• Familytime,  Vad blir det för mat

    Pannkakstorsdag och utelek

    Vilken skön dag! Äntligen har vi tagit oss ut. Träffat människor, myst med solen och känt hur kylan biter sig fast i kinderna. Så väldigt välbehövligt!

    Efter att alla sakta vaknat till iv, fått i sig frukost och motvilligt klätt på sig kläder tog vi bilen till Linda för lite lunch-häng. Det bjöds på pannkakor dagen till ära. Torsdag = pannkakor (vet ju varenda kotte i långa landet falukorv).
    Mina barn har någon typ världsrekord i att äta just hennes pannkakor, det är nåt speciellt med dom. Tydligen. Visst är det väl alltid så att ens barn alltid äter bättre när dom inte är hemma?

    Fick förresten med mig Lindas avdankade kaffebryggare hem. På låns tills vidare. Jag ska städa av den och riva av en omgång avkalkning senare så kommer det vara som alldeles ny sen. Jag älskar mitt presskaffe men gud vad bekvämt med riktig bryggare igen!

    ”Mina barn har någon typ världsrekord i att äta just hennes pannkakor”

    Som sagt är nästan varenda yta ute täckt med isbana. Idag använde vi det till vår fördel. Colin gjorde breakdance på isen och Haley sprang på isen och gled på fötterna. Lillebror mäkta imponerad! Själv försökte jag titta bort för att slippa skrika ”oj oj oj .. ta det försiktigt” hela tiden.

    ”oj oj oj .. ta det försiktigt”

    Minimannen älskar att gå på promenad, precis som sin mamma. Idag gick vi ner i ”Monsternas dal” och tittade på monsterhusen. Det är antagligen någon typ av gammalt pumphus eller så, med stora djupa hål i och helt ärligt, det ser lite läskigt ut där inne. Förstår att Colin tycker att det är monsternas hus.

    Nere vid vattnet kastade vi sten på isen. Och gick lite på den, men bara allra närmast strandkanten. Mamman är inte så förtjust i det här med frusna sjöar, trots att Haley påpekade att folk åkte skridskor på isen lite längre bort.

    Alla boende i Sverige har nog uppmärksammat att det blåste en hel del här om dagen? Jag är lite imponerad att vårt lilla hus står kvar, faktiskt. Något som där emot inte stod kvar var granarna i skogen. Flera rasade granar och tallar resulterade i massa roliga klätterträd. Imorgon ska jag ha på mig bättre skor så att jag också kan klättra!

    Efter en promenad i skogen (som höll på bli en promenad i mörker när solen hade gått ner) så åkte vi lite på rumpan i isbacken bakom huset innan vi gick in och åt tacos till middag.
    Vi är rörande överens här hemma om att vi helst inte vill äta kött, så jag tacokryddade kikärtor och stekte istället för köttfärs. Smakar bättre än köttfärs. Testa vetja!

    Ska snart iväg och gå på ett yoga-pass på gymmet. Skööööönt!
    Vad har ni gjort idag?
    Planer för helgen?

  • Vad blir det för mat

    Internationella Pizzadagen

    Hej alla.
    Nytt år, det var banne mig inte igår. Jag firade in det nya året väldigt lugnt och sansat, varpå jag mått oförskämt bra idag. Hur har ni firat?

    Har ni några nyårslöften?
    Eller som jag har: Nya mål?

    Och har ni ätit pizza? Det har jag. Min på bilden här nedan.

    Jag hade laddat upp för världens inlägg men när jag loggade in såg ingenting ut som det brukar och förvirring uppstod. Så dagens sista ork gick åt till att försöka lista ut vad alla knappar och nya funktioner gör.

    Hoppas jag ska orka ta mig mer tid att skriva i år. Min egna lilla terapisida. Ni kan väl hojta till om det är nåt särskilt ni vill läsa om?

    Puss och gott nytt år!

  • Fitnessmorsan,  Vad blir det för mat

    Äta. Jobba. Äta. Träna. Äta. Sova.

    Om en vill se en kroppslig förändring så är maten och träningen lika viktiga att få in en rutin på. Jag som blir ett monster utan mat men som samtidigt har huvudet uppstoppat i armhålan och noll koll på tiden ställer larm på min telefon. Låter kanske lite sjukt att äta efter larm, men det har verkligen räddat mig från att äta choklad till lunch varje dag. Det kanske är en av dom bästa grejerna jag hittat på för mig själv, matpåminnelselarm.

    Jag startar morgonen med en skål med gröt likt denna. En idealisk morgon alltså, oftast har jag faktiskt fullt upp med att jaga barn, hetsleta efter strumpor, bilnycklar eller jobbtelefoner osv. Men då har jag slängt i mig en portion gröt eller två ägg när jag kommer till jobbet åtminstone. Iofs är det då redan dags för mellanmål, vilket i slutändan betyder att jag hoppade över frukosten. Men jag tänker att hela dagen inte är förstörd bara för att en måltid uteblev eller blev knäpp.

    Idealisk förresten. Ska man tro the amazing interwebz så äter väl halva världen lyxfrulle varje dag, stillsamt i perfekt ljussättning och i perfekt städade hem. Dom har inte bråttom, dom äter ekologiskt, är veganer och har dubbelt upp med lediga timmar på sitt dygn samtidigt som dom har som nyaste, dyraste kläderna, möblerna och tillbehören.

    Jag äter gröt för att det är billigt och lätt att göra. Jag hade såklart älskat att äta hotellfrukost varje dag, men min ekonomi spelar inte alls i den ligan. Jag lyxar till det på helgen, för då är alla samlade. Förhoppningsvis. Men inte ens då har vi det så gött som andra verkar ha det till vardags. Vad har folk egentligen för matkonton?

    Hos oss är slutet på köksbordet belamrat med saker som vanligt. Colin åt en kladdkakemuffins och drack youghurt till frukost. Nu ligger han på golvet och kollar Youtube i en ärvd tischa och ett par mjukisbyxor med hål på knät.
    Vi har det absolut inte dåligt ställt på någon sätt, men vi försöker hålla i pengarna och ha sparmål. Och även fast jag försöker tänka till så blir det inte mycket som jag sparar ändå i slutändan. Till dagis eller förskola tycker jag att begagnat gör sig ännu lite bättre än nya kläder.

    ”Äter oxfilé som andra äter falukorv och lunchar på restauranger flera gånger i veckan”

    Hur gör ni andra som har allt sprillans nytt, shoppar som galningar, äter oxfilé som andra äter falukorv och lunchar på restauranger flera gånger i veckan? Sparar ni? Tjänar ni storkovan på helt vanliga jobb? Hur löneförhandlade ni er till det i så fall? Jag fattar inte! Eller lever alla på inbäddade lögner med skulder upp över öronen pga smslån?

    Nu ska jag i alla fall iväg och lämna Colin på dagis (hans egna ordval ifall någon känner sig språkpolisig. Han säger dessutom fröken till pedagogerna. Jag vet, vart är vägen ens på väg? BAKÅT!?). Vidare ska jag träna löpintervaller, hem å duscha för att sen åka till jobbet och inventera.

    Vad ska ni göra idag?

  • Fitnessmorsan,  Vad blir det för mat

    Föreställ er följande: Tripplecheesetoast!

    Det är när en sockerpundare av rang (som jag själv) börjar få in vanan att häva i sig ett ägg istället för en chokladkaka när suget faller på som en kan börja tänkta ”nyktert”. Därför följer här ett seriöst inlägg om mat och vikten av att förstå att ätstörningar kan ha alla möjliga olika utseenden.

    Om jag har gått en hel dag utan att ha ätit godis ger jag mig själv en stor stolt klapp på axeln, skryter om det för dom stackarna som råkar vara på plats och tvingas höra samt gör en glad notis i min kalender: kors i taket, inget godis idag! För mig är det världens deal att jag håller mig borta från sötsaker. Nu har jag hållt mig bättre än vad vanligt förekommande är. Flera veckor i sträck! Visst, ätit en smörgås en gång, smusslade med mig ett digestivekex ut ur köket idag och kom på mig själv med att gapa glatt när Colin försökte mata mig med en bil från sin godispåse igår. För mig är det ingenting. Det är så yttepyttelite att det inte ens räknas. Jag är skitnöjd!

    Jag får ofta höra att det är ju bara att låta bli att äta godis. Ofta är för övrigt en underdrift då gissningsvis 99,3 procent av dom som råkar höra mig skryta om mitt minskade godisintag svarar ungefär exakt samma sak: ”låt bara bli att äta!”. Men ack så fel dom har, om det ändå vore så enkelt.

    ”Har det passerat mer än tre timmar sedan sist jag åt: lägg benen på ryggen och ta skydd bakom närmsta korvmoj!”

    När jag blir hungrig blir jag ett monster. Alltså inte lite tjurig och grinig sådär som folk kan bli. Inte ens sådär arg och otrevlig som dom där allra värsta blir när blodsockret sjunker i botten, åh nej! Nä, ni förstår, att jag på mina 31år inte en endaste gång lyckats träffa någon som har varit, eller någon som känner någon som har varit så manopanikmonsterotrevlig som jag blir när det gått för långt mellan måltiderna. Har det passerat mer än tre timmar sedan sist jag åt: lägg benen på ryggen och ta skydd bakom närmsta korvmoj! Jag kommer att äta allt i min väg, och hjärnan vill ha kalorier. MÅNGA! Och snabbt ska det gå!

    Inte nog med att jag blir otrevlig, jag kan inte kontrollera det ordentligt. Jag har för visso blivit bättre på det med åren, men är långt ifrån jättebra på att dölja min inre Gremlin. Nu har jag oftast något i väskan att dämpa min panikhunger med, ställer larm på telefonen så jag inte glömmer bort att äta samt jobbar aktivt med att försöka äta smartare, vettigare mat som ska hjälpa till att hålla mig mätt längre och få blodsockret stabilare.

    ”En äcklig och svåräten matlåda tar tre minuter att äta, på sin höjd. Dom som är goda går mycket snabbare. Och ska vi prata choklad.. Jösses, en 200g apelsinchoklad klämmer jag i en inandning.”

    Hur äter ni er lunchlåda? Eller hur äter ni en påse godis?
    Jag värmer min matlåda, river fram en gaffel och ställer mig vid datorn. Innan första tuggan är avklarad har jag fyllt på med en ny. En äcklig och svåräten matlåda tar tre minuter att äta, på sin höjd. Dom som är goda går mycket snabbare. Och ska vi prata choklad.. Jösses, en 200g apelsinchoklad klämmer jag i en inandning. Jag äter jättefort. Gissningsvis 9 av 10 gånger jag äter nåt mår jag som en överkörd pytonorm efteråt, för gissa hur glad magen blir av att gå från tom till smockfull på en blinkning.. Rätt gissat: inte så glad. Och det är inte så att jag TÄNKER mig för. Nej nej, om jag är hungrig kopplas allt logiskt smart tänkande bort och jag äter som om jag höll på att svälta ihjäl. Och jag äter allt i min väg. Det är inte förrän magen hinner uppfatta att något okänt har landat där nere som min hjärna börjar nyktra till och jag slutar vräka i mig det jag kommit över.

    Jag har alltså en lite halvjogbbig relation till allt som innehåller socker. Jag skulle tveklöst kunna leva på mackor, choklad och ost. Vi har för övrigt två nya ostar i kylskåpet, när jag öppnar kylskåpet och ser dom ökar faktiskt min puls PÅ RIKTIGT! Det är som att endorfinerna gör svanhopp i bröstet av prästosten som ligger där oöppnad och väntar på att jag ska sätta tänderna i den.

    Visst är det sjukt? Min hjärta är socker(för)störd!
    Och ska vi vara helt ärliga med handen på hjärtat och allt det där så har en problem med maten på samma sätt som jag, då är ju nåt fel. Då har en ju någon typ av störning. Min störning ligger i att jag blir helt störd när jag är utan mat, och att jag tänker på mat helt stört mycket, ungefär hela tiden faktiskt.

    Jag vill alltså inte uppmuntra någon vikthets. Aldrig någonsin. Men just nu är det drömbilden av dom synliga magrutorna och pumpiga discomusklerna som är det enda som håller mig från att klampa ner till kiosken, kicksparka in dörren och roffa åt mig allt som går i lördagsgodisets tecken.

      

    Såå.. Vad är eran relation till socker?

  • Vad blir det för mat

    Lifesum, har du testat den?

    Äntligen!
    Äntligen har jag någon som också använder Lifesum dagligen. Förut kunde en se att ens kompis lagt till nån mat och så kunde en klicka i typ ”heja dig”. Thats it. Nu har jag Sanna och ser mycket mer.

    Numera kan en lägga till egna recept, inlägg, logga mat och kommentera på sina vänners recept, inlägg och matloggen. Plus att det kommer notiser om något hänt, jättekul! Blir seriöst aspeppad när det plingar till att Sanna ätit nåt eller rört på sig. Dessutom blir jag själv påmind att jag också bör äta nåt.
    Jättebra för mig som måste ha någon typ av regler för mig själv om jag inte ska äta upp all mat som kommer i min väg. För att inte tala om alla sötsaker. Och visst, det ska vara gött att leva och allt det där. Jag skulle gladeligen äta saffransbullar och dricka vaniljlatte hela dagarna, men då skulle min kropp må dåligt till slut. Och om kroppen mår dåligt så mår resten av hela jag dåligt. Sist jag la ner sockerpundandet under en längre tid var jag en mer stabil och glad person. Därför måste jag lägga band på mig själv och inte lyssna på mina totalknäppa, mastermindövertalande, dumma jävla godissugna smaklökar.

    Nej, magen är inte hungrig. Munnen är uttråkad!
    Med en app som liksom sätter svart på vitt vilken skillnad olika mat gör blir det lättare för mig att motstå sånt som jag egentligen mest bara äter för att jag är sugen för stunden. Det är sällan som det känns värt det efteråt.

    Har ni Lifesum? Vi borde lägga till varandra!
    Jag måste förresten påpeka att om du har eller har haft ätstörningar och/eller tycker att det är jobbigt att ha koll på mat, ladda inte ner appen. Då är det bara onödigt. Jag är alldeles för lat för att orka ha riktigt bra koll. Jag har för dålig självbehärskning för att någonsin orka motstå en bit gräddtårta om jag går på kalas. Så för mig är det bara bra att försöka tvinga på mig själv lite koll. Alla är olika. No offends och sådär. Kram!

  • Fitnessmorsan,  Vad blir det för mat

    Tränat och preppat

    Styrkepass avklarat! Det var långt ifrån mitt bästa pass någonsin. Men det blev av och det var det viktigaste. Var ungefär vad en kan förvänta sig av ett styrkepass. Styrka. Hon (instruktören) hade också valt att klämma in en massa utfallshopp emellan övningarna. Jag valde att göra övningen utan att hoppa. Dels för att min balans är skit och dels för att just utfall är en sån grej jag övar på att förbättra, och att hoppa dom är inte optimalt innan jag fått till det. Brutna ryggar och trasiga höfter är jag klar med känner jag.

    Mitt svåraste är nog inte att orka göra olika övningar, utan mer att göra övningarna rätt. Jag är sjukt rädd att skada mig. Och det är inte så helt obefogat.. Jag har en tendens att klanta till det när en som minst anar det. I helgen till exempel skulle jag resa mig från stolen vid köksbordet, lyckades slå i knäskålen så hårt i bordsbenet att jag var tvungen att åla mig ut från köket och in i vardagsrummet upp på soffan och gråta i säkert en timme. Sen gjorde det superduperont i två dagar. Knäskålarna är två rackare som ofta råkar ut för lite extra hårda osköna överraskningar. Är det bara jag eller har vi nån annan klantig på tråden?

    Fick feeling när jag kom hem och slängde ihop en matlåda av gårdagens rester, drog ihop ett mellanmål att ha med till jobbet och kokade ägg till frukost och att ha till ännu fler mellanmål. Dessutom gjorde jag en smaskig skål med yoghurt, banan, chiafrön, blåbär och jordnötssmör som jag mumsade i mig som belöning för att jag tog mig iväg till gymmet. Har jag faktiskt mat med mig är det inte lika lätt att falla för frestelser i form av godis och Max-mål.

    Heja mig!

     

  • Kalasvardag,  Vad blir det för mat

    Babyshower

    Månader, veckor, dagar och slutligen timmar och minuter av tissel och tassel är ”äntligen” över. Klart att vår allra bästa Lizette-kompis skulle få en babyshower hon med. Hennes sambo lurade bort henne medan vi ställde ordning och gömde oss i huset tills dom kom hem. Jag är så ledsen att jag inte hann fram med kameran, hennes förvånade (och glada) ansikte hade jag velat plocka fram och titta på igen. Kombinationen av att tro att hon eventuellt hade inbrottstjuvar i huset, vara förvirringen över att vi var där samt att hon blev rörd och började gråta samtidigt, som en explosion av känslor som dansade över hennes ansikte. Sånt är lite gulligt tycker jag!

    Bra organiserat av Bella som styrde med hela handen.  Skött kontakten med Lizettes sambo, sett till så att alla bestämmer i förväg vad dom ska ta med i matväg, bestämt datum osv. Även Jessica som ordnat med frågesport (gissa vem som vann?!) och Linda som fixat ”gissa barnmaten”-lek. Jag hade två av tre rätt.

    Jag vräkte i mig godsaker. Colin kastade sig i ett litet bollhav.
    Summa kardemumma, bra dag!

     

  • Vad blir det för mat,  Workmode

    När jag äter annat än lunchlåda

    Jag försöker verkligen vara duktig och och ta med mig matlåda varje dag. Men det händer att jag antingen
    1. Glömmer den hemma i kylskåpet.
    2. Går på lunchmöte.
    3. Vill äta nåt annat än min tråkiga lunchlåda.

    En av favoriterna hittills är denna. En räksallad. Inte för att salladen i sig är så rolig, men räkorna och dressingen gör mig glad. Dessutom känns det nyttigt med ägget på sidan. Portionen är också enorm! Vad äter ni helst när ni äter lunch ute?

  • Familytime,  Kalasvardag,  Vad blir det för mat

    Dejtkväll!

    Tisdag och dejtkväll!

    Vi kommer så sällan iväg utan barnen, därför var gårdagen ganska amazing. Vi tog bussen in till Uppsala, gick och höll varandra i handen, åt mat på Texas Longhorn som är Mathias favorit, drack öl och snackade skit om livet och hade supertrevligt. Det är en sån skön boost att få bara vara vi.

    Dock avbröts den ganska abrupt när Mathias lyckas komma på att vi skulle haft städning på dagis igår. Jag trodde den var imorgon torsdag.. Helt ärligt tyckte jag att jag var säker på det. Men jag hade visst uppenbarligen fel. Båda fick världens ångest och även fast vi inte kunde göra något där på kvällen så ville vi bara åka hem och lägga oss i sängen och skämmas.

    Vi hoppades väl båda två att vi skulle ha blivit uppslukade av ett mörkt hål eller så när vi vaknade, men ej. Jag fick lämna Colin och vara den som fick skämmas ihjäl när personalen kom på morgonen och insåg att vi inte hade städat. Årets mest misslyckade föräldrar kanske?

  • Kalasvardag,  Vad blir det för mat

    Amelias födelsedag

    Amelias födelsedag! 
    Jag bjöd in oss, helt oförskämt, på middag för att fira födelsedagsbarnet. Det bjöds på en rätt som jag bara kan beskriva som husmanskost från Nordirland. Chokladtårta fick vi till efterrätt. Låter som en ocharmig beskrivning, men maten är alltid god när Trevor lagar den, och tårtan var så mättande att jag nästan rullade hem. Succé alltså!

    Jag är förresten alltid helt värdelös på att köpa presenter, speciellt i tid. Jag tänker på det länge och noga, men så blir det ändå inte av att jag lyckas köpa något. Helt plötsligt har fem veckor gått och jag har inte fått tummen ur eller tagit mig tid att köpa det jag tänkt. Så jag får alltid skämmas ihjäl för att alla andra har så bra och väl genomtänkta presenter och är ute flera månader i förväg och faktiskt köper presenterna. Helt ärligt.. Jag fattar knappt att dagen är där förrän jag står där i hallen hemma hos födelsedagsbarnet och skäms. Så i alla fall, hon fick en flaska rosébubbel. Inte för att det är så roséigt väder och sådär, men den smakar i alla fall gott.

    Det dummaste är att jag sprang förbi en butik för några dagar sedan som hade en grej som jag ville köpa till Amelia. Dock hittade jag inte tillbaka när jag väl skulle ut och shoppa. Kommer inte ihåg vart det var. Det var på jobbet och jag hittar knappt någon stans alls, då det är stort och förvirrande mest hela tiden på Arlanda. Dessutom tänker jag på Amelia varje gång jag springer förbi Daniel Wellington-butiken. Kommer ihåg att hon önskade sig en klocka där ifrån. Som tur är hade visst hennes kära fästman kommit ihåg samma sak, för hon fick klockan! Yay!

    OBS! Garvar varje gång jag ser psykot som smyger sig in i mitten på bilden. HAHA, Mathias!