• Fitnessmorsan,  Livet i mjukisbyxor

    Om jag lever som jag lär?

    Det är faktiskt inte alls särskilt svårt att lära sig hur en ska agera och äta för att leva hälsosamt. Nätet är fullt av inspiration, dagstidningarna påminner och ungefär alla sociala medier är på oss konstant.

    ”Fem superfrukter som gör dig frisk som en nötkärna”
    ”Lisa, 45, fick ett helt nytt liv med dittenådatten-dieten”
    ”Här är nya supercoola innesporten, har du testat den?”

    Ni känner igen det va?
    Folk äter multivitaminer, joggar flera mil, dejtar hälsogurus, besöker munkkloster, gör solhälsningen, slutar med nikotin, skippar alkohol, drar ner på koffeinet och har helt plötsligt börjat döma ut oss som lever på kaffe och lånad tid.

    För all del, jag förespråkar allt det där jag med. Det är ju helt fantastiskt om en hittar sin grej och lever i harmoni med allt och alla och framförallt sig själv. Ibland är jag den som hittat mig själv, känner mig som ett hälsofreak och går all in på att laga matlådor för flera dagar, planerar mina gymbesök i kalendern, tar mig tid att ta hand om mig själv och svarar stolt att jag minsann inte äter kakor för tillfället för jag ska inte hålla på och äta så mycket socker. Ibland är jag jättenöjd över mig själv. Som om att all den där återhållsamheten och ibland nära nog ett självplågeri är det enda som skulle göra mig till en version av mig själv som jag kan vara stolt över.

    Fan för det!
    Trots att jag är allergisk mot såna där ”utåt är allt perfekt”-personer så kommer jag på mig själv med att vilja vara en sån. Jag blir förbannad på mig själv. Och besviken. ”Nä nu har jag inga fina bilder och inte har jag vart duktig på nåt, så jag struntar i att skriva”. Som om att det var det folk och jag själv skulle vara ute efter. Jag hjärntvättar mig själv med sånt som jag vill motarbeta. Hur dum är jag egentligen?IMG_6810

    ”Jag köper godis, gömmer det, äter i smyg.”

    Vet ni? Jag älskar att träna. Ibland är jag jättebra på det. Andra gånger är jag helt värdelös. Det är inte så viktigt, jag måste inte vara bäst jämt. Även fast jag älskar att träna så tar jag mig inte alltid iväg. Nu har jag till exempel haft en låg period. Det har vart mycket jobb, mycket husförsäljningsförberedelser, köp av kattunge och en himlans massa tjuvätande av godis. Sant, jag har fallit tillbaka till sämre mönster. Jag köper godis, gömmer det, äter i smyg. Samtidigt intalar jag mig själv att jag är hälsosam och äter typ två ägg till mellanmål. Som om det vore någon typ av magisk balans. Det är det inte! Men det är okej ändå. Jorden kommer inte att gå under för att jag äter vad jag vill. Nä, jag kommer väl för visso inte att få drömkroppen med utebliven träning och ett rejält tilltaget godisintag.. Men jorden går inte under för det heller.

    Dessutom är det påsk snart. Och min födelsedag. Och då ingår det att äta god mat och godis.

    Med det sagt vill jag hellre ha en flaska Prosecco än ett påskägg fyllt med godis. Men om ni prompt ska ge mig ett påskägg kan jag tänka mig att fylla det med vuxnare grejer, typ som pengar eller diamanter eller så. Puss!

    Avslutar med två bilder på Ivan. Kanske den charmigaste kattungen som någonsin funnits!

  • Fitnessmorsan,  Kalasvardag

    Fitbit på armen!

    Hörrni, nu börjar det kännas lite som att fitbiten liksom har en given plats på armen. Jag traskar på, analyserar min sömn, tävlar och samlar utmärkelser. Det är jättekul! Visst, en kan definiera kul på många olika sätt, men det här är ett av dom. Vardagsskoj. Det känns liksom peppigt att ha en grej på armen som hejar på och påminner en om att röra på sig och sen i sin tur håller koll och räknar steg osv. Vi är ett bra team jag och fitbiten!

         

    Sammanfattning av bilderna:
    1. Sådär bra var jag en dag. Det blir dock inte grönt rakt igenom varje dag.
    2. Woohoo, jag vann en workweek-stegräknar-tävling!
    3. Veckostatistiken. Jag var grym förra veckan. Beroende på vad en jämför med, men jag jämför bara med mig själv.
    4. Jag fick en utmärkelse. Gissar att folk i min omgivning bryr sig ungefär noll procent angående mina Fitbit-utmärkelser, men det till trots får dom minsann höra om dom.

    Har ni fitbit? Lägg till mig så kan vi tävla!
    Har nå någon annan smart/tränings-klocka? Vad gör den bra eller mindre bra?

  • Fitnessmorsan,  Vad blir det för mat

    Äta. Jobba. Äta. Träna. Äta. Sova.

    Om en vill se en kroppslig förändring så är maten och träningen lika viktiga att få in en rutin på. Jag som blir ett monster utan mat men som samtidigt har huvudet uppstoppat i armhålan och noll koll på tiden ställer larm på min telefon. Låter kanske lite sjukt att äta efter larm, men det har verkligen räddat mig från att äta choklad till lunch varje dag. Det kanske är en av dom bästa grejerna jag hittat på för mig själv, matpåminnelselarm.

    Jag startar morgonen med en skål med gröt likt denna. En idealisk morgon alltså, oftast har jag faktiskt fullt upp med att jaga barn, hetsleta efter strumpor, bilnycklar eller jobbtelefoner osv. Men då har jag slängt i mig en portion gröt eller två ägg när jag kommer till jobbet åtminstone. Iofs är det då redan dags för mellanmål, vilket i slutändan betyder att jag hoppade över frukosten. Men jag tänker att hela dagen inte är förstörd bara för att en måltid uteblev eller blev knäpp.

    Idealisk förresten. Ska man tro the amazing interwebz så äter väl halva världen lyxfrulle varje dag, stillsamt i perfekt ljussättning och i perfekt städade hem. Dom har inte bråttom, dom äter ekologiskt, är veganer och har dubbelt upp med lediga timmar på sitt dygn samtidigt som dom har som nyaste, dyraste kläderna, möblerna och tillbehören.

    Jag äter gröt för att det är billigt och lätt att göra. Jag hade såklart älskat att äta hotellfrukost varje dag, men min ekonomi spelar inte alls i den ligan. Jag lyxar till det på helgen, för då är alla samlade. Förhoppningsvis. Men inte ens då har vi det så gött som andra verkar ha det till vardags. Vad har folk egentligen för matkonton?

    Hos oss är slutet på köksbordet belamrat med saker som vanligt. Colin åt en kladdkakemuffins och drack youghurt till frukost. Nu ligger han på golvet och kollar Youtube i en ärvd tischa och ett par mjukisbyxor med hål på knät.
    Vi har det absolut inte dåligt ställt på någon sätt, men vi försöker hålla i pengarna och ha sparmål. Och även fast jag försöker tänka till så blir det inte mycket som jag sparar ändå i slutändan. Till dagis eller förskola tycker jag att begagnat gör sig ännu lite bättre än nya kläder.

    ”Äter oxfilé som andra äter falukorv och lunchar på restauranger flera gånger i veckan”

    Hur gör ni andra som har allt sprillans nytt, shoppar som galningar, äter oxfilé som andra äter falukorv och lunchar på restauranger flera gånger i veckan? Sparar ni? Tjänar ni storkovan på helt vanliga jobb? Hur löneförhandlade ni er till det i så fall? Jag fattar inte! Eller lever alla på inbäddade lögner med skulder upp över öronen pga smslån?

    Nu ska jag i alla fall iväg och lämna Colin på dagis (hans egna ordval ifall någon känner sig språkpolisig. Han säger dessutom fröken till pedagogerna. Jag vet, vart är vägen ens på väg? BAKÅT!?). Vidare ska jag träna löpintervaller, hem å duscha för att sen åka till jobbet och inventera.

    Vad ska ni göra idag?

  • Fitnessmorsan,  Vad blir det för mat

    Föreställ er följande: Tripplecheesetoast!

    Det är när en sockerpundare av rang (som jag själv) börjar få in vanan att häva i sig ett ägg istället för en chokladkaka när suget faller på som en kan börja tänkta ”nyktert”. Därför följer här ett seriöst inlägg om mat och vikten av att förstå att ätstörningar kan ha alla möjliga olika utseenden.

    Om jag har gått en hel dag utan att ha ätit godis ger jag mig själv en stor stolt klapp på axeln, skryter om det för dom stackarna som råkar vara på plats och tvingas höra samt gör en glad notis i min kalender: kors i taket, inget godis idag! För mig är det världens deal att jag håller mig borta från sötsaker. Nu har jag hållt mig bättre än vad vanligt förekommande är. Flera veckor i sträck! Visst, ätit en smörgås en gång, smusslade med mig ett digestivekex ut ur köket idag och kom på mig själv med att gapa glatt när Colin försökte mata mig med en bil från sin godispåse igår. För mig är det ingenting. Det är så yttepyttelite att det inte ens räknas. Jag är skitnöjd!

    Jag får ofta höra att det är ju bara att låta bli att äta godis. Ofta är för övrigt en underdrift då gissningsvis 99,3 procent av dom som råkar höra mig skryta om mitt minskade godisintag svarar ungefär exakt samma sak: ”låt bara bli att äta!”. Men ack så fel dom har, om det ändå vore så enkelt.

    ”Har det passerat mer än tre timmar sedan sist jag åt: lägg benen på ryggen och ta skydd bakom närmsta korvmoj!”

    När jag blir hungrig blir jag ett monster. Alltså inte lite tjurig och grinig sådär som folk kan bli. Inte ens sådär arg och otrevlig som dom där allra värsta blir när blodsockret sjunker i botten, åh nej! Nä, ni förstår, att jag på mina 31år inte en endaste gång lyckats träffa någon som har varit, eller någon som känner någon som har varit så manopanikmonsterotrevlig som jag blir när det gått för långt mellan måltiderna. Har det passerat mer än tre timmar sedan sist jag åt: lägg benen på ryggen och ta skydd bakom närmsta korvmoj! Jag kommer att äta allt i min väg, och hjärnan vill ha kalorier. MÅNGA! Och snabbt ska det gå!

    Inte nog med att jag blir otrevlig, jag kan inte kontrollera det ordentligt. Jag har för visso blivit bättre på det med åren, men är långt ifrån jättebra på att dölja min inre Gremlin. Nu har jag oftast något i väskan att dämpa min panikhunger med, ställer larm på telefonen så jag inte glömmer bort att äta samt jobbar aktivt med att försöka äta smartare, vettigare mat som ska hjälpa till att hålla mig mätt längre och få blodsockret stabilare.

    ”En äcklig och svåräten matlåda tar tre minuter att äta, på sin höjd. Dom som är goda går mycket snabbare. Och ska vi prata choklad.. Jösses, en 200g apelsinchoklad klämmer jag i en inandning.”

    Hur äter ni er lunchlåda? Eller hur äter ni en påse godis?
    Jag värmer min matlåda, river fram en gaffel och ställer mig vid datorn. Innan första tuggan är avklarad har jag fyllt på med en ny. En äcklig och svåräten matlåda tar tre minuter att äta, på sin höjd. Dom som är goda går mycket snabbare. Och ska vi prata choklad.. Jösses, en 200g apelsinchoklad klämmer jag i en inandning. Jag äter jättefort. Gissningsvis 9 av 10 gånger jag äter nåt mår jag som en överkörd pytonorm efteråt, för gissa hur glad magen blir av att gå från tom till smockfull på en blinkning.. Rätt gissat: inte så glad. Och det är inte så att jag TÄNKER mig för. Nej nej, om jag är hungrig kopplas allt logiskt smart tänkande bort och jag äter som om jag höll på att svälta ihjäl. Och jag äter allt i min väg. Det är inte förrän magen hinner uppfatta att något okänt har landat där nere som min hjärna börjar nyktra till och jag slutar vräka i mig det jag kommit över.

    Jag har alltså en lite halvjogbbig relation till allt som innehåller socker. Jag skulle tveklöst kunna leva på mackor, choklad och ost. Vi har för övrigt två nya ostar i kylskåpet, när jag öppnar kylskåpet och ser dom ökar faktiskt min puls PÅ RIKTIGT! Det är som att endorfinerna gör svanhopp i bröstet av prästosten som ligger där oöppnad och väntar på att jag ska sätta tänderna i den.

    Visst är det sjukt? Min hjärta är socker(för)störd!
    Och ska vi vara helt ärliga med handen på hjärtat och allt det där så har en problem med maten på samma sätt som jag, då är ju nåt fel. Då har en ju någon typ av störning. Min störning ligger i att jag blir helt störd när jag är utan mat, och att jag tänker på mat helt stört mycket, ungefär hela tiden faktiskt.

    Jag vill alltså inte uppmuntra någon vikthets. Aldrig någonsin. Men just nu är det drömbilden av dom synliga magrutorna och pumpiga discomusklerna som är det enda som håller mig från att klampa ner till kiosken, kicksparka in dörren och roffa åt mig allt som går i lördagsgodisets tecken.

      

    Såå.. Vad är eran relation till socker?

  • Fitnessmorsan,  Workmode

    Hej hopp, här är det måndag!

    Denna måndag i korthet:

    Vaknade. Drog ett balettskutt ur sängen.
    Serverade minidivan Colin, 3år, frukost i soffan. Förhandlade till mig kläder på hans kropp. Drog till dagis.
    Pussades. Kramades. Diskuterade lite kring snutten (livsviktig filt). Pussades lite till.

    Sladdade iväg till jobbet. Gick jättemånga steg.
    Räknade schematimmar. Sorterade följesedlar.
    Drack kaffe. Hade lite möten. Svarade på tusen mail.

    Rejsade vidare till banken. Hade möte. Pratade hus. Diskuterade pengar.

    Gled hem. Värmde matlådor. Åt middag med familjen.
    Slängde på en tvättmaskin. Plockade undan leksaker och prylar.

    ”Hoppades. Svingades. Fällknivades.”

    Åkte till gymmet. Mätte mig. Vägde mig. Värmde upp mig.
    Kräktes lite i handen. Kissade lite i byxorna.
    Svettades som en gris. Flåsade som om jag behövde bricanyl.
    Hoppades. Svingades. Fällknivades. Flåsade lite till.

    Rullade hem. Tog en dusch.
    Lagade matlådor. Åt ett mellanmål.

    Nu ska jag jobba lite. Klockan är way past bedtime.
    Sjukt sugen på kaffe men känns dumt om jag ska sova sen. Kanske.

    1. Påbörjade matlådor.
    2. Det som fattas i matlådor.
    3. Jag har belamrat mitt skrivbord med skit. Så jag sitter i köket istället. Jag älskar köket!
  • Fitnessmorsan,  Livet i mjukisbyxor

    Intervall-livet

    Jag är alldeles för rastlös för att orka vara sjuk. Om jag ändå hade vart en sån där person som uppskattade att titta på tv, då hade jag kunnat ligga i sängen och glatt betat av OS. Tyvärr är jag inte vidare värst intresserad av OS och jag tittar i princip aldrig på tv. Planerar inte att börja heller.

    Jag har kört lite intervaller här hemma.
    Upp och laga mat.
    Ligga ner och vila.
    Upp och hänga tvätt.
    Ligga ner och vila.
    Upp och hämta vatten.
    Ligga ner och vila.

    Under gårdagens vila betade jag av dom ”nya” avsnitten av Gilmore Girls. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska titta på. Vi tittar på så mycket serier tillsammans och börjar jag titta utan min kära sambo så dyker han gärna in i avsnitt fyra eller fem och tycker att vi måste samtitta även på den serien. Och alla vet väl att en inte tjuvtittar på serier som en ser ihop?!

    ”Mitt mentala säger att det är dags att sluta sjuka och typ slänga på kalasdojjorna. Mina lungor säger åt mig att gå och sova.”

    Nästa gång jag tar mig upp tänkte jag förresten ge mig på ett försök att ta en liten promenad. Det är inte förrän en försökt vara frisk och gjort riktiga frisk-grejer som en vet med säkerhet om en orkar vara frisk eller inte. Mitt mentala säger att det är dags att sluta sjuka och typ slänga på kalasdojjorna. Mina lungor säger åt mig att gå och sova.

    1. Blommor från Mathias.
    2. Frukost hälsosamma-livet-style. Gröt med kanel i och banan på toppen.
    3. Mellanmål hälsosamma-livet-style. Ett ägg, lite kalkon och minikeso.

    Så glad en blir av snittblommor! Mathias kom hem med dom här efter jobbet igår eftersom att han vet att jag älskar tulpaner. Att någon tänker på en när en är sjuk är ju det ultimata. Han brukar iofs oftast komma med godsaker, men nu vill jag inte äta massa choklad å grejer (nåja, vill och vill. Jag har bestämt mig för att låta bli.).

     

  • Fitnessmorsan,  Raw Motion

    Tabata för två

    Vi tänkte att vi tar en kvällsdejt på gymmet, Sanna och jag. Rev ihop en helkroppsgenomkörare. Tabata, 8 övningar, 5 varv. Det är bra skönt att vara ensam eller bara några få när en tränar. Jag får prestationsångest när det är mycket pulashöjande i en större grupp. Jag hör min egen andhämtning, flåsar som om det gällde livet, pulsen som dånar i hela öronen. Är så andfådd, tror knappt jag ska få tillräckligt med luft i lungorna och kanske tuppa av. Eller dö lite.

    När vi skuttar runt två och två, eller åtminstone att vi är en liten grupp, så orkar jag av någon anledning lite mer. Jag blir inte lika andfådd. Blir inte lika stressad. Gör bara mitt allra bästa, behöver inte vara bättre än någon annan, slipper tävla och känna mig sämst. Då kan jag flåsa, pusta och frusta utan att skämmas. Jag kan blunda, spänna magen och göra Russian Twist mitt allra snabbaste och räkna högt i mitt eget huvud eftersom att jag vet att jag inte kommer att missa någon viktig information, eftersom att ingen annan lockar på min uppmärksamhet.

     

    Summa kardemumma kan jag väl bara konstatera att jag känner mig nöjd med dagens insats. Och för att förklara bilderna lite mer ingående:

    1. Vi börjar skriva vilka övningar vi ska göra. Det saknas dock en på bilden.
    2. Tomatfejs och svettlöken, det är så en SKA se ut efter ett gympass. Inte som tjejerna på Instagram som skulle kunna gå på Nobelfesten direkt efter att dom ”tränat”. Just sayin’!

  • Fitnessmorsan

    Snor

    Med tanke på mitt nuvarande tillstånd kände jag mig manad att googla lite.

    Fråga: Vad är snor?

    Svar: I näsan sitter något som kallas slemhinnor. Där bildas snoret, som alltså är ett slags slem. Det består mest av vatten, men innehåller även proteiner, kolhydrater och fetter. Snorets uppgift är att fånga upp damm och andra små partiklar som vi andas in.

    Det här var det första som dök upp på google. Jag tolkar det här som att lite nyttigheter men också en massa onyttigheter rinner ur mig genom näsan nu. Jag kommer där med se min förkyldning som en rensning av onyttigheter som gör mig fit for fight (och jävligt smal) till typ nästa vecka eller så. Tack så mycket förkylningen, tack!

  • Fitnessmorsan,  Vad blir det för mat

    Tränat och preppat

    Styrkepass avklarat! Det var långt ifrån mitt bästa pass någonsin. Men det blev av och det var det viktigaste. Var ungefär vad en kan förvänta sig av ett styrkepass. Styrka. Hon (instruktören) hade också valt att klämma in en massa utfallshopp emellan övningarna. Jag valde att göra övningen utan att hoppa. Dels för att min balans är skit och dels för att just utfall är en sån grej jag övar på att förbättra, och att hoppa dom är inte optimalt innan jag fått till det. Brutna ryggar och trasiga höfter är jag klar med känner jag.

    Mitt svåraste är nog inte att orka göra olika övningar, utan mer att göra övningarna rätt. Jag är sjukt rädd att skada mig. Och det är inte så helt obefogat.. Jag har en tendens att klanta till det när en som minst anar det. I helgen till exempel skulle jag resa mig från stolen vid köksbordet, lyckades slå i knäskålen så hårt i bordsbenet att jag var tvungen att åla mig ut från köket och in i vardagsrummet upp på soffan och gråta i säkert en timme. Sen gjorde det superduperont i två dagar. Knäskålarna är två rackare som ofta råkar ut för lite extra hårda osköna överraskningar. Är det bara jag eller har vi nån annan klantig på tråden?

    Fick feeling när jag kom hem och slängde ihop en matlåda av gårdagens rester, drog ihop ett mellanmål att ha med till jobbet och kokade ägg till frukost och att ha till ännu fler mellanmål. Dessutom gjorde jag en smaskig skål med yoghurt, banan, chiafrön, blåbär och jordnötssmör som jag mumsade i mig som belöning för att jag tog mig iväg till gymmet. Har jag faktiskt mat med mig är det inte lika lätt att falla för frestelser i form av godis och Max-mål.

    Heja mig!

     

  • Fitnessmorsan,  Raw Motion

    Träna vid sjukdom?

    Det råder delade meningar i hur vida en kan träna vid sjukdom eller inte. Jag är lite förkyld för tillfället, täppt i näsan och hostar när jag sover. I övrigt känner jag mig pigg och rastlös. Vill verkligen gå till gymmet! De känns självklart för mig att inte gå på något pulshöjande pass som får mig att flåsa för allt jag är värd. Då skulle jag garanterat bli supersjuk. Där emot tror jag att det bara är nyttigt för kroppen att lyfta lite vikter och känna sig lite hurtig. Lite lagom liksom.

    Så jag har i alla fall bokat in mig på ett muskelpass ikväll. Har inte gått på muskelpass med en här instruktören tidigare, så jag vet inte vad jag ska vänta mig, men jag hoppas att det är sådär lagom jobbigt och med mycket lyfta skrot och ha sig, men inte så mycket hoppa runt och flaxa.

    Vi åt förresten middag för en halvtimme sen. Men jag ska ändå klämma en banan om en kvart. Äter alltid en banan 30 minuter innan träning. Blir bra effekt. Har testat lite olika prestationshöjande varianter men kan inte bestämma mig för vilken som är min favorit. En variant jag hade vände sig i magen så fort pulsen ökade på. Blev ganska otrevligt att lägga en kräk lite titt som tätt.

    Har någon här några favoriter innan/under/efter träning?
    Berätta gärna om den/dom i så fall!