Börja träna – join the dark side?

Jag tänkte berätta om varför jag har börjat träna.
Det är alltså inte så att jag har anslutit mig till den mörka sidan och nu kommer att försöka slänga min nya livstil på alla i min närhet, kalla dom för tjockis eller lat eller något sånt. Jag har bekanta som gör eller gjort så, och inget irriterar mig mer. Och inget kan få mig att känna mig mer osugen på att lyfta en vikt eller att ta en promenad, istället vill jag hetsäta munkar och slå vederbörande i ansiktet med mina bilringar. 

Det är är helt och hållet för min egen skull. Jag blir såklart glad om någon vill haka på mina upptåg, eller om någon bjuder in mig till att joina dom på deras aktiviteter, men jag tänker absolut inte tjata. Jag blir inte lyckligare för att någon annan plågar sig på ett gym eller suckar och stönar springandes bakom mig i joggingspåret. 

För några år sedan, när jag jobbade i butik, var det ganska vanligt förekommande att män (som antagligen hette Bosse och var cirkus 45år) gärna stegade in framför mig och skulle ”befria” mig från uppgiften att lyfta en tung kartong eller flytta på tung inredning eller liknande. Dom tänkte säkert att ”oj, den där stackars lilla tjejen behöver nog hjälpas, en tjej kan ju inte lyfta så tunga saker”. Och så stegade dom alltså fram, utan att fråga ifall jag önskade deras hjälp, och tog lådan och lyfte den (med lite stånk och stön) från sin plats till den uppenbara platsen lådan skulle till. Jag tackade för hjälpen, så som en gör när en jobbar i butik och behöver vara trevlig, sedan staplade jag två likadana lådor på varandra och trippade iväg med. Utan att reflektera över att lådan borde vara tung. 

Jag har liksom alltid vart stark. Alltid vart rätt smidig. Jag har kunnat gå hur långt som helst, flera mil om jag bara haft tiden. Eller cyklat uppför en superbrant backe, på min gamla rostiga tantcykel, utan att behöva resa mig och stå på tramporna, och utan att vara andfådd när jag kommer upp för backen. Jag har kunnat klättra upp till toppen på en gran utan grenar, hållt mig kramandes runt stammen och klättrat som en apa. Jag har kunnat bära saker som anses för tunga för små blonda tjejer och jag har aldrig riktigt gått på gym eller tränat någon sport annat än när jag var tonåring. Jag var för visso rätt sent ute med att skaffa körkort, så jag har transporterat mig själv, hund och barn på cykel fram och tillbaka tvärs över Uppsala i alla år, så lite vardagsmotion har jag ju ändå fått. Men det är allt.

Så var det alltså nu. Nu är jag inte sådär stark längre.
Och ärligt talat så skulle jag inte ta mig så lätt upp för en backe på cykel, för jag bli trött bara vägen lutar lite lite. Och det här är en besvikelse. Jag vill ha tillbaka mitt gamla jag, innan jag vart mamma, innan mina muskler förtvinade. Innan jag var lat och tog bilen överallt.

Dessutom har jag mått väldigt dåligt i perioder under ett och ett halv år.
Utan att sätta en stämpel på det hela så vill jag citera min läkare som sa att ”din hjärna är lite trött”, menande att jag inte är helt utbränd eller deprimerad eller så, utan jag kan bara inte komma ihåg saker, jag glömmer det samma sekund som jag blinkar. Mitt humör svajar från ledsen med krokodiltårar till gapskrikande tyrannosaurus Rex tillbaka till skrattande gullig liten mamma inom loppet av en minut. Och så tappar jag aptiten, eller äter upp allt och alla i min väg. Blir apatisk en hel dag eller skitjobbig och har energi för hela området en annan dag. Kort och gott, min hjärna är lite trött och det har gjort att jag har varit ur balans.

Men nu är det ändring på det. Jag tänker nämligen inte må dåligt, eftersom att jag är en person som i princip alltid är glad och positiv. Jag tänker inte vara arbetslös och sitta hemma och tycka synd om mig själv och skylla på diagnoser eller sjukdomsförlopp och så vidare. Jag är en sån person som ser problemet, tar tag i det och får det att försvinna. 

Vad är problemet? Att jag är svag, orkeslös och missnöjd med mig själv.
Vad vill jag ha istället? Ork, muskler och en snygg häck. Dessutom vill jag vara glad igen.
Hur ska jag nå dit? Jag ska röra på mig minst 30min om dagen, det kan vara en promenad eller en vända till gymmet, men jag ska röra på mig. Dessutom ska jag dra ner på socker och koffein samt äta nyttigare och i mindre portioner. Jag har redan slutat röka. Fortsätter att träna med mina träningskompisar, så vi kan pusha varandra till att inte sluta!
När ska jag ha nått mitt mål? Till sommarsemestern vill jag att min mage ska vara plattare, dessutom ska jag kunna göra 30st armhävningar i ett svep. Helst vill jag kunna klättra upp för det där förbannade repet på gymmet också, utan att slitas ner av tyngdlagen och få händerna fulla med blåsor. Avstämning sker 1 juli. Jag ska dessutom göra någon typ av avstämningar längst med vägen.

Det är allmänt känt att motion har lika bra eller bättre effekt för kroppens välmående som diverse tabletter som skrivs ut för att må just bra. Jag har fått tabletter för att må bra, tabletter för att kunna sova, tabletter för att lindra magsår osv.
Hjälper det?
Jo, för stunden hjälper det.
Tar det bort anledningen till varför jag ens behövde ta tabletterna från första början?
Nej, det gör dom inte.
Därför behöver jag göra en livsstilsförändring. För min egen skull. Men också för att jag ska orka vara en bättre mamma, flickvän, dotter, syster, granne och kompis. Jag gör mig ju annars en sån himla otjänst, att gå omkring och må dåligt i onödan.

Gröt. Billigt och mättande.
Vad äter ni till frukost?
Efter mycket om och men..
Jag har äntligen börjat använda min crosstrainer hemma!



Nu ska jag måla ansiktet och platta håret för efter lunch ska jag på arbetsintervju.
Önska mig lycka till!

1 kommentar till “Börja träna – join the dark side?

  1. Kunde inte ha skrivit det bättre själv. Jag är också trött på att vara trött så nu tänker jag bli stark istället. Nu kör vi! ��

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

17 − två =