Uncategorized

BRÖSTFÖRSTORING: 10 dagar efter operation.

Dag 9. Jag var ut utomhus ordentligt för första gången.
Slirade runt på snö- och isbeklädda trottoarer, något jag absolut inte tyckte var vidare skönt. Dessutom blåste det väldigt kallt, och jag kunde inte stänga min vinterjacka. pga. handikappad och oskönt med trycket över brösten. Jag hämtade i alla fall min son på dagis. Visserligen med hjälp av en kompis, men det gick. 

Hela dagen hade jag sinnessjukt ont i ryggen. Antagligen för att jag inte satt och vilade ryggen en enda gång på hela dagen. Det är för visso väldigt viktigt att röra sig, för att magen inte ska ge upp, men å andra sidan har jag genomgått en operation, och behöver vila också. Lagom av allt brukar alltid vara bäst.

På kvällen gick vi över till över till grannarna och åt middag och spelade spel. Efter en vecka isolerad längtade jag så mycket efter att få komma ut och umgås. Men hela tiden hade jag ont i ryggen, det spände oskönt i brösten och jag var varm som om jag höll på att smälla av i värmeslag. Kort och gott, jag var kanske inte det roligaste sällskapet, men för min egna del var det skönt att komma ut ur huset.

Dag 10. Det börjar kännas som mina bröst nu.
Inatt sov jag nästan helt liggandes. Tidigare har jag suttit upp i sängen, uppbullad med kuddar. Har har gjort för ont eller känts för obehagligt att anstränga bröstmusklerna för mycket, vilken en ju gör när en tar sig upp och ur sängen. Men nu har jag lyckats öva in någon typ av rulla-svänga-hoppas-jag-landar-på-benen-övning som gör att jag kan ta mig ur sängen och soffan och liknande utan att det gör vidare ont eller att jag är i större behöv av hjälp.

Magen börjar förresten bli bättre. Den har vart konstant uppblåst som en hårt uppblåst heliumballong, samtidigt som det känns som att någon fyllt hela magen med betong. Det här har gjort att magen liksom tryckt upp på revbenen så jag har haft väldigt ont i revbenen också. Jag har hällt i mig Laktulos varje dag men det har inte hjälpt. Även testat på några andra väl beprövade metoder för att få igång magen, men utan resultat. Men som sagt, det börjar bli bättre. Skulle vara skönt att komma i något annat än mjukisbyxor. Eller åtminstone att äga mer än ett par mjukisbyxor, kanske till och med ett par som en vågar gå ut och visa sig bland folk i.

Det känns alltså mycket mer som att det faktiskt är mina bröst som sitter där framme på bröstet och trycker på. Det känns fortfarande naturligt att vara extra försiktig dock. Om någon haft ett par rejält överfyllda amningstuttar någon gång, som liksom gör ont och känns onaturligt stela.. Så är det i princip det mest liknande jag kan jämföra med. 

Viktigt också att påpeka tycker jag är att inget på kroppen är identiskt på höger och vänster sida. Om jag slår i högerarmen gör det inte ont i väster armen. Och när jag opererar båda brösten så är det klart att det ändå känns olika i dom båda. För min del känner jag av min vänstra sida mer än den högra, det känns som att det vänstra bröstet skulle bara större än det högra. Det här är iofs inte heller konstigt, det kan ju svullna ojämnt under läkningstiden, såklart. Men när jag känner med händerna känns det identiskt, det ser även likadant ut i spegeln. 

Det är också idag som jag kan göra saker utan större problem. Som tex:
– Att sträcka mig efter toalettpappersrullen som stod på handfatet bredvid toaletten.
– Skiva ost utan att behöva trycka ost och hyvel mot kroppen.
– Öppna kylskåpet utan att ”ta sats” och kasta mig bak med hela kroppen som tyngd.
– Dra upp dragkedjan och knäppa knappen på mina byxor. Iofs mina ”fatty-pants” och det var inte direkt utan problem, men efter att ha haft dom på mig med öppen gylf en timme kunde jag till slut bråka på mig dom. 
– Sätta upp håret i en tofs mitt på huvudet (lyfta upp händerna ovanför huvudet alltså).
– Byta blöja på min son, hjälpa honom på toaletten samt kasta boll till varandra.
– Sätta på mitt ett tajtare linne som inte hade världens största öppning vid huvud och armar.

Jag mår alltså mycket bättre idag. Kanske för att jag trotsade hur dåligt jag mådde igår och gjorde saker som aktiverade mig. Eller så börjar man må bra efter tio dagar. Jag vet inte. Vad jag där emot vet är att alla är olika. Jag har läst på forum om folk som är tillbaka på jobbet och har sig redan efter en vecka. Andra är sjukskrivna en månad och knappt ens då mår dom bra. Alla läker olika, och det går inte att veta innan hur just du kommer att må. Jag tänkte att jag vet att jag läker långsamt, men att jag var väl beredd på att det skulle göra skitont och att jag skulle vara lätt handikappad. Det har nog hjälpt mig, eftersom att jag var förberedd på konsekvenserna. Men ingen kan veta i förväg hur dom kommer må efter en specifik operation. Inte ens om dom gjort en likadan operation förut så vet dom hur dom kommer må denna gång. Visst kan en gissa, men bättre svar än så får en inte. 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

20 − tre =