Amelias födelsedag! 
Jag bjöd in oss, helt oförskämt, på middag för att fira födelsedagsbarnet. Det bjöds på en rätt som jag bara kan beskriva som husmanskost från Nordirland. Chokladtårta fick vi till efterrätt. Låter som en ocharmig beskrivning, men maten är alltid god när Trevor lagar den, och tårtan var så mättande att jag nästan rullade hem. Succé alltså!

Jag är förresten alltid helt värdelös på att köpa presenter, speciellt i tid. Jag tänker på det länge och noga, men så blir det ändå inte av att jag lyckas köpa något. Helt plötsligt har fem veckor gått och jag har inte fått tummen ur eller tagit mig tid att köpa det jag tänkt. Så jag får alltid skämmas ihjäl för att alla andra har så bra och väl genomtänkta presenter och är ute flera månader i förväg och faktiskt köper presenterna. Helt ärligt.. Jag fattar knappt att dagen är där förrän jag står där i hallen hemma hos födelsedagsbarnet och skäms. Så i alla fall, hon fick en flaska rosébubbel. Inte för att det är så roséigt väder och sådär, men den smakar i alla fall gott.

Det dummaste är att jag sprang förbi en butik för några dagar sedan som hade en grej som jag ville köpa till Amelia. Dock hittade jag inte tillbaka när jag väl skulle ut och shoppa. Kommer inte ihåg vart det var. Det var på jobbet och jag hittar knappt någon stans alls, då det är stort och förvirrande mest hela tiden på Arlanda. Dessutom tänker jag på Amelia varje gång jag springer förbi Daniel Wellington-butiken. Kommer ihåg att hon önskade sig en klocka där ifrån. Som tur är hade visst hennes kära fästman kommit ihåg samma sak, för hon fick klockan! Yay!

OBS! Garvar varje gång jag ser psykot som smyger sig in i mitten på bilden. HAHA, Mathias!