• Fitnessmorsan,  Raw Motion

    Tabata för två

    Vi tänkte att vi tar en kvällsdejt på gymmet, Sanna och jag. Rev ihop en helkroppsgenomkörare. Tabata, 8 övningar, 5 varv. Det är bra skönt att vara ensam eller bara några få när en tränar. Jag får prestationsångest när det är mycket pulashöjande i en större grupp. Jag hör min egen andhämtning, flåsar som om det gällde livet, pulsen som dånar i hela öronen. Är så andfådd, tror knappt jag ska få tillräckligt med luft i lungorna och kanske tuppa av. Eller dö lite.

    När vi skuttar runt två och två, eller åtminstone att vi är en liten grupp, så orkar jag av någon anledning lite mer. Jag blir inte lika andfådd. Blir inte lika stressad. Gör bara mitt allra bästa, behöver inte vara bättre än någon annan, slipper tävla och känna mig sämst. Då kan jag flåsa, pusta och frusta utan att skämmas. Jag kan blunda, spänna magen och göra Russian Twist mitt allra snabbaste och räkna högt i mitt eget huvud eftersom att jag vet att jag inte kommer att missa någon viktig information, eftersom att ingen annan lockar på min uppmärksamhet.

     

    Summa kardemumma kan jag väl bara konstatera att jag känner mig nöjd med dagens insats. Och för att förklara bilderna lite mer ingående:

    1. Vi börjar skriva vilka övningar vi ska göra. Det saknas dock en på bilden.
    2. Tomatfejs och svettlöken, det är så en SKA se ut efter ett gympass. Inte som tjejerna på Instagram som skulle kunna gå på Nobelfesten direkt efter att dom ”tränat”. Just sayin’!

  • Familytime,  Kalasvardag

    Discokalas

    Lördagen avklarad, CHEK!

    Vi hann till affärerna, uträttade ärenden och rejsade hem precis i lagom tid att hinna till kalaset. Nåja, med några minuters felmarginal då vi var tvungna att svänga förbi hemma och slå in paketet vi köpt. Colin hade precis tvärdeckat i bilen när vi kom fram, stackarn, så han fick börja kalaset dreglandes på mammas axel.

    Visst är det väl egentligen hur lätt som helst att köpa presenter till barn under fem? Sikta in sig på nåt av deras intressen och gå all in ba’! Problemet denna gång var att jag hade Colin med. Jag tänkte kolla om det fanns någon kul tröja eller så Paw Patrol eller Pyamashjältarna till födelsedagsbarnet. Colin hittade en tischa med flera olika roliga gubbar på, bland annat en haj som hade tomteluva. Han var såld. Det var garanterat den Ollie skulle ha. Och han själv med dessutom. Och inte kan väl den här svaga mamman stå emot när hennes 3åring vill välja present till sin kompis. Vi kompletterade med ett pennskrin med Paw Patrol på samt en låtsasbajskorv. Jag tyckte att bajskorven var roligast.

    1. Coolmorsan går på kalas.
    2. Vinnande koncept: Hyr lokal med tillhörande gympasal. Släng på en discolampa. Låt ungarna gå banans. Succé!
    3. Trött mamma som vart på kalas och busig unge i ovan nämnda tischa.
  • Familytime,  Livet i mjukisbyxor

    Dags att julpynta lite kanske?

    Så var det helt plötsligt lördag den 2a december. Jag har inte riktigt hunnit uppfatta att vi redan är här, så barnens chokladkalendrar ligger fortfarande oöppnade i garderoben och vi har precis betat av dom två första avsnitten av julkalendern. Julstämningen är så långt ner på botten som det bara går. Därför planerar Haley och jag att vi ska överraska familjens äldsta herre med att ha julpyntat huset när han kommer hem. Han är för fjärde (eller femte?) helgen i rad borta och bygger attefallshus åt och ihop med en kompis som måste ha någonstans att mellanlanda med sin familj mellan det att dom måste flytta ut ur sitt hus som dom bor i nu och det nya huset är färdigt att flytta in i.

    Mathias har väl inte direkt sagt rakt ut att han inte vill att vi julpyntar än, men jag har en känsla om att han inte tycker att vi ska ha direkt bråttom upp med tomtarna och stjärnorna och sådär. Men Haley är bara här varannan vecka, och hon vill gärna att vi pyntar nu (dom har tydligen redan gjort det hos hennes pappa). Och jag kan väl tycka att det är mysigt att ha grejerna uppe till första advent, vilket ju är imorgon.

    Men först måste vi prioritera lite. I eftermiddag ska vi gå på Ollies födelsedagsdisco och jag som fritidsplanerar som en bajskorv har såklart inte köpt någon present än. Dessutom ska jag lämna tillbaka ett par skor jag köpte förra helgen, växla in en utbetalningsavi som jag fått för att jag betalat samma räkning två gånger, panta burkar och lämna in gamla pantkvitton som vi glömt flera gånger, slänga lite sopor på sopstationen och så vidare. Dessutom ska vi hinna snygga till oss innan kalaset. Tre och en halv timme kanske låter som hur mycket tid som helst, men med lite erfarenhet i bagaget kan jag väl reda nu erkänna att det börjar bli stressigt. Och här sitter jag vid datorn, barnen ritar och vi lyssnar på julmusik och försöker få lite feeling. Med tanke på att alla är nöjda och glada så orkar jag verkligen inte stressa fast jag kanske borde.

    Förresten kommer väl jag få stå utanför och titta på discot genom fönstret eller så. Familjen som har kalas verkar ha blivit friska (spaning via Instagram) och jag har årets hejdundrans-förkylning. Jag jobbar hårt för att bli frisk till åtminstone till på måndag, men det har hittills gått tre veckor av bacill-och-virus-attacker som avlöst varandra för min del så jag har väl inte världens hopp om att någonsin bli helt frisk. Rotade runt i min fantastiska medicinlåda igår dock och hittade alla möjliga hälpsamma piller. Så just nu mår jag trots allt bättre än jag gjort på flera dagar. Det underlättar att jag nästan alltid blir sjuk på samma sätt, då finns det pillerslattar kvar i gömmorna till nästa omgång.

    Nog om mig, vad ska ni göra idag?

  • Vad blir det för mat

    Lifesum, har du testat den?

    Äntligen!
    Äntligen har jag någon som också använder Lifesum dagligen. Förut kunde en se att ens kompis lagt till nån mat och så kunde en klicka i typ ”heja dig”. Thats it. Nu har jag Sanna och ser mycket mer.

    Numera kan en lägga till egna recept, inlägg, logga mat och kommentera på sina vänners recept, inlägg och matloggen. Plus att det kommer notiser om något hänt, jättekul! Blir seriöst aspeppad när det plingar till att Sanna ätit nåt eller rört på sig. Dessutom blir jag själv påmind att jag också bör äta nåt.
    Jättebra för mig som måste ha någon typ av regler för mig själv om jag inte ska äta upp all mat som kommer i min väg. För att inte tala om alla sötsaker. Och visst, det ska vara gött att leva och allt det där. Jag skulle gladeligen äta saffransbullar och dricka vaniljlatte hela dagarna, men då skulle min kropp må dåligt till slut. Och om kroppen mår dåligt så mår resten av hela jag dåligt. Sist jag la ner sockerpundandet under en längre tid var jag en mer stabil och glad person. Därför måste jag lägga band på mig själv och inte lyssna på mina totalknäppa, mastermindövertalande, dumma jävla godissugna smaklökar.

    Nej, magen är inte hungrig. Munnen är uttråkad!
    Med en app som liksom sätter svart på vitt vilken skillnad olika mat gör blir det lättare för mig att motstå sånt som jag egentligen mest bara äter för att jag är sugen för stunden. Det är sällan som det känns värt det efteråt.

    Har ni Lifesum? Vi borde lägga till varandra!
    Jag måste förresten påpeka att om du har eller har haft ätstörningar och/eller tycker att det är jobbigt att ha koll på mat, ladda inte ner appen. Då är det bara onödigt. Jag är alldeles för lat för att orka ha riktigt bra koll. Jag har för dålig självbehärskning för att någonsin orka motstå en bit gräddtårta om jag går på kalas. Så för mig är det bara bra att försöka tvinga på mig själv lite koll. Alla är olika. No offends och sådär. Kram!