• Kalasvardag,  Workmode

    Fotoalbum

     

    Suttit i snart två timmar och redigerat ett fotoalbum på en sida på nätet. Visst är det väl ändå väldigt smidigt att man kan göra album på nätet och så vips får man dom hemskickade och klara!?
    I somras fotade jag lite på våra vänners bröllop. Efter det har jag vart sämst i världen och inte givit dom bilderna. Så jag tänkte att det kunde vara kul att få bilderna i bokformat.

    Synd bara att allt jag höll på med försvann och nu måste jag börja om.. Sortera nästan 800 bilder för att hitta mina 134 favoriter igen. Vilket jävla projekt. Trodde först att jag skulle få ett psykotiskt anfall men så kom jag på att jag har tabletter mot sånt. (Skoja, jag tar inte så lätt på tabletter..) Så jag dunkade huvudet i bordet en stund och och ska nu sätta igång och börja om. Fast med en annan dator. Fattas bara att jag får slut på batteri mitt i allt också. Jösses..

    Sa jag förresten att det här var album ett av typ tjugo? Jag värdesätter verkligen fotoalbum. Det känns som att så mycket av alla bilder vi tar idag bara kommer att försvinna på något minne någonstans annars.

    Oh well..

    Snark. Dubbelsnark. Megadubbelsnark.
    Pax för en till omgång kaffe. Skam den som ger sig!

  • Familytime,  Kalasvardag

    Solen, underbara varma ljusa fina solen!

    Finns det något ”svenskare” än att prata om vädret?
    Jag har absolut inget emot det. Vädret är skitviktigt för oss norrbor som fryser och måste gå med lager på lager av kläder merparten av året. Så det är väl säkert inte superovanligt att jag kommenterar vädret, drar en referens från den där gången det var fint väder på en midsommarafton eller liksom bara sjunger med i klagomålskören när det vart grått och trist i över en vecka.

    Svenskar är dunderdeppade. Många är det som vägen skall vandra genom höstdepressioner i livet. Och mitt i en såndär deppighet som håller på att sluka en kommer en dag med solsken och mörkret på insidan är som bortblåst. I all fall för mig. Nästan jämt. Det är som att solen kommer med livslusten. Känner någon igen sig?

    Det är som att solen kommer med livslusten.

    Jag vill veta mer om ljusterapi (förvisso inte bekräftat fungera utan anses som placebo enligt wikipedia såg jag nu, men finns trots det ändå på sjukhus och sådär så jag känner att någon måste tro att det fungerar) och om någon har testat det? Vad tyckte ni? Hur kände ni efteråt?
    Jag tänker på alla de gånger en sagt att en vill åka utomlands över vintern för att få lite värme och ljus. Kanske kan ljusterapi liksom hjälpa en liten bit på vägen? Billigare än en vecka till Mallis?

    Här är dagen som räddade mig från att gå under. Solsken, vänner och parkhäng.
    I Källparken i Uppsala där vi hängde den aktuella dagen finns dom här gungorna. Underbara! Man kan gunga ungefär precis hur högt som helst. Det var länge sedan som det kittlade så mkt i magen av att gunga. Superhärligt!

      

    Det kan inte vara lätt att vara framgångsrik bloggare och Influencer. Jag bad Haley ta en fin bild på mig när jag gungade, eftersom att jag tänkte att det skulle vara lätt och se trevligt ut. Mitt tillgjorda smile höll på att växa fast under tiden som hon försökte få till en bild där jag inte:
    1. Gungade ut ur bild
    2. Fick kedjan som höll i gungan mitt i ansiktet
    3. Blundade eller blinkade

    Ungefär femhundra bilder senare gav jag upp och gungade med Colin istället. Det är svårt att se normal ut på bild.
    Men så i smyg tog hon den här sista bilden. Den blev helt klart bäst!
    Om jag ska bli framgångsrik med mitt bloggande och Instagramande måste jag nog skaffa en smidig liten portabel kamera med myyyycket minne för många bilder. Det är en sak som är säker!

    Jag ber Haley posa lite. Det var lite kallare än väntat den aktuella dagen så hennes hals blev ungefär tio centimeter kortare. På den andra bilden sitter Colin i Haleys knä utanför affären medan vi väntar på att våra vänner ska köpa mjölk till lunchen och fikat som skall inmundigas strax efter.

    Pastasalladsbuffé och fika på det, sen var det av hemåt.
    Det är vad jag kallar för en perfekt lördag. Tack Bella och barnen för den här dagen. Jag har saknat er så väldigt mycket och behövde verkligen det här.

    Så här fint var det över Källparken på vägen hem. Fint va?

     

  • Kalasvardag,  Livet i mjukisbyxor

    Kan jag få ett HELL YEAH?!

    Wow, dom här senaste åren har vart en berg-o-dal-bana (hjärnsläpp, hur stavar jag det här på bästa sätt?) utan dess like. Det har vart så djupa och mörka dalar att jag inte trott att jag ska ta mig ur, för att sedan kastas upp i någon typ av svindlande topp en sekund eller två innan jag dundrar tillbaka på botten igen.
    Det är jobbigt att leva så.

    Dels är det jobbigt mitt när du är i det, när du liksom rider ut stormar och balanserar mellan minor. Dessutom är det jobbigt när det ebbar ut. Det är jobbigt när verkligheten hinner ifatt. Har jag verkligen haft det sådär? Hur har jag stått ut i vissa situationer? Varför har jag satt andra framför mig själv så länge?

    ”Svalt så mycket skit att jag fått magsår”

    Varför i hela fridens namn har jag valt att konstant prioritera andras åsikter, behov och önskemål innan mina egna? Det förstår ju varenda vettig människa att det inte håller i längden! Jag har alltså gått omkring och haft sinnessjuka magsmärtor som jag sökt för akut vid flera tillfällen, gått på utredningar och röntgen och så vidare.. För att sedan konstatera att jag svalt så mycket skit att jag fått magsår. Kroppen är liksom ett helt paket, och är hjärnan ledsen så kan det visa sig på andra ställen än just bara hjärnan (även om nu min är ganska så himla trött faktiskt. Läser för övrigt en bok om ämnet hjärntrötthet nu på kvällarna, fick av min lillebror, men vi kan ta det en annan gång.).

    ”Jag kan liksom känna mig borttappad i mig själv rätt ofta”

    När en väl har insett att det bara är en själv som kan göra den förändring som behövs så är det dags att ta tag i det hela. I mitt fall är det mitt eget välbefinnande som var problemet. Någonstans i år av diverse kaos från en himla massa olika håll där jag kämpade med att hålla mig över ytan så tappade jag liksom bort mig själv. Jag tror att jag skrivit om det förut, men jag är så vilsen i vem jag är. Eller liksom, jag vet ju vem JAG är, men jag kan liksom känna mig borttappad i mig själv rätt ofta. Det är svårt att förklara, eftersom att jag inte riktigt tänkt klart tankarna och funderat över hur jag vill formulera den här delen av mitt liv. Typ.

    Men det här är i alla fall hur jag hamnade här. Idag. Nu försöker jag köra fullt fokus på att samla mina tankar. Fullt fokus på att fokusera över huvud taget. Att känna efter hur jag känner inför situationer på riktigt. Sluta ta skit och inte ge efter för att tillfredsställa andra om det faktiskt inte får mig att må bra. Det är dags att sluta underkasta sig!

    Så, kan jag få ett ”HELL YEAH!” för att ta kontrollen över sitt eget liv?

    Bilden till det här inlägget är stulen från internet. Den är en printscreen. Jag vet att det är olagligt att stjäla bilder men gör det ändå. Jag kan bara inte sluta. Speciellt inte bilder på söta hundar eller smarta citat. Förlåt.
  • Fitnessmorsan,  Kalasvardag

    Fitbit på armen!

    Hörrni, nu börjar det kännas lite som att fitbiten liksom har en given plats på armen. Jag traskar på, analyserar min sömn, tävlar och samlar utmärkelser. Det är jättekul! Visst, en kan definiera kul på många olika sätt, men det här är ett av dom. Vardagsskoj. Det känns liksom peppigt att ha en grej på armen som hejar på och påminner en om att röra på sig och sen i sin tur håller koll och räknar steg osv. Vi är ett bra team jag och fitbiten!

         

    Sammanfattning av bilderna:
    1. Sådär bra var jag en dag. Det blir dock inte grönt rakt igenom varje dag.
    2. Woohoo, jag vann en workweek-stegräknar-tävling!
    3. Veckostatistiken. Jag var grym förra veckan. Beroende på vad en jämför med, men jag jämför bara med mig själv.
    4. Jag fick en utmärkelse. Gissar att folk i min omgivning bryr sig ungefär noll procent angående mina Fitbit-utmärkelser, men det till trots får dom minsann höra om dom.

    Har ni fitbit? Lägg till mig så kan vi tävla!
    Har nå någon annan smart/tränings-klocka? Vad gör den bra eller mindre bra?

  • Kalasvardag

    2018 let’s go!

    Hej gänget!
    Är det bara jag eller har inte januari sprungit förbi ovanligt fort? Det kändes som att 2017 aldrig skulle ta slut, och sen vips så hade första månaden av 2018 kommit och snart gått. Jag kan helt ärligt säga att jag inte har någon riktig aning om vad jag har fyllt den här månaden med, varför den liksom tog slut så fort.

    Tur för mig att jag tar kort på allt. Det hjälper minnet lite på traven.
    Så kort och gott har jag fyllt min första månad med följande:

    Fortsatt att besöka gymmet. Det dök dock upp ungefär tvåhundratrettiofem nya ansikten i januari. Det visade sig att jag för det mesta släppt ”jag vet inte vad jag ska göra på gymmet, alla kollar på mig, jag får panik”-känslan. (Hurra!) Så jag överlever trots att det är folk överallt. Men om vi ska vara ärliga: Jag längtar till slutet på februari när dom flesta har givit upp.

    Sanna introducerade mig för ”WOD-läxan”. På bilderna finner ni två exempel samt en idolbild på Sanna när hon gör armhäv + boxjumps. Tanken var att jag också skulle boxhoppas, men jag hade sån träningsvärk i benen att jag inte kom upp på boxen ens med bästa vilje. Så den aktuella dagen tränade jag armar och hejade på istället.

    Ska en komma nån vart med muskelmassan och smidigheten är det lika bra att ge sig själv godisförbud, tänkte jag. Sagt och gjort, jag har nog inte ätit så här lite godis sedan jag körde 4 focused weeks i våras. Jag är sjukt impad över min egen insats.

    Bild 1. Testat ”over night oats”. Det funkade ju, men var inte överdrivet roligt för smaklökarna. En nypa kanel i rekommenderas! Smart dock att slänga in i jobbkylen dagen innan och så finns det klart när en glider in på morgonen dagen efter. Och billigt som attan. Billigt gillar vi ju, så det är plus i kanten!

    Bild 2. Matlådor. Jag går all in på matlådor. Här ska det sparas pengar och byggas hus. Den aktuella dagen fick jag med mig lite hopkok av det lilla som blivit kvar sedan två olika dagar. Dumt att kasta mat liksom.

    Bild 3. När en inte har någon matlåda klar. Två kokta ägg, en burk med makrill i tomatsås och lite isbergssallad. Förvånansvärt gott. Och en burk med makrill kan en ju alltid ha i väskan som reserv. Samma sak med ägg!

    Och just det. Efter mycket om och men kom äntligen snön. Precis lika (för) sent som förra året. Och självklart har vi åkt pulka, snowracer och stjärtlapp. Dessutom ingick korvgrillning med grannarna.

    Så vad har ni gjort i januari?

  • Familytime,  Kalasvardag

    Discokalas

    Lördagen avklarad, CHEK!

    Vi hann till affärerna, uträttade ärenden och rejsade hem precis i lagom tid att hinna till kalaset. Nåja, med några minuters felmarginal då vi var tvungna att svänga förbi hemma och slå in paketet vi köpt. Colin hade precis tvärdeckat i bilen när vi kom fram, stackarn, så han fick börja kalaset dreglandes på mammas axel.

    Visst är det väl egentligen hur lätt som helst att köpa presenter till barn under fem? Sikta in sig på nåt av deras intressen och gå all in ba’! Problemet denna gång var att jag hade Colin med. Jag tänkte kolla om det fanns någon kul tröja eller så Paw Patrol eller Pyamashjältarna till födelsedagsbarnet. Colin hittade en tischa med flera olika roliga gubbar på, bland annat en haj som hade tomteluva. Han var såld. Det var garanterat den Ollie skulle ha. Och han själv med dessutom. Och inte kan väl den här svaga mamman stå emot när hennes 3åring vill välja present till sin kompis. Vi kompletterade med ett pennskrin med Paw Patrol på samt en låtsasbajskorv. Jag tyckte att bajskorven var roligast.

    1. Coolmorsan går på kalas.
    2. Vinnande koncept: Hyr lokal med tillhörande gympasal. Släng på en discolampa. Låt ungarna gå banans. Succé!
    3. Trött mamma som vart på kalas och busig unge i ovan nämnda tischa.
  • Kalasvardag,  Vad blir det för mat

    Babyshower

    Månader, veckor, dagar och slutligen timmar och minuter av tissel och tassel är ”äntligen” över. Klart att vår allra bästa Lizette-kompis skulle få en babyshower hon med. Hennes sambo lurade bort henne medan vi ställde ordning och gömde oss i huset tills dom kom hem. Jag är så ledsen att jag inte hann fram med kameran, hennes förvånade (och glada) ansikte hade jag velat plocka fram och titta på igen. Kombinationen av att tro att hon eventuellt hade inbrottstjuvar i huset, vara förvirringen över att vi var där samt att hon blev rörd och började gråta samtidigt, som en explosion av känslor som dansade över hennes ansikte. Sånt är lite gulligt tycker jag!

    Bra organiserat av Bella som styrde med hela handen.  Skött kontakten med Lizettes sambo, sett till så att alla bestämmer i förväg vad dom ska ta med i matväg, bestämt datum osv. Även Jessica som ordnat med frågesport (gissa vem som vann?!) och Linda som fixat ”gissa barnmaten”-lek. Jag hade två av tre rätt.

    Jag vräkte i mig godsaker. Colin kastade sig i ett litet bollhav.
    Summa kardemumma, bra dag!

     

  • Familytime,  Kalasvardag,  Vad blir det för mat

    Dejtkväll!

    Tisdag och dejtkväll!

    Vi kommer så sällan iväg utan barnen, därför var gårdagen ganska amazing. Vi tog bussen in till Uppsala, gick och höll varandra i handen, åt mat på Texas Longhorn som är Mathias favorit, drack öl och snackade skit om livet och hade supertrevligt. Det är en sån skön boost att få bara vara vi.

    Dock avbröts den ganska abrupt när Mathias lyckas komma på att vi skulle haft städning på dagis igår. Jag trodde den var imorgon torsdag.. Helt ärligt tyckte jag att jag var säker på det. Men jag hade visst uppenbarligen fel. Båda fick världens ångest och även fast vi inte kunde göra något där på kvällen så ville vi bara åka hem och lägga oss i sängen och skämmas.

    Vi hoppades väl båda två att vi skulle ha blivit uppslukade av ett mörkt hål eller så när vi vaknade, men ej. Jag fick lämna Colin och vara den som fick skämmas ihjäl när personalen kom på morgonen och insåg att vi inte hade städat. Årets mest misslyckade föräldrar kanske?

  • Kalasvardag

    Fest med tjejtema

    Födelsedagsinbjudan. Temafest. Girls night.

    Bella bjöd in till födelsedagsfirande. Temat var tjejkväll. I beskrivningen stod det att alla skulle vara tjejer och att alla skulle gå all in. Jag tänkte att nu jävlar ska jag vara mer än jag brukar. jag köpte en sån där leopardmönstrad kroppsstrumpa i sammetslent tyg. Färgade håret chockrosa och tog mina horigaste knähöga skor till.

    Hade så sjukt höga förväntningar på mig själv. Slå klackarna i taket och bli full som en kanonspruta. Kanske myshångla med mig själv i städskrubben och sen ringa hem till Mathias mitt i natten och kärleksförklara mig och säga att jag gått vilse eller så. Att han måste hämta mig och svamla nåt om borttappade kattungar eller så.

    Men jag var inte riktigt där. Jag hade partyfeeling men ingen all-in-eller-ingenting-feeling. Så jag såg mig själv besegrad och blev hämtad av Mathias vid midnatt. Ni vet då ungdomarna går ut och roar sig. Då åkte jag hem. Sen sov jag gott hela natten och vaknade i god tid morgonen efter och hade sovit ut. Det är bra jävla gött att vara vuxen och ha livet stabilt emellanåt.

    Allt väl förutom att det inte var fullt lika roligt att vakna med chockrosa hår som det var att gå på fest med chockrosa hår.. Så atte.. Alla tips på hur jag fortast blir av med färgen mottages tacksamt!

  • Kalasvardag,  Vad blir det för mat

    Amelias födelsedag

    Amelias födelsedag! 
    Jag bjöd in oss, helt oförskämt, på middag för att fira födelsedagsbarnet. Det bjöds på en rätt som jag bara kan beskriva som husmanskost från Nordirland. Chokladtårta fick vi till efterrätt. Låter som en ocharmig beskrivning, men maten är alltid god när Trevor lagar den, och tårtan var så mättande att jag nästan rullade hem. Succé alltså!

    Jag är förresten alltid helt värdelös på att köpa presenter, speciellt i tid. Jag tänker på det länge och noga, men så blir det ändå inte av att jag lyckas köpa något. Helt plötsligt har fem veckor gått och jag har inte fått tummen ur eller tagit mig tid att köpa det jag tänkt. Så jag får alltid skämmas ihjäl för att alla andra har så bra och väl genomtänkta presenter och är ute flera månader i förväg och faktiskt köper presenterna. Helt ärligt.. Jag fattar knappt att dagen är där förrän jag står där i hallen hemma hos födelsedagsbarnet och skäms. Så i alla fall, hon fick en flaska rosébubbel. Inte för att det är så roséigt väder och sådär, men den smakar i alla fall gott.

    Det dummaste är att jag sprang förbi en butik för några dagar sedan som hade en grej som jag ville köpa till Amelia. Dock hittade jag inte tillbaka när jag väl skulle ut och shoppa. Kommer inte ihåg vart det var. Det var på jobbet och jag hittar knappt någon stans alls, då det är stort och förvirrande mest hela tiden på Arlanda. Dessutom tänker jag på Amelia varje gång jag springer förbi Daniel Wellington-butiken. Kommer ihåg att hon önskade sig en klocka där ifrån. Som tur är hade visst hennes kära fästman kommit ihåg samma sak, för hon fick klockan! Yay!

    OBS! Garvar varje gång jag ser psykot som smyger sig in i mitten på bilden. HAHA, Mathias!