• Milf-morsan

    Att skriva som terapi

    Alla har vi våra superkrafter. Min är, på gott och ont, att skriva. Det är när jag lägger fingrarna på tangentbordet som jag reflekterar, känner efter och tycker till. Jag skulle bäst beskriva mitt skrivande som en djupgående avslappning när en mediterar. Där jag är så avslappnad att gamla minnen och känslor bokstavligt talat far fram som blixtrar i huvudet. Det är både coolt och skrämmande. Minnen som jag antagligen annars förvarat så långt bort från vardagen att jag säkert annars aldrig skulle ha tänkt på dom igen. Eller som en superdunderfylla, där kroppen är ostyrlig och hjärnan är som inoljad i babyolja och alla minnen liksom glider runt och inte håller sig på plats och därför råkar dyka förbi och bli tänkta på fast en inte alls hade tänkt tänka på just den tanken.

    Jag behöver den här sidan. Vill reflektera, skriva och vara mer jag igen. Något saknas så sjukt mycket i mitt liv och jag tror att skrivandet är en stor del av den saknaden.

    Vad skulle ni vilja läsa om? Vad behöver jag tänka mer på? Grubbla över? Djupdyka i och tycka till om? Skriv gärna en rad eller två! Puss!

  • Milf-morsan

    Ångestdag, januari 2020

    Ångestdag deluxe. Började redan i natt med mardrömmar från helvetet, snurrade och vände mig hur mycket som helst. Kunde liksom inte somna så pass att jag bara SOV utan att jag drömde skit eller började fundera på vilket väggkakel som passar bäst ihop med vilken tapet. Obs, jag har ingenstans att sätta upp varken väggkakel eller tapeter, det är bara min hjärnas sätt att djävlas med mig.

    Dagen fortsatte sen med ännu mer ångest. Mest överväldigande var det att jag som sagt inte har någonstans att sätta upp kakel eller tapet. Några uppmärksamma själar kanske har noterat att jag och Mathias inte längre lever ihop. Jag valde att flytta och nu bor jag i ett gulligt litet hus som jag hyr tills vidare. Problemet med ”tills vidare” är dock att jag i princip bara hyr en månad framåt, och att jag inte riktigt vet när månaderna kommer att ta slut. Det kan vara nästa månad, men det kan också vara i juli. Jag har inte riktigt fått några besked och det äter upp mig inifrån av oro. Men vi kan väl vara optimistiska och säga att jag det åtminstone är till juli. Det enda jag vet är att huset ska användas till skolverksamhet efter sommaren.

    Hur som helst kunde jag inte sluta tänka på det här och älta det i mitt huvud osv. Jag trodde att jag skulle peppa upp mig själv när jag kollade hus till salu på kronofogdens auktioner. Men icke, blev ganska mycket sämre. Sen fastnade jag en stund på Pinterest, ett ställe som oftast bringar hopp. Sparade tapeter och kakel till mitt hus som jag inte har. Det gjorde inte heller saken bättre. Jag fick ännu mer ångest. Till slut hade jag ett sånt tryck över bröstet och så svårt att andas att jag bara la mig i sängen och bestämde mig för att vila för att få ner pulsen. Ställde larm så att jag inte skulle sova så länge, gav mig själv 30 minuter, en lagom powernap. Vaknade dock tre och en halv timme senare, helt groggy och uttömd på energi.

    Värmde en matlåda. Micrade en kopp kaffe. Lös med ficklampan på min enorma halsmandel samt tog tempen på mig själv. Kände mig megasjuk. Men så tog jag mig i kragen, hämtade barnen, handlade lite och väl hemma kom energin sakta tillbaka. Färgade Haleys hår, fuskade med lite godis efter maten och hade djupa samtal med Colin. Tiden rusade iväg och direkt efter var det tandborstedags och nu ligger barnen i sängen och varvar ner med varsin skärm (ogillar egentligen det men har själv för lite ork, så vi kör ju ändå en fuskdag..).

    När huset väl var tyst och alla lampor (utom en) var släckta började jag rensa på datorn, fixa med inställningar osv. Wow, så avslappnande. Men jösses vad tiden går fort bakom skärmen, känns som jag suttit här en kvart men det har gått en och en halv timme.

    Eftersom att Colin ligger med min mobil blir det inga bilder här (än). Kanske infogar dom senare. Alla inlägg med bild är roligare än dom utan. Om du orkat läsa hela vägen hit bjuder jag på popcorn och kärlek. Lämna en kommentar isf så vi kan boka en dejt. Hejdå!

  • Milf-morsan

    Veckoplanering v.10

    Det är tisdag. Mars. Snö på backen. Solen skiner. Jag jobbar kvällspass. Hade en tid bokad hos kuratorn men avbokade den igår när jag insåg att jag råkat dubbelboka med jobbet. När jag tog tiden trodde jag att jag jobbade morgonpass den här veckan, men snurrig som jag är hade jag blandat ihop det. Dubbelbokarnas konung, det är jag det. Har även dubbelbokat en grej ikväll, såklart. Men det ska nog rätta till sig. Jösses, jag är kaos.

    Planen för veckan ser ut som följer:
    Träffa en kompis och hennes bebis. Inte träffat den lilla herren än och nu är han flera månader. Det är planerat till ikväll så jag hoppas det blir av. Det är dessutom dags att äta lite mindre skit och mycket mer regelbundet, så idag åkte chokladbollssmeten i soporna och jag tänkte koka matlådor halva natten.

    Jag har också idag bokat in att öva Haleys gymnastikgrejer inför hennes tävling på lördag. Det kommer bli exceptionellt svårt för mig att vara på två ställen samtidigt, så om dejten med kompisen blir av så får Haley mig imorgon kväll istället. Men om dejten inte blir av så kör vi på träning idag och imorgon.

    På torsdag har jag äntligen bokat ett pass på gymmet på kvällen. Det var länge sedan nu. Varvat förkylningar med ångestattacker men nu känner jag mig faktiskt riktigt laddad att ge det ett försök. Ser fram emot det så väldigt mycket! Orkar inte må så här, trött, seg, deprimerad och genomgående orkeslös.

    På fredagar äter man tacos, det vet alla. Det är sen gammalt.

    Lördagen bjuder inte på någon sovmorgon för då ska Haley vara på plats i tävlingslokalerna tidigt som attan, sedan går hela dagen åt att hon ska träna och tävla. En viktig reminder till mig själv: Ta reda på när tävlingen börjar!

    Och sen är det söndag och då slappar vi och laddar om för nya veckan.

    Vad har ni för planer i veckan?

  • Milf-morsan

    Du är ful

    Hur ofta tänker du en dum tanke om någon du inte känner? Vilka fula kläder. Oj vad tjock hon är. Den där personen skulle verkligen behöva en stor påse godis. Stackars den som har så mycket akne. Hur kan man vilja så den där färgen på håret? Osv..

    ”Din kropp är ditt jävla tempel”

    Vet ni? Ingen annan än du själv har ett skit med att göra hur du väljer att se ut eller hur du formar din kropp. Din kropp är ditt jävla tempel och det är inte okej för någon över huvud taget att ta sig friheten att kommentera ditt utseende med negativt syfte.

    Det här är inga konstigheter. Alla vet det. Egentligen. Alla har rätt att få tänka som dom vill, men det betyder inte att dom tankarna ska uttryckas på något sätt över huvud taget.

    ”Varje dag något nytt som är dåligt”

    Varje dag får jag höra att jag är tjock, blek och ful. Det är fel på håret, jag är för torr i ansiktet och vad sjutton är det för fel på mig som inte kan kontrollera mitt ätande? Jag har fula kläder som dessutom har dålig passform. Ibland är det min röst som är för manlig och andra gånger är det fel på mitt skratt. Varje dag något nytt som är dåligt. Aldrig är jag bra.

    Varenda vettig människa VET att man inte säger så till någon. Det är elakt, oförskämt och fel. Men ändå hör jag det varje dag. Klagomålen och glåporden tar aldrig slut. Problemet är bara att jag inte vet hur jag ska sluta. Jag klagar på mig själv hela tiden. Blir liksom aldrig nöjd. Jag vill inget hellre. Men problemet ligger i hjärnan. Varför är det så svårt att älska sig själv precis som man är?

    Senast jag hörde en annan person kommentera mitt utseende? Senast idag. Det var bara fina ord. Men ändå kunde jag inte ta dom till mig. Jag blir nästan lite arg, sluta säg att jag är fin. Jag vet att du ljuger.

    Har jag någon som känner igen sig själv här eller är jag ensam?

  • Milf-morsan

    Jag! vs. Jag?

    Är du också ett offer för filterträsket? Det är så rysligt lätt att hamna där, det är tillgängligt, accepterat och helt ärligt blir en lite snyggare (dagens sociala medier mätt). Jag är absolut ett offer för filterträsket. Jag använder inte ”snyggfiltret”så ofta, utan lägger till ett filter efteråt, byter färger, suddar bort lite av det som är jag och lägger till ett skal. Gör mig lite er oåtkomlig.

    Här nedan är ett typiskt exempel. Jag osminkad utan filter till vänster och jag osminkad med filter till höger. Den till vänster skulle jag bara skicka till mina allra närmaste vänner. Men jag skulle säkert ändå göra mig till, prata med en skojig dialekt och skratta bort att jag känner mig ful så som jag är när jag är naturlig.

    ”Jag är absolut ett offer för filterträsket.”

    Nästa bildexempel är tagen strax efteråt. Här har jag sminkat mig men är såklart ändå inte nöjd. För blir en ens någonsin nöjd med sitt utseende när en konstant jämför sig med snyggare, smalare, yngre och mycket mer redigerade och låtsasperfekta människor än sig själv?

    Till vänster jag sminkad och utan filter.
    Till höger jag sminkad men med filter.
    Jag hade antagligen fortfarande skickat den med filter. Aldrig nöjd liksom. Aldrig snygg nog. Aldrig smal nog. Aldrig ens nära perfekt. Aldrig nöjd.

    Känner du igen dig? Kan du inte heller motstå frestelsen att göra om din bild för att se lite snyggare ut, sociala mediers mått mätt? För visst är det väl det vi blir matade av, sociala medier, som har bestämt för oss att det är den redigerade bilden som är den snygga? Nu är jag för visso snart hundra år gammal, men ”på min tid” så hade vi 24st bilder att skjuta av innan det var stopp och rullen skulle framkallas. Och inte var det direkt billigt heller. Så du såg ut på bilden så såg du ut. Jag vill inbilla mig att folk ändå hade en lite snällare och mer realistisk självbild för tjugo år sen.

    Vilken av bilderna tycker du är finast? Helt ärligt alltså?

  • Milf-morsan,  Workmode

    Jobbar ikapp

    Idag har jag snorat värre än värst. Knappt kunnat äta med risk för att kvävas när jag har mat i munnen och inte kan andas. Men förutom det (och lite träningsvärk) känner jag inte att förkylningen blev sämre av träning. Det kändes mest skönt att röra sig som jag trodde. Träningsvärken har kommit smygande i bakpartiet idag. När jag kom hem och skulle gå upp för trappen förvånades jag över hur stelt och smärtsamt det faktiskt var. Positivt ändå, man tanke på att jag inte riktigt kände att jag tog i så mkt.

    På fredag har jag en dejt med PT-Emma. Då ska jag se till att ta i så jag skiter på mig. Världens bästa bakdelar byggde liksom inte sig själva. Och hur gärna jag än vill det så kan en liksom inte bara matas med muskler, tydligen. Jag ber redan nu om ursäkt ifall min perfekta rumpa kommer att göra dig löjligt avundsjuk lagom till sommaren.

    Nu ska jag sätta mig och ta tag i sånt som jag skulle göra på jobbet men inte lyckades med för att inga inloggningar fungerade, för att jag inte helt lärt mig olika system, för att jag vart sjuk och för att jag vabbat och så vidare. Men jag har satt en egen deadline till på fredag och jag tänker hålla den, så då får jag jobba ikapp lite. Nästan helt frivilligt. Ingen kräver att jag ska jobba hemma, men jag kräver av mig själv att inte skjuta upp problem, fixa deadlines och sådär.

    Måste såklart lägga ut en snygg Snapchat-selfie innan jag sätter igång. Tyckte jag blev så söt med öronen. Sen på med Spotify. Fick feeling på Ed Sheeran. Tydligen är jag inte den enda, kolla in hur MÅNGA spelningar låten har. Sjukt ju!

    Vad lyssnar ni på som finns på Spotify? Har ni Snapchat?

  • Girls on tour,  Milf-morsan

    Tack till tantaffären!

    Anledningen till varför vi hade bokat ett besök i Göteborg var att vi skulle delta i GBG Trappathon. 1000 trappsteg uppför (!) fördelat på en bana som sträcker sig 12km runt om i Göteborg. Vi var rörande överens om att det verkade svinjobbigt och att vi skulle boka in oss. Detta redan långt innan sommaren.

    Vad vi inte visste då var att Sanna skulle få en fraktur i foten som gör det möjligt att promenera men stört omöjligt att springa eller gå i trappor. Jag själv tänkte att jag betar väl av den där banan lite snabbt medan Sanna hejar på. Men nu råkade det bli så att jag rockade migrän istället.

    När huvudet väl började limma ihop sig och inte kännas som tusen bitar igen så promenerade vi till närmsta galleria (oklart om den var närmst men det var den vi hittade till). Där drack vi kaffe när vi fick syn på en tantaffär med ”Allt för 99kr/st”-skylt. Affären utgav sig som sagt för att vara en tantaffär, och trots detta var vi tvungna att kolla om det fanns nåt skoj. Det visade sig att butiken var enorm en trappa upp, och det fanns massor med otantiga kläder, och allt var superbilligt! Båda gick bananas deluxe och jag kan idag stolt skryta med att jag redan har träningsvärk i BÅDA mina biceps efter att ha burit runt på en massa kläder som skulle testas. Så även om jag inte sprang i trappor så tränade jag i alla fall lite, ha!

    Tack till tantaffären och Göteborg för min nya höstgarderob!

    Jag köpte förresten klänningen på bilden till höger. Jag kan inte bestämma mig för om den är fin på med en underklänning när det vankas kalas, eller om den mest är ett porrigt milf-nattlinne där halva tuttsen och i princip hela snippis tittar ut. Skön är den i alla fall, vad den nu ska föreställa.

  • Milf-morsan,  Skönhetsrutiner

    Rosa, det nya blonda!

    Blond eller inte blond?
    Jag har testat flera av dom ”vanliga” färgerna förut. Brun, svart och röd. Men jag landar alltid i att längta tillbaka till det blonda. Kanske är det så att jag passar bäst i det som är mitt ”riktiga” jag. Nu är väl för visso mitt riktiga jag råttfärgat depphår, men jag tänker mig att jag är en forever-blond-girl!

    Men så har jag ju längtat efter det rosa. Och det har vart en pågående lång längtan som jag inte riktigt vågat ge efter för. Dels tänkte jag i början när folk hade pastellfärgat hår att det nog bara passade på väldigt unga och barn. Sen gick det över och jag tyckte nog mest att det bara passade på andra utom mig. Sen passade det inte i det jobbet jag hade, och så passade det inte för jag hade passerat 30. Men så kom jag på att jag gör ju vad sjutton jag vill och passar det inte andra så är det deras problem, inte mitt.

    Så nu är jag rosa. Tack vare Amanda på Style by Seiler. Rekommenderas varmt!

      

  • Fitnessmorsan,  Milf-morsan,  Raw Motion,  Skönhetsrutiner,  Vad blir det för mat

    Vilken vecka!

    Som jag sa tidigare, sjuktember (kom ihåg vart du hörde det först!) har slagit till. Jag höll ut måndag, tisdag och onsdag på jobbet. När jag vaknade på torsdagen kände jag att det var dags att ta en vilodag. Väldigt effektivt att ta det lugnt när en känner sig sjuk förresten för redan på kvällen kände jag mig pigg igen. Så pigg som det går att känna sig trots hosta och elände vill säga.

    Nedan följer en kort genomgång av veckan som gått.

    Skulle torka svamp. Stoppade svampen på en plåt och skjuts in i ugnen. Glömde sätta på ugnen. Glömde bort svampen. Luktade illa i köket några dagar senare. Kunde verkligen inte fatta vad som luktade, tömde soporna flera gånger om. När jag väl öppnar ugnen möts jag av åsynen av typ sjuhundra små vita likmaskar med tillhörande stank. Svamparna hade skjunkit ihop och blivit en smörja som stank ikapp men svamparna. Jag får panik, kastar igen luckan igen och slänger på ugnen på 250 grader. Tar med mig min minst lika äcklade dotter och åker till affären. När vi kommer tillbaka luktar hela huset så som det innan bara gjorde i ugnen. Med kräken hela vägen uppe i halsen skyndade jag mig att öppna upp alla dörrar och fönster, slå på fläkten på full fart och sen rymma hemifrån med barnen en stund. Till min undsättning kom grannen som erbjud oss en plats i deras, för stunden, väldigt mycket trevligare hem samt tillhörande middag.

    Jenny bjöd på köttgryta när jag hade min egna ugn fullt med mask. Tur jag har schyssta grannar!

    Vidare tog jag chansen att bli rosa när tillfälle gavs. Med väldigt kort varsel hoppade jag upp i frisörstolen och fick mitt hår piffat med färgning och en genomgång med saxen. Det var Amanda på Style by Seiler som ville testa en ny färg, och jag var såklart inte sen att haka på. Förutom att jag var sjukt tacksam för möjligheten att med så kort varsel få testa på att äntligen bli rosa, så var det verkligen jättetrevligt på plats. Lokalen är mysig (sådär mysig så en känner att en vill flytta in!), kaffet höll världsklass och jag är bara så himla nöjd. Jag kommer garanterat komma tillbaka dit! In och kika på cutandcolor.amanda samt stylebyseiler på Instagram! Hemsidan hittar ni här. Och vill ni hellre kika in via Facebook kan ni trycka här.

    Om ni tycker att det är töntigt att ta selfies så är jag Sveriges största tönt. Kan inte sluta spana in mitt nya hår! Jag har svårt att fånga det på bild så jag har väl hittils knäppt av hundra selfies eller så. Lite egenkär, javisst.

    Jag har också hunnit med att träna en hel del i veckan. Vissa påstår att träning skall uteslutas när en känner sig lite småsjuk. Jag anser att det är tvärt om. Hade jag inte tränat tror jag inte att min kropp hade klarat av att jobba någonting alls i veckan. Träningen är det som gör mig stark, motståndskraftig och pigg. Och glad. Och faktiskt lite snyggare, vilket i sin tur gör att jag blir ännu gladare. Ju mer jag tränar desto bättre mår jag.
    Tyvärr fungerar det inte på samma sätt med godsaker, att ju mer jag äter desto bättre mår kroppen. Snarare tvärt om. Skulle kunna leva på ostbågar och apelsinchoklad. Och bubbel. Och parmesan. Och pasta. Och aioli. Och handskalade räkor. Och kaffe.. Ärs, listan med godsaker kan göras lång. För om jag ska börja rabbla upp alla goda ostar och charkuterier så kommer det här bli en onödigt lång text. Infogar därför lite sportiga bilder istället. Ord är överflödiga, det här gänget knäcker!

    Vi som väldigt sällan festar och som ännu mer sällan är på festhumör (inte helt sant, blir på festhumör vid fel tillfällen) lyckades ändå i helgen slå klackarna i taket så det sjöng om det. Jo men visst, det vankades överraskningsfest för en kompis som fyllde 30år. Han blev ordentligt överraskad och vi andra hade ordentligt roligt. Det var bra fixat med partytält, infravärme, långbord, ballonger och underbar mat och dryck. En väldigt lyckad fest. När vi skulle gå hem fick jag äran att testa alkoholmätare för fösta gången på många år. Enligt mätaren vann jag för jag hade högst promille. Jag brukar vanligtvis somna eller typ bli svinjobbig när jag druckit för mycket, ,en jag tyckte mest att jag var glad och rolig.

    Philip blåste 0 promille
    Mathias blåste 0,4 promille
    Jag lyckades klämma ur mig 1,5 promille

    Om vi förutsätter att mätaren gjorde sitt jobb rätt så betyder det att jag faktiskt BORDE ha somnat för länge sen. Med handen på hjärtat kan jag säga att jag inte vet så mycket om promille, så jag googlade jättesnabbt. På www.drugsmart.com finns följande text att läsa:

    ”Generellt kan man säga att en normal vuxen dör av alkoholförgiftning vid halter på över fyra promille. I undersökningar har det visat sig att det är svårt att få normalkonsumenter att frivilligt uppnå 1,5 promille. Den som vid något tillfälle försöker ”supa sig full” brukar självmant sluta dricka vid cirka 1,0 promille.”

    Jag vill absolut int uppmuntra till alkoholkonsumtion, men om det hade vart en tävling så hade jag vunnit, det måste jag väl ändå få inflika?!

    Dagen efter är det viktigt att fylla på med bra grejer. Så att kroppen orkar med att bli människa igen och sådär. Dessutom hade vi övernattande gäster. Dom måste ju få äta flott när dom är hos oss. Så det blev stor frulle med gröt, bär, jordnötssmör, ägg, yoghurt, smörgåsar, sallad och kaffe. Mamma-Kela fixar såklart!

    Den här dagen har gått löjligt långsamt. Jag är konstant hungrig, men med en känsla av att vara mätt. Och törstig. Och sugen på nåt kallt. Det är sjukt varmt hemma, samtidigt som jag kallsvettas. Eftersom att mat och motion är lyckan till framgång så tog vi en promenad till pizzerian och käkade. Jag beställde min stående favorit, en Robins. Fläskfilé, curry, ananas, banan och jordnötter. Samt vitlökssås på toppen. SÅ JÄVLA GOD! Efteråt bjöd Mathias på glass. En jätteoreokaka. Jag åt den mest för att den var kall, vidare god var den inte.

    Fy vad jag babblar på. Dags att ta en paus kanske. Jag ska dricka två liter vatten, kissa lite och sen blir det nog sängen.
    Vad har ni gjort i helgen? Och vad har ni för planer denna kommande vecka? Jag vet att jag började med att säga att det skulle vara en kort genomgång, och den blev inte jättekort. Men allt är relativt, och beroende på vad en jämför med och sådär. Kram!