Lite spontant och i sista stund drog jag och Sanna iväg på föreläsning ledd av Kalle Zackari Wahlström. Dom flesta idag kanske känner igen Kalle från TV eller bokhandeln, eftersom att det är lite där han opererar idag. Jag själv läste Kalles blogg på den tiden den var aktuell. Numera kan en läsa hans böcker som handlar om träning istället.

Vilket som var det en superbra föreläsning. Jag blev jättepeppad!
Dels är han ju väldigt rolig och skön att lyssna på, dels inspireras jag av såna där sköna typer som gör bra saker på ett ganska okomplicerat sätt. Allt måste inte vara så förbannat svårt och komplicerat, bara gört’! Jösses, jag gjorde mitt första triathlon på en oväxlad rosa tantcykel och jag fick inte mycket sämre tid än någon annan (då skall också tilläggas att jag cyklade längre än alla andra eftersom att jag råkade cykla helt åt helvete en sväng innan jag började om).

Lånade den här bilden från internet. Hoppas ingen blir jättearg.

En av dom viktigaste sakerna jag fick med mig från det här är kanske ”det måste inte vara ditt livs bästa träningspass” och ”om det är jobbigt är det träning”. Typ. Och så en såndär gammal goding: Den bästa träningen är den som blir av!

När jag sedan morgonen efter sprang sådär härligt svennebanan-lagom en stund tills jag var lite varm för att sedan träna så mycket jag tyckte jag hann med innan jag skulle hem och jobba lite, så kände jag mig ändå nöjd. För lite träning är bättre än ingen träning. Och även om det bara blev lite träning så känns det ändå idag när jag ska sätta mig på toalettstolen, vilket ju skvallrar om att träningen trots det lilla ändå hade effekt!

Här följer några biler jag tog från föreläsningen:

Här är en bild jag tog på gymmet:

Jag ska försöka bli bättre på tuttupptryckta gymselfies. För det är väl det folk vill se? Problemet är bara att jag går till gymmet för att BLI snygg (och stark och smidig och smärt och snabb och sådär) och tänker därför inte att jag ska vara snygg när jag är där och tränar. Jag har liksom inget smink på mig, matchar inga outfits (seriöst fulaste skorna på gymmet, dom är heller inte så sköna, men det är en helt annan historia) samt att jag har håret i en slarvig och svettig tofs. Strax efter jag kommit dit är jag dessutom tomatröd i ansiktet, ännu mer svettig i håret och så fokuserar jag på att träna och inte så mycket på nåt annat. Så jag glömmer bort att se snygg ut, ta kort, snapchatta, instagramma, facebooka och allt det andra som gymmisar tydligen hinner med. Jag vill bara åka dit, göra det jag ska, åka hem, duscha och sen göra annat.