills alla är klara (om vädret tillåter vill säga).

”Hon har dessutom en inbyggd självförsvarsmekanism”

Istället tjatar jag mig blå på Haley som precis hela tiden konsekvent vägrar tilltala mig eller kliva upp ur sängen. Hon har dessutom en inbyggd självförsvarsmekanism som gör att när mitt larm ringer på morgonen så fäster hon fast täcket så hårt runt kroppen att jag inte ens med allt våld i världen kan ta av henne täcket. Varje gång jag försöker väcka henne så grymtar hon surt tillbaka samtidigt som hon gör exakt noll ansträngningar att vakna upp.

Jag kissar snabbt. Colin kissar snabbt. Haley ligger kvar.

Och sen ska det i vilket fall serveras frukost. Colin vill oftast inte ha någonting, men kan övertalas att till exempel äta något med flingor. Har jag tur blir det mest flingor i skålen och inte så mycket flingor någon annan stans. Har jag lite mindre tur så blir det precis tvärt om. Den halvn av flingpaketet som hamnat på golvet får ligga kvar där till ikväll, tiden är begränsad nu och dammsugning är inget vi hinner med. Själv häver jag förresten fyra koppar kaffe till frukost. Inte ett dugg hälsosamt, speciellt inte för en mamma med magsår.

Haley kommer äntligen upp. Efter att jag tjatat på henne så mycket att jag börjat få ont i halsen. Hon sveper förbi likt en sengångare. Låter fortfarande sur. Grymtar lite högre för att visa att hon minsann fortfarande är grinig och inte alls hade för avsikt att gå upp egentligen. Sedan ockuperar hon toaletten återstående tid av morgonen innan vi måste iväg. Att vi andra hunnit bli skitnödiga, har tovigt hår och får åka ofixade till våra anhalter sket väl hon i. Tandborstning i bilen är förresten inte att rekommendera.. Tandkrämsskummet måste ju ut någon gång och det passar sig inte jättebra på golvet i en bil. Den tabben gör man ju bara en gång.

Man får vara glad för det lilla. Det är inte tjugo minusgrader och inget av barnen är så litet att jag måste gå tre ronder brottningsmatch för att klä på ytterkläderna. Det är ju alltid något.

Hur är eran morgon? Idealisk kontra verklighet?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett + nitton =