Milf-morsan

Att skriva som terapi

Alla har vi våra superkrafter. Min är, på gott och ont, att skriva. Det är när jag lägger fingrarna på tangentbordet som jag reflekterar, känner efter och tycker till. Jag skulle bäst beskriva mitt skrivande som en djupgående avslappning när en mediterar. Där jag är så avslappnad att gamla minnen och känslor bokstavligt talat far fram som blixtrar i huvudet. Det är både coolt och skrämmande. Minnen som jag antagligen annars förvarat så långt bort från vardagen att jag säkert annars aldrig skulle ha tänkt på dom igen. Eller som en superdunderfylla, där kroppen är ostyrlig och hjärnan är som inoljad i babyolja och alla minnen liksom glider runt och inte håller sig på plats och därför råkar dyka förbi och bli tänkta på fast en inte alls hade tänkt tänka på just den tanken.

Jag behöver den här sidan. Vill reflektera, skriva och vara mer jag igen. Något saknas så sjukt mycket i mitt liv och jag tror att skrivandet är en stor del av den saknaden.

Vad skulle ni vilja läsa om? Vad behöver jag tänka mer på? Grubbla över? Djupdyka i och tycka till om? Skriv gärna en rad eller två! Puss!

En kommentar

  • Siw Lind

    Skriv precis som du börjat. Du gör det så bra ❤
    Att kunna skriva som terapi är en gåva. Ta vara på den, var rädd om dig och gör gärna något mer av ditt skrivande framöver. Det ser ut som det är ditt kall. Men du ska själv känna att det känns rätt för dig.
    Tack för att jag fått tillgång till det du skrivit. Den största gåva jag fått på mycket länge ❤

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tjugo + 5 =