• Fitnessmorsan,  Livet i mjukisbyxor

    Kort långpromenad på gymmet

    Vi har hälsotema på jobbet denna månad. Kul tycker jag eftersom att hälsa och sånt därnt tjafs ligger mig varmt om hjärtat. Förutom dagliga aktiviteter som kan kopplas till att öka sin goda hälsa har jag dessutom utlyst en stegräknartävling. Tävlingen är uppbyggd i två delar, dels tävlar vi individuellt om vem som går längst och dels ska vi sätta upp ett gemensamt mål för att gå en viss sträcka. Mitt förslag är att vi ska ”gå genom Sverige” från Smygehuk i söder till Treriksröset i norr. Enligt google (säker källa!) är det 1568km. Gissningsvis fågelvägen.

    Jag räknar med att vi blir ungefär 10st som deltar och vi traskar hela månaden ut. Med lite snabb huvudräkning skulle jag vilja påstå att varje person bör bidra med ungefär 15 mil. Alltså ungefär en halvmil om dagen. Och det klarar ju vem som helst att beta av!

    Ambitionen var på topp igår kväll. Då hade jag planerat att gå till och från jobbet idag för att lätt casha in 8km. Tyvärr var det dock så att vädergudarna garvade läppen av sig åt mig i morse samtidigt som dom kissade i kors ner på min gata. Så jag tog bilen till gymmet och vandrade på promenadbandet där i godan ro till ljudet av en podd tills jag blev tvungen at skynda mig till jobbet. Jag passade också på att ta en selfie i omklädningsrummet. Trots ungefär fyra lager med filter (true story!) ser jag fortfarande ut som sju svåra år. Jag skyller det på bristfällig sömn, åldersnoja och dålig contouring (sånt där som piffiga brudar håller på med men som jag inte riktigt förstår mig på).

    Risken att jag får ett hurtigt infall och drar iväg på en promenad nu är näst intill minimal.
    Därför kan jag bjuda på dagens avstånd redan nu:
    5976 steg blev 3,8km. (Inte riktigt fem kilometer men det är en ny dag imorgon och allt det där!)
    Tydligen finns det stegräknare inbyggt i telefonen. Värst vad dom hittar på nu för tiden!

    För ett tag sen sa jag till min sambo att jag aldrig tar selfies på gymmet. Det var en lögn. Där emot lyckas jag sällan ta selfies jag är nöjd med på gymmet.
  • Livet i mjukisbyxor

    Jag har äntligen blivit min egen!

    Hela det här året har gått ut på ungefär en grej: Gör det du vill göra!
    Jag har tidigare tyckt att det verkar onödigt att lägga ner tid på att skapa en egen .com-adress, även fast det är vad jag alltid har velat ha. Det ska kännas som att bloggandet ”är riktigt” liksom. www.rockonkela.com. BAAAAM!

    Nu när jag detta året har bloggat lite löst på healthyinsweden.blogspot.com har jag ändå haft runt 500 besökare om dagen när jag väl har vart aktiv och skrivit. Och ärligt talat, vem skriver för att sen inte vilja bli läst? 500 klick kanske inte låter så mycket, men för mig är det jättestort och superkul. Jag kan med handen på hjärtat säga att en av dom sakerna jag älskar mest och tycker att jag gör bäst är att skriva. När andan faller på och jag lyckas ta mig tid vill säga. Så varför inte ge mig själv i present en egen domän? Sagt och gjort, var så god Kela, här återupplivar vi det som känns mest rätt. Rock on ba’!

    Under tiden som jag försöker klura ut hur jag flyttar min gamla blogg samt dess inlägg till denna adress kan väl ni ta er tid och skriva några peppande ord och kärleksförklaringar, berätta om era bästa höst-överlevnads-tips samt skicka inbjudningar till mysiga höstmiddagar i kommentaren här nedan. Okej? Tack snälla. Ni är bäst!

    Det här är en bild från i våras. Outfiten är dock den samma. Mjukisbyxor i mitt hjärta!