• Familytime,  Vad blir det för mat

    Pannkakstorsdag och utelek

    Vilken skön dag! Äntligen har vi tagit oss ut. Träffat människor, myst med solen och känt hur kylan biter sig fast i kinderna. Så väldigt välbehövligt!

    Efter att alla sakta vaknat till iv, fått i sig frukost och motvilligt klätt på sig kläder tog vi bilen till Linda för lite lunch-häng. Det bjöds på pannkakor dagen till ära. Torsdag = pannkakor (vet ju varenda kotte i långa landet falukorv).
    Mina barn har någon typ världsrekord i att äta just hennes pannkakor, det är nåt speciellt med dom. Tydligen. Visst är det väl alltid så att ens barn alltid äter bättre när dom inte är hemma?

    Fick förresten med mig Lindas avdankade kaffebryggare hem. På låns tills vidare. Jag ska städa av den och riva av en omgång avkalkning senare så kommer det vara som alldeles ny sen. Jag älskar mitt presskaffe men gud vad bekvämt med riktig bryggare igen!

    ”Mina barn har någon typ världsrekord i att äta just hennes pannkakor”

    Som sagt är nästan varenda yta ute täckt med isbana. Idag använde vi det till vår fördel. Colin gjorde breakdance på isen och Haley sprang på isen och gled på fötterna. Lillebror mäkta imponerad! Själv försökte jag titta bort för att slippa skrika ”oj oj oj .. ta det försiktigt” hela tiden.

    ”oj oj oj .. ta det försiktigt”

    Minimannen älskar att gå på promenad, precis som sin mamma. Idag gick vi ner i ”Monsternas dal” och tittade på monsterhusen. Det är antagligen någon typ av gammalt pumphus eller så, med stora djupa hål i och helt ärligt, det ser lite läskigt ut där inne. Förstår att Colin tycker att det är monsternas hus.

    Nere vid vattnet kastade vi sten på isen. Och gick lite på den, men bara allra närmast strandkanten. Mamman är inte så förtjust i det här med frusna sjöar, trots att Haley påpekade att folk åkte skridskor på isen lite längre bort.

    Alla boende i Sverige har nog uppmärksammat att det blåste en hel del här om dagen? Jag är lite imponerad att vårt lilla hus står kvar, faktiskt. Något som där emot inte stod kvar var granarna i skogen. Flera rasade granar och tallar resulterade i massa roliga klätterträd. Imorgon ska jag ha på mig bättre skor så att jag också kan klättra!

    Efter en promenad i skogen (som höll på bli en promenad i mörker när solen hade gått ner) så åkte vi lite på rumpan i isbacken bakom huset innan vi gick in och åt tacos till middag.
    Vi är rörande överens här hemma om att vi helst inte vill äta kött, så jag tacokryddade kikärtor och stekte istället för köttfärs. Smakar bättre än köttfärs. Testa vetja!

    Ska snart iväg och gå på ett yoga-pass på gymmet. Skööööönt!
    Vad har ni gjort idag?
    Planer för helgen?

  • Familytime

    Årets första onsdag

    Vad har ni januari-roat er med hittills?
    Här smälte all snö bort och har nu ödelagt varenda liten yta med blankhal is. Vilket i sin tur har gjort att nästan alla aktiviteter vi åtar oss måste vara belagda inomhus, eftersom att bryta lårbenshalsen eller något liknande inte lockar det allra minsta.

    Så Tv-spel, serietittande, Cheerleading (Chillingding som Colin säger, låter urgulligt!) i sängen samt mycket pysslande är aktiviteter vi roar oss med just nu. Colin är en hejare på att göra mycket skattkartor som leder till vad en du hittar på men just nu är den allra bästa skattkartan borta. Och om något är borta eller går fel så leder det till mellansveriges oskönaste utbrott. Jag tänker gissa att det är åldersrelaterat och går över, för om han ska fortsätta sådär kommer jag att önska öronen av mig.


    Jag brukar skoja om att min äldsta minion snart är tonåring och så, men inte riktigt fått sån aha-upplevelse som idag när hon bad mig skjutsa henne till ett köpcentrum där hon skulle hänga med sina kompisar.
    Kändes helt surrealistiskt att lämna ev henne där och åka hem igen. Tack å hej, hörs sen då liksom. Som den hönsmamma jag är kan jag ha ringt och smsat pinsamt många gånger under tiden hon var där, men det får hon stå ut med.

    ”Som den hönsmamma jag är kan jag ha ringt och smsat pinsamt många gånger”

    Medan Haley var i Uppsala med sina kompisar så passade jag på att hämta min mamma och ta med henne hem till mig. Vi drack kaffe, byggde om huset i fantasin, pratade om hundar och sedan lekte hon och Colin att hon var ett monster och Colin en monsterjägare. Det gick rätt vilt till, han somnade som en klubbad säl i bilen strax efter då vi skulle hämta Haley igen.

    Efter 21 nån gång fick jag ett städryck och jagade rätt på varenda dammkorn, torkade av varje liten yta, sorterade i lådor och garderober, diskade, vek tvätt och piffade kuddar och hade mig. Superskönt. Nu känner jag mig redo för helgen. Det är för visso några dagar kvar. Jag trodde att det var fredag redan idag men.. Nej.. Förvirrad deluxe!

  • Familytime,  Kalasvardag

    Solen, underbara varma ljusa fina solen!

    Finns det något ”svenskare” än att prata om vädret?
    Jag har absolut inget emot det. Vädret är skitviktigt för oss norrbor som fryser och måste gå med lager på lager av kläder merparten av året. Så det är väl säkert inte superovanligt att jag kommenterar vädret, drar en referens från den där gången det var fint väder på en midsommarafton eller liksom bara sjunger med i klagomålskören när det vart grått och trist i över en vecka.

    Svenskar är dunderdeppade. Många är det som vägen skall vandra genom höstdepressioner i livet. Och mitt i en såndär deppighet som håller på att sluka en kommer en dag med solsken och mörkret på insidan är som bortblåst. I all fall för mig. Nästan jämt. Det är som att solen kommer med livslusten. Känner någon igen sig?

    Det är som att solen kommer med livslusten.

    Jag vill veta mer om ljusterapi (förvisso inte bekräftat fungera utan anses som placebo enligt wikipedia såg jag nu, men finns trots det ändå på sjukhus och sådär så jag känner att någon måste tro att det fungerar) och om någon har testat det? Vad tyckte ni? Hur kände ni efteråt?
    Jag tänker på alla de gånger en sagt att en vill åka utomlands över vintern för att få lite värme och ljus. Kanske kan ljusterapi liksom hjälpa en liten bit på vägen? Billigare än en vecka till Mallis?

    Här är dagen som räddade mig från att gå under. Solsken, vänner och parkhäng.
    I Källparken i Uppsala där vi hängde den aktuella dagen finns dom här gungorna. Underbara! Man kan gunga ungefär precis hur högt som helst. Det var länge sedan som det kittlade så mkt i magen av att gunga. Superhärligt!

      

    Det kan inte vara lätt att vara framgångsrik bloggare och Influencer. Jag bad Haley ta en fin bild på mig när jag gungade, eftersom att jag tänkte att det skulle vara lätt och se trevligt ut. Mitt tillgjorda smile höll på att växa fast under tiden som hon försökte få till en bild där jag inte:
    1. Gungade ut ur bild
    2. Fick kedjan som höll i gungan mitt i ansiktet
    3. Blundade eller blinkade

    Ungefär femhundra bilder senare gav jag upp och gungade med Colin istället. Det är svårt att se normal ut på bild.
    Men så i smyg tog hon den här sista bilden. Den blev helt klart bäst!
    Om jag ska bli framgångsrik med mitt bloggande och Instagramande måste jag nog skaffa en smidig liten portabel kamera med myyyycket minne för många bilder. Det är en sak som är säker!

    Jag ber Haley posa lite. Det var lite kallare än väntat den aktuella dagen så hennes hals blev ungefär tio centimeter kortare. På den andra bilden sitter Colin i Haleys knä utanför affären medan vi väntar på att våra vänner ska köpa mjölk till lunchen och fikat som skall inmundigas strax efter.

    Pastasalladsbuffé och fika på det, sen var det av hemåt.
    Det är vad jag kallar för en perfekt lördag. Tack Bella och barnen för den här dagen. Jag har saknat er så väldigt mycket och behövde verkligen det här.

    Så här fint var det över Källparken på vägen hem. Fint va?

     

  • Familytime

    Viola

    Idag är det min dotterns namnsdag. Hon fick, förutom sitt tilltalsnamn, ett namn från pappas sida och ett namn från mammas sida. Från mammas sida (alltså min sida) kommer namnet Viola som är min gammelmormors mellannamn. Min älskade gammelmormor dog när Haley låg i magen. Jag trodde att jag väntade en pojke men gammelmormor var säker på att det skulle bli en liten flicka. Med hjälp av min mormor skrev hon ett brev till bebisen i magen som vi sedan fick på Haleys dop. Hon fick min gammelmormors månadssten som hon alltid burit runt halsen. Det, brevet och presenten, är något jag aldrig kommer glömma. Det var så himla fint gjort och jag blir rörd bara jag tänker på det.

    Tänk att det är tio år sedan nu och jag minns det som igår. Tänk vad tid är konstigt ändå. Ibland går den så rysligt långsamt, som när en ligger hemma sjuk en vecka och är så rastlös att en inte vet vad en ska ta vägen. I nästa stund tänker en tillbaka på ett minne och inser att det gått tio år och DÅ har minsann tiden gått fort!

    Haley Viola Margareta. En smart, skapande och öm själ. Världens snällaste storasyster och mysigaste dotter. Grattis på din namnsdag! Mamma älskar dig till månen, runt alla stjärnorna, fram och tillbaka miljoner gånger och vidare!

  • Familytime,  Kalasvardag

    Discokalas

    Lördagen avklarad, CHEK!

    Vi hann till affärerna, uträttade ärenden och rejsade hem precis i lagom tid att hinna till kalaset. Nåja, med några minuters felmarginal då vi var tvungna att svänga förbi hemma och slå in paketet vi köpt. Colin hade precis tvärdeckat i bilen när vi kom fram, stackarn, så han fick börja kalaset dreglandes på mammas axel.

    Visst är det väl egentligen hur lätt som helst att köpa presenter till barn under fem? Sikta in sig på nåt av deras intressen och gå all in ba’! Problemet denna gång var att jag hade Colin med. Jag tänkte kolla om det fanns någon kul tröja eller så Paw Patrol eller Pyamashjältarna till födelsedagsbarnet. Colin hittade en tischa med flera olika roliga gubbar på, bland annat en haj som hade tomteluva. Han var såld. Det var garanterat den Ollie skulle ha. Och han själv med dessutom. Och inte kan väl den här svaga mamman stå emot när hennes 3åring vill välja present till sin kompis. Vi kompletterade med ett pennskrin med Paw Patrol på samt en låtsasbajskorv. Jag tyckte att bajskorven var roligast.

    1. Coolmorsan går på kalas.
    2. Vinnande koncept: Hyr lokal med tillhörande gympasal. Släng på en discolampa. Låt ungarna gå banans. Succé!
    3. Trött mamma som vart på kalas och busig unge i ovan nämnda tischa.
  • Familytime,  Livet i mjukisbyxor

    Dags att julpynta lite kanske?

    Så var det helt plötsligt lördag den 2a december. Jag har inte riktigt hunnit uppfatta att vi redan är här, så barnens chokladkalendrar ligger fortfarande oöppnade i garderoben och vi har precis betat av dom två första avsnitten av julkalendern. Julstämningen är så långt ner på botten som det bara går. Därför planerar Haley och jag att vi ska överraska familjens äldsta herre med att ha julpyntat huset när han kommer hem. Han är för fjärde (eller femte?) helgen i rad borta och bygger attefallshus åt och ihop med en kompis som måste ha någonstans att mellanlanda med sin familj mellan det att dom måste flytta ut ur sitt hus som dom bor i nu och det nya huset är färdigt att flytta in i.

    Mathias har väl inte direkt sagt rakt ut att han inte vill att vi julpyntar än, men jag har en känsla om att han inte tycker att vi ska ha direkt bråttom upp med tomtarna och stjärnorna och sådär. Men Haley är bara här varannan vecka, och hon vill gärna att vi pyntar nu (dom har tydligen redan gjort det hos hennes pappa). Och jag kan väl tycka att det är mysigt att ha grejerna uppe till första advent, vilket ju är imorgon.

    Men först måste vi prioritera lite. I eftermiddag ska vi gå på Ollies födelsedagsdisco och jag som fritidsplanerar som en bajskorv har såklart inte köpt någon present än. Dessutom ska jag lämna tillbaka ett par skor jag köpte förra helgen, växla in en utbetalningsavi som jag fått för att jag betalat samma räkning två gånger, panta burkar och lämna in gamla pantkvitton som vi glömt flera gånger, slänga lite sopor på sopstationen och så vidare. Dessutom ska vi hinna snygga till oss innan kalaset. Tre och en halv timme kanske låter som hur mycket tid som helst, men med lite erfarenhet i bagaget kan jag väl reda nu erkänna att det börjar bli stressigt. Och här sitter jag vid datorn, barnen ritar och vi lyssnar på julmusik och försöker få lite feeling. Med tanke på att alla är nöjda och glada så orkar jag verkligen inte stressa fast jag kanske borde.

    Förresten kommer väl jag få stå utanför och titta på discot genom fönstret eller så. Familjen som har kalas verkar ha blivit friska (spaning via Instagram) och jag har årets hejdundrans-förkylning. Jag jobbar hårt för att bli frisk till åtminstone till på måndag, men det har hittills gått tre veckor av bacill-och-virus-attacker som avlöst varandra för min del så jag har väl inte världens hopp om att någonsin bli helt frisk. Rotade runt i min fantastiska medicinlåda igår dock och hittade alla möjliga hälpsamma piller. Så just nu mår jag trots allt bättre än jag gjort på flera dagar. Det underlättar att jag nästan alltid blir sjuk på samma sätt, då finns det pillerslattar kvar i gömmorna till nästa omgång.

    Nog om mig, vad ska ni göra idag?

  • Familytime,  Kalasvardag,  Vad blir det för mat

    Dejtkväll!

    Tisdag och dejtkväll!

    Vi kommer så sällan iväg utan barnen, därför var gårdagen ganska amazing. Vi tog bussen in till Uppsala, gick och höll varandra i handen, åt mat på Texas Longhorn som är Mathias favorit, drack öl och snackade skit om livet och hade supertrevligt. Det är en sån skön boost att få bara vara vi.

    Dock avbröts den ganska abrupt när Mathias lyckas komma på att vi skulle haft städning på dagis igår. Jag trodde den var imorgon torsdag.. Helt ärligt tyckte jag att jag var säker på det. Men jag hade visst uppenbarligen fel. Båda fick världens ångest och även fast vi inte kunde göra något där på kvällen så ville vi bara åka hem och lägga oss i sängen och skämmas.

    Vi hoppades väl båda två att vi skulle ha blivit uppslukade av ett mörkt hål eller så när vi vaknade, men ej. Jag fick lämna Colin och vara den som fick skämmas ihjäl när personalen kom på morgonen och insåg att vi inte hade städat. Årets mest misslyckade föräldrar kanske?

  • Familytime

    Throwback thursday

    Hittade följande sparat i min mail. En liten text jag skrev för två år sen som känns ungefär lika aktuell varje vinter, oavsett ålder på barn osv. Håll i hatten för här kommer den:

    Efter årets sämsta natt utan sömn och full med griniga barn, mardrömmar och arga sambos börjar till slut den här dagen. Mini tar ett ninjakliv ur mammas och pappas säng, springer rakt in till storasyster och väcker henne med en välriktad käftsmäll.

    Storasyster gråter och skriker på lillebror som nu istället sitter och målar golvet i storasysters rum med färgpennor.

    Upp flyger mamman, ajaj lillebror, inte rita på golvet. Gömmer pennor, limstift och saxar på nytt.

    En välbekant doft fyller rummet, mamman ropar på lillebror som vägrar komma, traktorer och grisar är nämligen mycket mer spännande. Mamman suckar, för lillebror har ännu en ny lek tagit fart. Lillebror springer undan, gömmer sig och skriker av skratt. Mamman hinner i fatt, bär in lillebror till badrummet där hon inser att det inte bara är blöjan som är fylld med bajs.. Benen, ryggen och magen är härligt kletiga dom med. Instinkten kickar in, av med blöja, putta bort badbalja, på med vatten, kolla temperaturen och fort som attan duscha lillebror innan han har målat sig själv och hela din omgivning med bajs.
    Små barn förstår inte alltid sitt bästa förstår du, och flertalet av dom kan tänka sig att måla lite vad som helst med bajs.

    Lillebror får bada medan mamman gör ett tappert försök att skynda på storasyster.
    Idag slår hon rekord, påklädd och sängen bäddad innan alla andra hunnit klart. Jubel och hurrarop från mamman som annars får tjata tills hon tappar förståndet och börjar gallskrika om hur jävla viktigt det är att ha strumpor på sig på skolan och varför sommarkläder inte funkar bra på vintern.

    Ut ur badrummet kommer lillebror, han tycker att han är klar med badet nu. Blixtsnabbt är mamman framme med blöjan för att slippa en tidskrävande situation fylld med kiss och rengöringsmedel. Tar med kläder till lillebror, river med sig nåt i farten till sig själv. Innan kläderna är på har halva grannskapet fått se en halvslapp utvikningsmorsa med trasig sport-bh, spetstrosor och håret åt alla håll. Nåja, vi får hoppas ingen blev blind i alla fall.

    Yoghurt till lillebror. Macka till storasyster. Fel på pålägget, gör om gör rätt. Tömma diskmaskinen och fylla den igen. Torka av bänken, tömma torktumlaren och fylla tvättmaskinen. Mata katten och jaga lillebror som springer runt med en bajsbefläckad kudde som han hittat i tvättkorgen. Bajskudden är en annan historia, men igår var mamman inte tillräckligt snabb och lillebror hoppade i soffan men sin fulla bajsblöja och ja.. Ni kan nog räkna ut resten.

    Mamman bäddar sängen. Puffar till kuddarna i soffan. Plockar upp leksaker på golvet. Torkar av bordet. Rättar till gardinerna. Hänger upp jackor i hallen. Ställer i ordning stolarna vid bordet.

    Tiden kommer ikapp, dags att leta fram overaller, mössor, halsdukar, vantar och skor. Storasysters skor är fortfarande blöta. Stövlarna är försvunna. Lillebror sliter av sig vanten så fort den kommer på. Mössan är plötsligt försvunnen den med. Panik uppstår alltid i hallen, så även denna morgon. Halvvägs ner i overallen kommer mamman på att inget barn har borstat tänderna. Mamman kastar upp lillebror på axeln, löper in i badrummet och slänger på tandkräm snabbare än aldrig förr. Storasyster får panik, eltandborsten måste laddas. Diskussion uppstår.

    Tvätta munnar och händer, sköljer tandborstar till ljudet av en ilsken ettåring som inte tycker sig ha borstat klart. Ut genom dörren, fan, alla lampor lyser. Spänner fast lillebror i vagnen, springer in och släcker alla lampor, tappar soppåsen på vägen ut. Utanför dörren är hemmanyckeln också försvunnen. Ny panik uppstår. In, leta nyckel, kastar ner alla jackor på golvet igen, dom som nyligen kom upp på krokarna. Nyckel hittad, ut, låsa.. ANDAS! Med sekunders marginaler är storasyster i tid till skolan. På väg till dagis lugnar mamma ner sig. Såja, lugn, det är en exakt lika jobbig morgon imorgon också..!


    Bilden har inget med inlägget att göra. Den kom upp som ett minne på min Facebook idag och eftersom att det är trowback thursday så tycker jag att den passade bra ändå. På bilden är Colin knappt två månader.

  • Familytime,  Skogsmulle

    Korvfest i lekparken

    Lördagar alltså. Vad ska en göra?
    Slappa i soffan? Åka och shoppa? Dra till ett lekland? Storstäda hemma? Besöka släktingar?
    Vad gör ni på helgen?

    Vi valde att börja dagen i soffan, avancerade till grannarnas köksbord för lite kaffehäng, jag och Colin åkte vidare till Upplands Väsby för att hämta mina glasögon medan Mathias åkte lite motorcykel och sedan slirade vi hem och hängde med samma grannar i ”skogen”. En lekpark som ligger i en skogsdunge. Grillade korv, gjorde några tappra försök att grilla pinnbröd samt vräkte i oss choklad.

    Så som jag och Linn minns det så tar en bröddegen och virar den runt en pinne och sen ska det grillas. Så som herrarna minns det skall brödet snurras runt den råa korven för att sedan grillas. Vilka har rätt? Hur gjorde ni?

    Kolen hade visst dragit åt sig lite för mkt fukt, så det blev inte riktigt någon glöd av det hela. Och så hade några (nämner inga namn, fult att peka ut folk osv.) lite bråttom, så det skulle prompt grillas innan glöden blivit bra. Slutade med att korvarna fick en ganska oskön touch av tändvätska i smaken. Jag vill inte vara kinkig och gnälla men jag har smakat godare korvar..

    När vi ändå var i skogen passade jag på att upptäcka naturen med min nya förbättrade syn (läs: med bättre glasögon!). Det var så fantastiskt så att jag har svårt att beskriva det. Alla blad, svamparna, insekterna, grässtrån.. Allt var så tydligt! Jag kunde se detaljer och jag kisade inte en enda gång. Jag kan tänka mig att folk haft samma upplevelser första gången dom såg en ordentligt tillverkad film i 3D, eller typ som en kick som typ andra får av extremsport eller droger. Förmodligen såg jag helknäpp ut, gick omkring och bara.. upptäckte saker!

    En annan häftig sak jag ser numera är färgerna på träden, bladens detaljer och hur dom rör sig i vinden. Kanske inte så speciellt för dom flesta, men det var så länge sen som jag faktiskt SÅG det! Naturen är ju bara SÅ underbar!

  • Familytime,  Skogsmulle,  Workmode

    Ni är så bra! Skogen är också bra!

    Först av allt: Tusen tack för den fina responsen jag fått på mitt föregående inlägg. Det värmer så förbannat mycket i hjärtat att ni är så många som bryr er, det är lätt att glömma bort er alla runt omkring just dom där stunderna när hjärnan är som dåligt vispad pulvermos.

    Och ännu mer tack till er andra som passade på att lätta på era hjärtan. Jag blir oerhört rörd att ni väljer att öppna er för mig. Var och en av er har en unik historia som berör och jag är helt övertygad om att kommunikation är en viktig del i att alla ska må bra. Att en ska våga berätta om sitt mående. Och att en ska kunna berätta utan att en ska känna skam. Att ”Jag mår inte så bra” skall tas emot med ett ”Hur kan jag hjälpa dig”. Underlätta för din omgivning så att den kan må så bra som det bara är möjligt, det är väl inte så svårt?!

    Jag mår förresten bra idag. Tack!

    I två dagar har jag röjt runt som en virvelvind på jobbet. Skrivit manualer, laminerat skyltar, städat alla ställen där det funnits någon typ av förvaring, möblerat om, borrat upp krokar, sorterat pärlor osv. Jag jobbar bara denna vecka ut på den här arbetsplatsen och jag tycker inte om att lämna något oklart. Det är lite som när jag går hemifrån på morgonen, det ska plockas undan, diskas, bädda alla sängarna och bara allmänt se till att jag lämnar det i samma skick som jag vill hitta det. Samma sak gäller nu på jobbet. Dock blir det nu i slutspurten att jag nog uppfattas som lite disträ och virrig. Det är för att jag tänker fyra tankar samtidigt, vilket jag iofs inte har något problem med när jag mår bra, men att lägga på saker som att konversera eller så samtidigt är helt omöjligt. Listan med to-do-saker blir bara längre och längre ju mer klar jag känner mig. Hur kan det ens vara möjligt?

      

    Efter jobbet tog jag och barnen en runda i skogen. Colin tog med sig sin hammare och utforskade vilka grejer som var hårda och vilka saker som var mjuka. Han upptäckte också vilka saker som var kladdiga och vad som luktade illa eller inte. Haley var ett föredöme för alla äldre syskon, höll sin lillebror i handen, bar honom på ryggen och utforskade skogen med honom. Jag vill verkligen att mina barn ska fortsätta vara skogsmullar resten av livet.

     

    Tyst!” ropade jag i skogen.
    Båda barnen tystnade.
    Vad lyssnar vi på?” frågade Haley.
    Skogen”, svarade jag som en riktig Ernst-morsa.
    Vad.. Menar du?” undrade hon igen och tittade sig omkring. Colin rev bort en bit mossa från marken med sin hammare.
    Tystnaden, den mjuka mossan och solstrålarna, det är fan det bästa jag vet!” säger jag.
    Jag tycker att man hör E4an ganska bra ändå, mamma..” kontrar min kloka dotter.
    Sant, jag får börja ha öronproppar om jag ska lyssna på tystnaden! Det är i och för sig bra för då kanske jag kan använda dom hemma också..” tänker jag högt.
    Vi skrattade lite gemensamt åt den hopplöst höga ljudnivån som är hemma ibland. Sen började vi gå tillbaka till bilen.

    Hemma hade Mathias vevat ihop en Carbonara, Colin gallskrek för att han inte fick spela spel innan han hade ätit mat och jag och båda barnen scannades grundligt efter fästingar. Jag hade två, Colin hade en och Haley slapp undan utan någon alls.

    Vad är det här för skojig svamp? Som ut som ett gäng golfpeggar som käkat anabola.