En dag med ångest

Svårt att få in luft i lungorna, hur mkt jag än försöker är inget andetag tillräckligt fyllt med luft för att jag ska kunna andas ordentligt.

Ett tryck över bröstet, som känslan av att klämmas ihjäl av sin omgivning.
Det spelar ingen roll hur stort rummet är för det är ändå för litet!

Inget tålamod.
Inga fokuserade tankar. 

Sluta vara nära. Stjäl inte min luft, jag behöver andas här! Prata inte med mig. Ställ inga frågor. Kalla inte på min uppmärksamhet. Var bara stilla. Tyst. I ett annat rum. Helst i ett annat hus. 

Jag vill åka bort. Vet inte vart. Min hjärna lyckas inte få fäste.

Vill inte äta.
Vill inte dricka.
Vill inte andas.

Måste komma bort. Fokusera.
Få tag på en enda tanke och tänka den från början till slut utan att få panik. Utan att tappa bort vad jag tänkte på. 

Alla ljud och läten. Ljus, reflektioner, det varma och det kalla. Dofter. Allt stör mig. Det stör mig så jävla mycket att jag bara vill gallskrika. LÅT MIG VA! HÅLL TYST OCH SLUTA RÖRA PÅ ER!

Men vuxna får inte skrika. Eller gråta. Eller vara deprimerade. Vuxna får inte balla ur, tappa förståndet och gräva ner sig under täcket hela dagen. En ska hålla god min, leka lekar, laga mat, tvätta, diska och storhandla. Ingen bryr sig om att inombords är det panik, hjärtat slår så hårt att det dånar i öronen, koncentrationen är obefintlig.

Sluta prata i munnen på varandra. Snälla sluta springa. Mamma orkar inte. Mamma får inte skrika, det enda sättet att tömma frustrationen. Som en kastrull med lock på som kokar vatten på högsta värme. Det kokar över men ingen hjälper till att lyfta på locket och underlätta. Hela jag kokar över, men jag har lärt mig att inte hela tiden skrika.

Men jag kokar över. Om och om och om igen. Varje timme. Varje minut. Panik varenda sekund.
Jag kokar över i tystnad och det känns som att jag ska kvävas på kuppen.

Stör mig inte. Jag försöker andas så att jag inte ska glömma bort att jag älskar dig. Tyst, bara backa. Mamma är inte sig själv idag.

Nästan alltid fungerar medicinen, men ibland gör den det inte. Ibland tränger verkligheten, ångesten och förtvivlan igenom. Och då mår mamma skit. Snälla, bara lek med varandra. Ät kakor och drick saft till middag. Imorgon är en ny dag och då är jag förhoppningsvis tillbaka. Lagar mat från grunden, hittar på äventyr i skogen, målar med fingerfärg i hela badrummet, bakar bullar och busar. Imorgon börjar vi om igen för idag är det ingen bra dag. 

2096 oläst mail.
16 notiser på Facebook.
Någon har taggat dig på Instagram.
Det ringer.
Snälla, bara sluta!

Hur säger en till sina barn att mamma kan inte vara mamma nu för hon mår som en möglig jävla frystorkad böckling?! Det går ju liksom inte. Några timmar senare släpper det. Jag kan andas igen, jag kommer ihåg hur jag ska göra för att skratta. Blir plötsligt väldigt törstig, till och med sugen på något. Jag är tillbaka, jag är mig själv. Besviken på mig själv, men redo att ta nya tag igen. 

Att leva med ångest är inget aktivt val en gör. Det är viktigt att prata om psykisk ohälsa och att aktivt jobba för att må bra. Ingen annan kan må bra åt mig eller dig. Men alla i din omgivning gör det aktiva valet att aningen stötta eller inte att inte stötta. Som närstående eller anhörig till någon som lever med psykisk ohälsa är det bästa du kan göra att läsa på. Sätta dig in i vad det innebär. Vara lyhörd och tålmodig. Det är kanske inte lätt att förstå om du aldrig vart där. Och var du så glad för det, för det är inget jag önskar ens min värsta fiende, men förneka inte någons dåliga mående. Och spä inte på det med att förnedra den som inte mår bra. Respekt, mina vänner, respekt är nyckeln till framgång. Respekt och kärlek!

   

Vad är dina tankar om ångest? Berätta!

Taggat , , , ,

2 kommentarer till “En dag med ångest

  1. Jag har så många i mIn närmaste omgivning dom kämpar varje dag. Ångest, depression, mani och rädslor. Jag tänker ofta på att fråga hur De mår, Ge tid till svar och krama extra ofta och länge. Att fråga hur det är med ångesten, om det varit bra ocH dåliga dagar mm. Samtalet tror jag är det viktigaste vi hAr mot ångest, panik och deprEssion. Kärlek Till dig och Hur du på Ett ärligt sätt beskriver din vardAg. Kram

    1. Helt rätt! En så himla viktig del i det hela är ju att prata om det och att inte förneka det dåliga. Att liksom bekräfta, ”du är bra som du är, din ångest påverkar inte hur BRA du är!”. Och så klart kärleken. All den där viktiga kärleken! <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tjugo − två =