• Milf-morsan

    Ångestdag, januari 2020

    Ångestdag deluxe. Började redan i natt med mardrömmar från helvetet, snurrade och vände mig hur mycket som helst. Kunde liksom inte somna så pass att jag bara SOV utan att jag drömde skit eller började fundera på vilket väggkakel som passar bäst ihop med vilken tapet. Obs, jag har ingenstans att sätta upp varken väggkakel eller tapeter, det är bara min hjärnas sätt att djävlas med mig.

    Dagen fortsatte sen med ännu mer ångest. Mest överväldigande var det att jag som sagt inte har någonstans att sätta upp kakel eller tapet. Några uppmärksamma själar kanske har noterat att jag och Mathias inte längre lever ihop. Jag valde att flytta och nu bor jag i ett gulligt litet hus som jag hyr tills vidare. Problemet med ”tills vidare” är dock att jag i princip bara hyr en månad framåt, och att jag inte riktigt vet när månaderna kommer att ta slut. Det kan vara nästa månad, men det kan också vara i juli. Jag har inte riktigt fått några besked och det äter upp mig inifrån av oro. Men vi kan väl vara optimistiska och säga att jag det åtminstone är till juli. Det enda jag vet är att huset ska användas till skolverksamhet efter sommaren.

    Hur som helst kunde jag inte sluta tänka på det här och älta det i mitt huvud osv. Jag trodde att jag skulle peppa upp mig själv när jag kollade hus till salu på kronofogdens auktioner. Men icke, blev ganska mycket sämre. Sen fastnade jag en stund på Pinterest, ett ställe som oftast bringar hopp. Sparade tapeter och kakel till mitt hus som jag inte har. Det gjorde inte heller saken bättre. Jag fick ännu mer ångest. Till slut hade jag ett sånt tryck över bröstet och så svårt att andas att jag bara la mig i sängen och bestämde mig för att vila för att få ner pulsen. Ställde larm så att jag inte skulle sova så länge, gav mig själv 30 minuter, en lagom powernap. Vaknade dock tre och en halv timme senare, helt groggy och uttömd på energi.

    Värmde en matlåda. Micrade en kopp kaffe. Lös med ficklampan på min enorma halsmandel samt tog tempen på mig själv. Kände mig megasjuk. Men så tog jag mig i kragen, hämtade barnen, handlade lite och väl hemma kom energin sakta tillbaka. Färgade Haleys hår, fuskade med lite godis efter maten och hade djupa samtal med Colin. Tiden rusade iväg och direkt efter var det tandborstedags och nu ligger barnen i sängen och varvar ner med varsin skärm (ogillar egentligen det men har själv för lite ork, så vi kör ju ändå en fuskdag..).

    När huset väl var tyst och alla lampor (utom en) var släckta började jag rensa på datorn, fixa med inställningar osv. Wow, så avslappnande. Men jösses vad tiden går fort bakom skärmen, känns som jag suttit här en kvart men det har gått en och en halv timme.

    Eftersom att Colin ligger med min mobil blir det inga bilder här (än). Kanske infogar dom senare. Alla inlägg med bild är roligare än dom utan. Om du orkat läsa hela vägen hit bjuder jag på popcorn och kärlek. Lämna en kommentar isf så vi kan boka en dejt. Hejdå!

  • Kalasvardag

    När ska jag ta mig tid för mina intressen?

    Jag vill gå ut med kameran och fota och leka med inställningar. Typ fylla ryggsäcken med en termos med kaffe och vara ute tills jag är en isbit. Jag blir frustrerad över att jag inte kommer ut, att jag inte tar mig för och tar tag i sånt jag själv tycker är kul. Tror jag måste leta upp någon fotokurs, vill så gärna friska upp minnet och få hjälp att komma igång.

    Colin vill gå ut i skogen och leta monster. Lysa på dom med sin magiska ficklampa och skrämma bort alla som är jättefarliga.

    Man skulle kunna tro att det hade vart en perfekt kombo, han i skogen helt inne i sina äventyr och jag hack i häl med kameran i högsta hugg. Men icke, det är fullt fokus som gäller och banne mig om jag inte hukar, smyger och viskar mig genom hela promenaden.

  • Familytime

    Varde ljus osv

    Visst, ni ser rätt. Tant har fått upp fönsterlampor. Inte ens i närheten så fina som jag hade tänkt mig i fantasin, men dom fyller sin funktion och passade min utsvultna plånbok, så det fick duga. Dom jag ville ha kostade cirkus 900kr styck, plus själva lampan, som ju också den hade gått på över hundralappen. Dom som sitter i fönstret kostade 49kr vardera, med sladd och skärm. Lamporna som sitter i är det som fanns hemma, långt ifrån den mysbelysning jag tänkt mig, men funktionen vann här. Det är ju så satans mörkt när det inte är vitt på backen utanför så jag kompenserar med ljus inomhus.

    Den som är lite uppmärksam ser också att lamporna hänger lite olika högt, något som vanligen hade stört ihjäl mig. Nu är jag alldeles för mentalt slut för att orka irritera mig.

    Jag älskar mina barn över allt och som alla vet, det är dom man älskar som mest som också kan driva en till mest vansinne. Barnen tjafsar, småbråkar, nynnar på olika låtar, hyshar varandra, puttas, bråkas lite till.. Pratar i mun på varandra och tävlar om vem som kan låta mest illa samtidigt som båda vill prata med mig, samtidigt. Som om det inte vore nog så försöker mina egna tankar och inre demoner överrösta mina barn. Min hjärna håller på att sprängas! Mentalt slut låter dock lindrigare.

    Nu ska jag natta barnen, läsa godnattsaga och krypa ner mellan mina monster. Sov gott!

  • Uncategorized

    Snö och sol

    På riktigt, vilken oslagbar kombo. Snö OCH sol! Fick sån sjuk feeling. Vill gå svinlång promenad och lyssna på tystnaden och bara vara. Skulle vara guld. Dock jobbar jag idag. 14-22. Vilket betyder att jag behöver vara på jobbet om senast en timme. Därav ingen svinlång promenad för mig icke. Ska ta mig ut i alla fall. Slänga med kameran i högsta hugg och fånga lite solsken på bild. Man vet ju aldrig när man behöver påminnas om hur solen ser ut igen.

    Och hallå eller, betalat alla räkningar, städat hemmet och kammat frillan. Akta er allihopa för snart tar jag över världen osv. Det här plus solen, OSLAGBART!

    Ha en fin dag!

  • Livet i mjukisbyxor

    Jag saknar att skriva!

    Alla har vi våra superkrafter. Min är att skriva. Det är när jag lägger fingrarna på tangentbordet som jag reflekterar, känner efter och tycker till. Jag skulle bäst beskriva mitt skrivande som en djupgående avslappning när en mediterar. Där jag är så avslappnad att gamla minnen och känslor bokstavligt talat far fram som blixtrar i huvudet. Det är både coolt och skrämmande. Minnen som jag antagligen annars förvarat så långt bort från vardagen att jag säkert annars aldrig skulle ha tänkt på dom igen. Eller som en superdunderfylla, där kroppen är ostyrlig och hjärnan är som inoljad i babyolja och alla minnen liksom glider runt och inte håller sig på plats och därför råkar dyka förbi och bli tänkta på fast en inte alls hade tänkt tänka på just den tanken.

    Jag behöver den här sidan. Vill reflektera, skriva och vara mer jag igen. Något saknas så sjukt mycket i mitt liv och jag tror att skrivandet är en stor del av den saknaden.

    Jag behöver också den här sidan till mina foton. Det är så avkopplande att fota. Det är för visso också väldigt avkopplande att göre ungefär vad som helst som är skapande. Men det här är mina bästa typer av skapande.

    En blogg ska ha ett tydligt tema. Mitt tema är att ingenting är tydligt. Ganska så vettigt och bra va?

  • Uncategorized

    RUBRIK

    Här kan man skriva en text, och om skiten fungerar äntligen så kan man också publicera inlägget.

    Vad gillar ni förresten bäst av Youtube och Instagram? Eller är det lika mycket kärlek till båda? Varför gillar vissa stillbilder mer än rörlig bild?

    Ge. Tillbaka. Min. Blogg!

  • Familytime,  Livet i mjukisbyxor

    Mysrock

    Haley: En morgonrock har man ju på morgonen. Och kvällsrock heter det inte. Dessutom låter det som någon som rockar på kvällen.
    Det borde heta något annat!

    Jag: Mysrock? Man myser ju i den!

    Haley: Okej, vi döper om det till mysrock.

    Extremt viktig konversation vid sänggång. Man måste reda ut alla frågetecken liksom. Det räcker ju inte med att tjata om tandborstning, toalettbesök, pyamas på eller av, smutskläder på rätt ställen, bort med telefoner och iPads osv osv osv.
    Nä förstår ni, det är viktigt att tänka på dom stora sakerna. Som varför det heter morgonrock när man har den på sig lite hela tiden.

  • Livet i mjukisbyxor

    Det är NÄSTAN vår!

    Den här tisdagen känns som en måndag, jag bara säger det. Den kan också eventuellt vara en oväntad och glad onsdag, men tisdag är det banne mig inte. I alla fall så känns det inte som det.

    Det blåser istappar och man får sicksacka mellan isbjörnsattacker till och från sina olika destinationer för tillfället. Men tror ni det har hindrat mig från att grilla och lek uteservering hemma? Nepp! Det var baskene mig magiskt. Satt där under en filt i solen med en öl i handen, blundade och låtsades att det var varmt på riktigt samtidigt som jag sniffade grillkorv och blev attackerad av precis all rök som uppstod.

    Wow hörrni. Låtsasvår. Förvår.
    Eller som Colin säger så ofta han kan: Mamma, det är NÄSTAN vår!
    Man blir ju så glad så man spricker!

    Vad är era bästa vårtecken?
    Jag såg en tussilago idag. Alltså precis nära. Har sett några i dikeskanten när jag åkt med bilen men den här va the real stuff. En liten del av mig ville plocka den. Den andra delen var vuxen och påminde mig om att växter och blommor också trivs med att bara stå rakt upp och ner där dom växer.

    Ifall någon undrar över det här med telefonen så har jag nu en så kallad smart telefon av märket Marshall. Den är inte den skarpaste kniven i lådan så att säga och jag använder den för sms och samtal. Försöker använda Snapchat och Instagram men det tar lite för mycket för energi så den hänger sig mest och vägrar fungera. Därför fortsätter jag i princip strandad från sociala medier ett tag till. Det känns dels befriande men dels helt hemskt. Mycket blandade känslor där.

    Nu ska barnen borsta tänderna och jag ska försöka orka titta på Josefin Nilsson-dokumentären. Oklart om jag vill bli så arg och upprörd precis innan sänggående dock.. Har ni sett den?

  • Workmode

    Dag 2. Hör ni mig?

    Dag 2.
    Vaknar av mig själv, som tur är, klockan 7. Räknade iofs med det lite iskallt eftersom att jag ju fortfarande inte kan ställa något larm. Börjar jobba 11.15 idag och tänkte att så länge sover jag då inte, men sen får det bli en suprise för mig själv å se när jag vaknar.

    Hann slänga på kaffe, morgonkissa och öppna locket på datorn innan det knackade på dörren. En lättsam lite skojig knackning med varierande tempo – det måste vara Linda. Och jajjebubbsingen, det var det. Snäll kompis som tittar till mig. Tog en liten omväg till jobbet för att se till att jag vaknar i tid och inte blir sen till jobbet. Det är banne mig kärlek det!

    Det är tydligen korvfest på Malmbergs även idag. Tror jag ska svänga förbi där innan jobbet och ta en korv. Korvbrunch! Erkänner också att sällskapet lockar, såklart. Inte bara korven.

    Nu när det börjar närma sig löning är det dags att räkna ihop utgifterna. Konstaterar att jag ska säga upp alla mina försäkringar och sådär, har för mycket utgifter. Men vet ni? Jag kan inte ringa och säga upp dom, eftersom att jag inte har någon telefon. Så jag tänker att jag loggar in på hemsidan och gör det där ifrån. Men se icke – man måste logga in med mobilt bank-id och det har jag ju helt uppenbarligt inte heller någon tillgång till.

    Börjar inse mer och mer vad handikappad man är i det Svenska samhället utan en smarttelefon. Hur klarar sig ens tex väldigt gamla i vår moderna värld?

    Nä nu ska jag borsta gaddarna och sen bär det av. Kan ni inte skriva några peppiga ord eller berätta om era bästa överlevnadstips (alltså mobilfria tips) i kommentarsfältet här nere? Tack!

  • Uncategorized

    Fortfarande mobilfritt

    Kom i tid till jobbet, trots att larmet på telefonen inte ringde och jag vaknade av mig själv. Svängde förbi mina kompisar på Malmbergs i Märsta och smaskade i mig två korv med bröd till frukost. Dom hade tydligen någon vårfest och hela butiken luktade grillkorv. Lattjo tyckte jag, inte så lattjo tyckte dom.

    Kommer till jobbet. Tänker att jag ska sätta på min musik. Men ack, så var det ju, ingen telefon = ingen musik. Gå in i frysen och jobbar lite, kommer ut och letar efter min telefon. Tänkte bara kolla om någon ville mig något, sådär som man gör. Kollar notiserna lite snabbt. Men det blev inget av det idag.

    ”Jag vill bara njuta av min mobilfria tid!”

    Häller upp lite kaffe, sätter vid datorn. Letar efter telefonen igen. Ingen telefon. Ska sätta på musik. Fortfarande ingen telefon. Och så där höll det på hela arbetspasset. Det är helt sjukt vad handikappad man blir utan telefon. Ooh så sjukt vad bero0ende en är av den utan att tänka på det.

    Men det är också helt sjukt vad skönt det är att inte vara kontaktbar på andras premisser. Jag vill bara njuta av min mobilfria tid!

    Dock har jag ändå stött på problem. Som tidigare nämnt så fungerar inte min klockradio. Eller rättare sagt: själva larmet fungerar inte. Det var då jag ställde larm på min gamla telefon, eftersom jag blåögt nog trodde att den bara skulle fungera. Vilket den inte gjorde. Telefonens larm är dött. Och allt annat med. Det är lite ”lampan är tänd men ingen är hemma”-feeling över den. Och inte så lite heller för den delen.

    Så ikväll lånade jag en telefon av en kompis. Fabrikationsnollad och sådär skulle den vara. Fick ligga länge på laddning innan jag tog tag i att börja mecka med den. Stoppade förväntansfullt i simkortet och knappade igång skärmen. Men där tog det stopp. Jag har nog missuppfattat nollad-grejen för den här telefonen hade kod för att komma in i innan man kan slå in pinkoden. Det här betyder alltså att jag fortfarande är på ruta ett.

    Ingen väckarklocka trots fyra stabila försök:
    Väckarklockan
    Min gamla iPhone 5
    Min dator
    Min kompis gamla iPhone 6

    Imorgon tar jag nya tag och ger det ett nytt försök. Jag skulle gärna vilja kunna nås via telefonsamtal iaf. Det är flera om hojtat till att dom har telefoner som ligger och jag är allt annat än kräsen. Men som sagt, det får bli morgondagens huvudvärk. Nu vill jag sova. Jag bara räknar med att jag vaknar i ottan imorgon så som jag gjort alla andra dagar. Skulle vara hysteriskt irriterande om jag missade jobbet. Heeeh..