• Skogsmulle

    Kelas plantskola del -15

    Fick ett infall på morgonen. Planterade granatäpplekärnor och citronkärnor. Enligt google kan man göra på en massa olika sätt, så jag tar det enklaste och planterar old style.

    Nu står alla mina planeringsprojekt på golvet och myser på golvvärmen, men där är det inte superbra ljus. Så därför tänker jag att jag måste införskaffa mig en provisorisk hylla en stund så att bebisarna kommer upp i fönsterhöjd och får smaska dagsljus.

    Helst av allt skulle jag såklart ha ett stort växthus. Ett sånt där riktigt orangeri kanske, som sitter ihop med huset och där jag kan sitta och prata med mina växter, läsa böcker och dricka kaffe i lugn och ro. Det skulle vara livskvalitet deluxe det. Gärna med ett tillhörande hus på landet. Lagom stor tomt så man kan ha lite potatisodlingar och plats för att spela fotboll och kubb och sådär. Och när jag säger landet menar jag i princip en gömd skogsdunge max två mil ifrån stan.

    Tills jag får mitt riktiga växthus så gör jag små egna kreationer till bebisarna. Denna ägglåda innehållande citronerna får sen bo i en plastpåse på golvet. Då blir det förhoppningsvis lite växthuskänsla inne i plastpåsen och fröna trivs och börjar gro.

    Har ni börjat för-så något till våren? I så fall vad? Ge mig gärna tips på saker så jag inte misslyckas i år igen! Tänkte sätta fart med tomaterna, har sparat mjölkkartonger ett tag nu så jag har nåt att plantera i. Planterar ni i något smart? Ge mig alla tipsen då. Älskar smarta tips!

  • Livet i mjukisbyxor

    Presskaffe

    Idag fick jag kaffebesök på morgonen. En perfekt stund att planera in aktiviteter med mig, innan dagen hinner komma igång och jag börjar känna mig trött och ha ångest över grejer.

    Min gäst hade med sig en mysig hund, en gullig bebis OCH blommor. Jag försökte imponera på henne med mina gröna växter och svingoda presskaffe. Hon köpte det. Dessutom berättade hon att man kan köpa sticklingar på Tradera. Det har jag aldrig tänkt på. Det ska jag dyka djupare i när våren kommer!

    Det är snart dags för mig att rycka upp mig och hämta barnen.
    Vad ska ni göra idag?

  • Milf-morsan

    Du är ful

    Hur ofta tänker du en dum tanke om någon du inte känner? Vilka fula kläder. Oj vad tjock hon är. Den där personen skulle verkligen behöva en stor påse godis. Stackars den som har så mycket akne. Hur kan man vilja så den där färgen på håret? Osv..

    ”Din kropp är ditt jävla tempel”

    Vet ni? Ingen annan än du själv har ett skit med att göra hur du väljer att se ut eller hur du formar din kropp. Din kropp är ditt jävla tempel och det är inte okej för någon över huvud taget att ta sig friheten att kommentera ditt utseende med negativt syfte.

    Det här är inga konstigheter. Alla vet det. Egentligen. Alla har rätt att få tänka som dom vill, men det betyder inte att dom tankarna ska uttryckas på något sätt över huvud taget.

    ”Varje dag något nytt som är dåligt”

    Varje dag får jag höra att jag är tjock, blek och ful. Det är fel på håret, jag är för torr i ansiktet och vad sjutton är det för fel på mig som inte kan kontrollera mitt ätande? Jag har fula kläder som dessutom har dålig passform. Ibland är det min röst som är för manlig och andra gånger är det fel på mitt skratt. Varje dag något nytt som är dåligt. Aldrig är jag bra.

    Varenda vettig människa VET att man inte säger så till någon. Det är elakt, oförskämt och fel. Men ändå hör jag det varje dag. Klagomålen och glåporden tar aldrig slut. Problemet är bara att jag inte vet hur jag ska sluta. Jag klagar på mig själv hela tiden. Blir liksom aldrig nöjd. Jag vill inget hellre. Men problemet ligger i hjärnan. Varför är det så svårt att älska sig själv precis som man är?

    Senast jag hörde en annan person kommentera mitt utseende? Senast idag. Det var bara fina ord. Men ändå kunde jag inte ta dom till mig. Jag blir nästan lite arg, sluta säg att jag är fin. Jag vet att du ljuger.

    Har jag någon som känner igen sig själv här eller är jag ensam?

  • Livet i mjukisbyxor

    Ensam

    Det här handlar om ensamhet. Framförallt om min ensamhet.

    Ensamhet kan vara så väldigt mycket. Det finns ensamhet som du själv bestämmer och det finns ensamhet som du tvingas in i eller utsätt för. Ensamhet kan också vara ett faktum eller en känsla. Ensamheten kan vara när du är helt själv på en plats, men också infinna sig när du är med någon och du ändå känner dig ensammast på jorden.

    Varför man känner sig ensam kan ha så oändligt många orsaker. Kanske är du självvalt ensam utan familj eller relation. Kanske har du blivit nyligen eller hastigt lämnad, övergiven eller faktiskt bortglömd. Kanske lever du med någon som inte ser dig eller dina behov och känslan av ensamhet infinner sig. Det är den ensamheten jag tänker på nu, den som inte kan ses med blotta ögat, men som kan kännas i varenda cell i din kropp.

    ”Känslan av ensamhet infinner sig.”

    Har du någonsin varit med en grupp med människor i ett rum men ändå känt dig alldeles ensam? Det är en väldigt jobbig situation att befinna sig i. Har du kanske till och med legat bredvid någon i en säng, någon som du så gärna vill höra ihop med, men ändå känt dig så fruktansvärt ensam, ledsen och tom? Kanske gråtit tätt intill någon som inte ger dig tröst? Hur ensam känner du dig inte då? Ensamheten när din existens inte är bekräftad eller ensamheten när ditt känslomässiga tillstånd inte är bekräftat.

    Ensamhet är en av mina värsta känslor. Alltså inte ensamheten när jag själv väljer att spendera min tid utan sällskap. Den tiden väljer jag att tänka att jag är ”själv” och inte ”ensam”. Själv är toppen. Ensam är skit. Men just att vara ensam med sina tankar, känslor, funderingar och allt det där som är så jobbigt att man bara vill att det ska lösa sig.. Det är hemskt. Jag känner mig ensam med min hopplöshet. Som att hur mycket jag är kämpar och försöker se till att allt ska bli bra så blir det inte det för att jag inte vet hur jag ska förvandla ensamheten till någon typ av.. inte ensamhet? Samfällighet?

    Vart vänder jag mig? Till vem och hur? Vilka ord inom mig förklarar bäst vad jag känner och tänker och hur formulerar jag det så att mottagaren förstår det jag säger på precis det sättet som jag menar?

    Jag personligen har vänner att prata med. Jag har en kurator som jag pratar med. Familj som lyssnar och bryr sig. Men vad gör det när ensamheten skriker inom mig att orken snart tar slut om inte ensamheten slutar att äta av just orken. Äter upp mig inifrån, en ensam stund i staget.

    Ensamhet handlar inte om att leva i relation. Ensamhet, så som jag ser det, handlar om förståelse och stöd. Om någon hör och förstår det jag säger, kan förvandla mina tafatta ord till något vettigt, kan ge råd, stöd och assistera med hjälpmedel så känner jag inte längre av ensamheten.

    Ensam handlar alltså egentligen inte om sällskapet utan om känslan jag har när jag inte känner sig förstådd.

    Om jag säger: Jag känner mig så jävla ensam!
    Då menar inte jag: Jag vill ha någon att kramas med.
    Utan då menar jag: Jag vill att någon hjälper mig att reda ut mina tankar och håller mig i handen när jag försöker ta mig an en uppgift som är jobbig för mig.

    Hur ser ni på ensamhet? Vad är ensamhet för er?
    Hur hanterar ni ensamhet? Kommer ni ihåg när ni känt er alldeles hopplöst ensamma?

  • Milf-morsan

    Jag! vs. Jag?

    Är du också ett offer för filterträsket? Det är så rysligt lätt att hamna där, det är tillgängligt, accepterat och helt ärligt blir en lite snyggare (dagens sociala medier mätt). Jag är absolut ett offer för filterträsket. Jag använder inte ”snyggfiltret”så ofta, utan lägger till ett filter efteråt, byter färger, suddar bort lite av det som är jag och lägger till ett skal. Gör mig lite er oåtkomlig.

    Här nedan är ett typiskt exempel. Jag osminkad utan filter till vänster och jag osminkad med filter till höger. Den till vänster skulle jag bara skicka till mina allra närmaste vänner. Men jag skulle säkert ändå göra mig till, prata med en skojig dialekt och skratta bort att jag känner mig ful så som jag är när jag är naturlig.

    ”Jag är absolut ett offer för filterträsket.”

    Nästa bildexempel är tagen strax efteråt. Här har jag sminkat mig men är såklart ändå inte nöjd. För blir en ens någonsin nöjd med sitt utseende när en konstant jämför sig med snyggare, smalare, yngre och mycket mer redigerade och låtsasperfekta människor än sig själv?

    Till vänster jag sminkad och utan filter.
    Till höger jag sminkad men med filter.
    Jag hade antagligen fortfarande skickat den med filter. Aldrig nöjd liksom. Aldrig snygg nog. Aldrig smal nog. Aldrig ens nära perfekt. Aldrig nöjd.

    Känner du igen dig? Kan du inte heller motstå frestelsen att göra om din bild för att se lite snyggare ut, sociala mediers mått mätt? För visst är det väl det vi blir matade av, sociala medier, som har bestämt för oss att det är den redigerade bilden som är den snygga? Nu är jag för visso snart hundra år gammal, men ”på min tid” så hade vi 24st bilder att skjuta av innan det var stopp och rullen skulle framkallas. Och inte var det direkt billigt heller. Så du såg ut på bilden så såg du ut. Jag vill inbilla mig att folk ändå hade en lite snällare och mer realistisk självbild för tjugo år sen.

    Vilken av bilderna tycker du är finast? Helt ärligt alltså?

  • Livet i mjukisbyxor

    Mitt lilla krypin

    Gillar ni att pyssla hemma? Ni vet, sätta upp tavlor, byta kuddar i soffan, plantera om växter, tända ljus, laga god mat och mysa runt i mjukisbyxor och njuta av ert hem? Det gör jag. Det är nåt så sanslöst tillfredställande med tända ljus, lyssna på sin egen favoritmusik, bära bekväma kläder och lugnet jag känner när jag vet vart alla saker är, vet hur städat det är, får göra och bete mig som jag vill. Dansa runt och liksom bara vara helt utan krav.

    ”Känslan av sin egna nybäddade säng”

    Eller känslan av sin egna nybäddade säng när en är alldeles nyduschad och kryper ner tillsammans med sina lika nyduschade mysiga barn och bara njuter järnet. Kanske ser vi en film ihop medan alla ligger med håret inlindat i handdukar för att slippa blöta ner kuddarna. Det där enkla lättsamma myset i vardagen är så himla himla himla mysigt! Jag skulle inte byta det mot något i världen!

    Så här såg det ut hos oss för några dagar sedan. Visst är väl golvet himla härligt? Eftersom att jag tycker om att pyssla och dona så har det tillkommit en stor matta sedan bilderna togs. Det är en beige luggmatta som ramar in soffan och borden och adderar ungefär femtioelva myspoäng. Eftersom att det är golvvärme är det väldigt skönt att gå barfota här på stengolvet. Samtidigt som det är skönt att gosa ner tårna i mattan när en sitter och äter frukost på morgonen.

    Vad är erat bästa hemmamys?
    Tända ljus och rödvin?
    Pyjamas och Disneyfilm?
    Chips i sängen?
    Berätta!

  • Livet i mjukisbyxor

    Vad gillar ni nya looken?

    Okej, jag har lekt bloggredigerare hela förmiddagen. Vi har knappt ätit nåt, alla har bara roat sig med sitt. Första gången på flera dagar som jag bara sitter. Utan att göra nåt. Det är en del i varför jag har bloggen. Den är skrivterapi, den är vila och den är reflektion. Ibland är den också en plats för kommunikation.

    Kan ni inte kika runt lite och lämna en kommentar i kommentarsfältet och säga vad ni tycker? Jag älskar det. Men om något känns otydligt kanske jag behöver ändra på det.

  • Familytime,  Vad blir det för mat

    Pannkakstorsdag och utelek

    Vilken skön dag! Äntligen har vi tagit oss ut. Träffat människor, myst med solen och känt hur kylan biter sig fast i kinderna. Så väldigt välbehövligt!

    Efter att alla sakta vaknat till iv, fått i sig frukost och motvilligt klätt på sig kläder tog vi bilen till Linda för lite lunch-häng. Det bjöds på pannkakor dagen till ära. Torsdag = pannkakor (vet ju varenda kotte i långa landet falukorv).
    Mina barn har någon typ världsrekord i att äta just hennes pannkakor, det är nåt speciellt med dom. Tydligen. Visst är det väl alltid så att ens barn alltid äter bättre när dom inte är hemma?

    Fick förresten med mig Lindas avdankade kaffebryggare hem. På låns tills vidare. Jag ska städa av den och riva av en omgång avkalkning senare så kommer det vara som alldeles ny sen. Jag älskar mitt presskaffe men gud vad bekvämt med riktig bryggare igen!

    ”Mina barn har någon typ världsrekord i att äta just hennes pannkakor”

    Som sagt är nästan varenda yta ute täckt med isbana. Idag använde vi det till vår fördel. Colin gjorde breakdance på isen och Haley sprang på isen och gled på fötterna. Lillebror mäkta imponerad! Själv försökte jag titta bort för att slippa skrika ”oj oj oj .. ta det försiktigt” hela tiden.

    ”oj oj oj .. ta det försiktigt”

    Minimannen älskar att gå på promenad, precis som sin mamma. Idag gick vi ner i ”Monsternas dal” och tittade på monsterhusen. Det är antagligen någon typ av gammalt pumphus eller så, med stora djupa hål i och helt ärligt, det ser lite läskigt ut där inne. Förstår att Colin tycker att det är monsternas hus.

    Nere vid vattnet kastade vi sten på isen. Och gick lite på den, men bara allra närmast strandkanten. Mamman är inte så förtjust i det här med frusna sjöar, trots att Haley påpekade att folk åkte skridskor på isen lite längre bort.

    Alla boende i Sverige har nog uppmärksammat att det blåste en hel del här om dagen? Jag är lite imponerad att vårt lilla hus står kvar, faktiskt. Något som där emot inte stod kvar var granarna i skogen. Flera rasade granar och tallar resulterade i massa roliga klätterträd. Imorgon ska jag ha på mig bättre skor så att jag också kan klättra!

    Efter en promenad i skogen (som höll på bli en promenad i mörker när solen hade gått ner) så åkte vi lite på rumpan i isbacken bakom huset innan vi gick in och åt tacos till middag.
    Vi är rörande överens här hemma om att vi helst inte vill äta kött, så jag tacokryddade kikärtor och stekte istället för köttfärs. Smakar bättre än köttfärs. Testa vetja!

    Ska snart iväg och gå på ett yoga-pass på gymmet. Skööööönt!
    Vad har ni gjort idag?
    Planer för helgen?

  • Familytime

    Årets första onsdag

    Vad har ni januari-roat er med hittills?
    Här smälte all snö bort och har nu ödelagt varenda liten yta med blankhal is. Vilket i sin tur har gjort att nästan alla aktiviteter vi åtar oss måste vara belagda inomhus, eftersom att bryta lårbenshalsen eller något liknande inte lockar det allra minsta.

    Så Tv-spel, serietittande, Cheerleading (Chillingding som Colin säger, låter urgulligt!) i sängen samt mycket pysslande är aktiviteter vi roar oss med just nu. Colin är en hejare på att göra mycket skattkartor som leder till vad en du hittar på men just nu är den allra bästa skattkartan borta. Och om något är borta eller går fel så leder det till mellansveriges oskönaste utbrott. Jag tänker gissa att det är åldersrelaterat och går över, för om han ska fortsätta sådär kommer jag att önska öronen av mig.


    Jag brukar skoja om att min äldsta minion snart är tonåring och så, men inte riktigt fått sån aha-upplevelse som idag när hon bad mig skjutsa henne till ett köpcentrum där hon skulle hänga med sina kompisar.
    Kändes helt surrealistiskt att lämna ev henne där och åka hem igen. Tack å hej, hörs sen då liksom. Som den hönsmamma jag är kan jag ha ringt och smsat pinsamt många gånger under tiden hon var där, men det får hon stå ut med.

    ”Som den hönsmamma jag är kan jag ha ringt och smsat pinsamt många gånger”

    Medan Haley var i Uppsala med sina kompisar så passade jag på att hämta min mamma och ta med henne hem till mig. Vi drack kaffe, byggde om huset i fantasin, pratade om hundar och sedan lekte hon och Colin att hon var ett monster och Colin en monsterjägare. Det gick rätt vilt till, han somnade som en klubbad säl i bilen strax efter då vi skulle hämta Haley igen.

    Efter 21 nån gång fick jag ett städryck och jagade rätt på varenda dammkorn, torkade av varje liten yta, sorterade i lådor och garderober, diskade, vek tvätt och piffade kuddar och hade mig. Superskönt. Nu känner jag mig redo för helgen. Det är för visso några dagar kvar. Jag trodde att det var fredag redan idag men.. Nej.. Förvirrad deluxe!

  • Vad blir det för mat

    Internationella Pizzadagen

    Hej alla.
    Nytt år, det var banne mig inte igår. Jag firade in det nya året väldigt lugnt och sansat, varpå jag mått oförskämt bra idag. Hur har ni firat?

    Har ni några nyårslöften?
    Eller som jag har: Nya mål?

    Och har ni ätit pizza? Det har jag. Min på bilden här nedan.

    Jag hade laddat upp för världens inlägg men när jag loggade in såg ingenting ut som det brukar och förvirring uppstod. Så dagens sista ork gick åt till att försöka lista ut vad alla knappar och nya funktioner gör.

    Hoppas jag ska orka ta mig mer tid att skriva i år. Min egna lilla terapisida. Ni kan väl hojta till om det är nåt särskilt ni vill läsa om?

    Puss och gott nytt år!